- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
301

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 13 juni 1942 - Till frågan om det industrimedicinska problemet trikloretylen, av Axel Wærn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 24 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 13 JUNI

ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Till frågan om det industrimedicinska problemet trikloretylen, av med. lic. Axel Waern. —
Tidskriftsnytt. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Problemhörnan.

Till frågan om det industrimedicinska problemet

trikloretylen.

Av med. lic. AXEL WÆRN.

Inom industrien, speciellt den mekaniska
verkstadsindustrien, användes sedan gammalt en del
avfett-ningsmedel, kemiskt karakteriserade som klorerade
kolväten från den alifatiska serien, tetraklormetan,
teträkloretan, pentakloretan, dikloretylen,
trikloretylen m. fi. De äro i allmänhet vattenklara vätskor
med sötaktig lukt och relativt hög specifik vikt, och
deras ångor hava narkotiserande effekt. Man kan i
största allmänhet säga, att metanderivaten, t. e.
tetraklormetan, med avseende på sin skadeeffekt äro
beskedligare än etanderivaten, tetrakloretan,
pentakloretan; en mellanställning intaga etylenderivaten,
dikloretylen, trikloretylen etc.

Säkerhets- och sjukvårdstjänsten vid Aktiebolaget
Lux har under det senaste året haft anledning ägna
särskild uppmärksamhet åt användningen av
trikloretylen, som för fabrikspersonalens vidkommande
visat sig medföra en del olägenheter. För att söka
bidraga till ökad kännedom om de skadeverkningar,
som användningen av trikloretylen som
avfettnings-medel medför, har undertecknad i egenskap av
bolagets fabriksläkare börjat en del undersökningar i
avsikt att komplettera redan tidigare förefintliga, som
jag dessutom velat sammanställa.

För förekommande sköljnings- och
avfettnings-ändamål har sedan många år använts trikloretylen
vid Luxfabriken. Under de senaste åren har även
perkloretylen kommit till användning på grund av
dess kvalitativt överlägsna verkan som
avfettnings-medel samt de relativt mindre obehag dess
användning medför för personalen. Kriget och
avspärrningen hava emellertid lagt stora hinder i vägen för
täckandet av bolagets behov av perkloretylen, varför
man varit tvungen att återgå till trikloretylen, vilken
produkt dessutom framställes inom landet.
Trikloretylen, allmänt förkortat till tri, är en omättad
förening med den kemiska formeln

H Cl (CHC1 = CC12)

I I
C C

I I

Cl Cl

en vattenklar vätska med relativt hög specifik vikt,
1,47, sötaktig, rätt karakteristisk lukt. Den är flyk-

tig, kokar vid 87°, är ej brännbar eller explosiv och
föga vattenlöslig. Gentemot metaller är den helt
indifferent. Dess tekniska användbarhet framgår av
det faktum, att den är ett ypperligt lösningsmedel
för många högmolekylära organiska ämnen, fett,
oljor, tjära, beck, hartser, vaselin, paraffin,
kautschuk, fosfor, svavel, betser, poler- och
lackerings-medel. Härav följer med nödvändighet, att den
funnit användning i ett otal vitt skilda yrken och
industrier, i såväl mindre som större drift, ja, till och
med i hemmet. Tekniskt ett idealiskt
fettlösnings-medel är det emellertid hygieniskt föga
tillfredsställande. Dess båda egenskaper flyktighet och
fettlös-lighet göra, att det lätt kan inandas och väl inne i
organismen lösa och därmed skada fetthaltiga
vävnader och organ. Den senare effekten riktar sig
speciellt till nervsystemet, varför tri som de övriga
klorerade kolvätena av den alifatiska serien blir ett
tämligen intensivt nervgift. Som många andra nervgifter
har tri en alldeles speciell angreppspunkt,
trilling-nerven eller Nervus trigeminus, som bland annat är
ansiktets känselnerv. Det intressanta i detta
sammanhang är, att endast känselgrenarna av denna nerv,
som också har muskelgrenar, angripas med nedsatt
till upphävd känsel som följd.

Yi hava vid Aktiebolaget Lux haft 35 arbetare med
mer eller mindre uttalad exposition för tri, och dessa
hava under oktober—december 1941 av undertecknad
undersökts, då de föreburit besvär av kontakten med
detta preparat. Samtliga hava varit sysselsatta i
fabrikens automatavdelning och hava arbetat där
minst tre månader. Åldern på de undersökta har för
männen legat mellan 23 och 54 år, för kvinnorna
mellan 22 och 37 år. Undersökningarna ha lagts så,
att de varit påbörjade inom en timme efter arbetets
slut, i de allra flesta fallen redan inom tjugo minuter
efter arbetets slut. De hava omfattat vanlig
kroppsundersökning, bröst- och bukorgan, nerver och
sinnesorgan samt undersökning av blod, urin och
avföring. Patienterna hava ej plockats på sjukhistorien
eller symtomen utan hava till allra största delen
själva skildrat sina besvär och varit förunderligt
eniga beträffande symtomatologien.

Gemensamma besvär för alla för trikloretylen
utsatta hava varit oro, yrsel, trötthet, andfåddhet, hu-

13 juni 1942

301

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942a/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free