Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 13 juni 1942 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sad konstruktion vägde intill 1939 ned till 40 t. Efter
detta år infördes en lätt vagn på 28 t, vilket alltså
betyder en viktsbesparing av 42 %. Erfarenheten har
visat att driftsäkerheten med dessa lätta vagnar är
fullt lika stor som med de tunga vagnarna, ty
minskningen i vikt betyder ej ett försvagande av
belastningsareorna utan en noggrann anpassning av
areorna efter påkänningarna genom att använda varje
möjlig del som bärande, varvid både de statiska och
dynamiska påkänningarna beaktas efter ingående
vibrationsförsök. Den lättare vagnen kan därför i
många avseenden t. o. m. anses överlägsen den tunga
ur hållfasthetssynpunkt. Importerad metall har
ersatts med aluminium och magnesiumlegeringar samt
konsthartsprodukter, .vilka överträffa de tidigare
använda i hållfasthet och hållbartiet. En långt
genomförd standardisering har gjort konstruktionen i
tvärriktningen användbar även för andra vagnsslag av
annan längd. (Glasers Annalen h. 22, s. 283.)
Flygteknik m. ra.
De vanliga obemannade ballongerna för
"radiosondering" av stratosfären ha en diameter av 3 m
och bestå av 0,3 mm tjockt gummi av speciellt hög
kvalitet och med en vikt av ca 10 kg. Vid 30 km
höjd ha de utvidgat sig till en diameter ca 12 m.
Vanligen användes 3 à 4 st. gemensamt för en
apparatsats för att, om en spricker, utrustningen i alla
händelser skall landa oskadad. Över 30 km kan man
emellertid ej nå med denna ballongtyp. Piccard tror
orsaken vara den, att ultravioletta strålar gör gummi
skört. Andra tro att det beror på angrepp av ozon
som förekommer särskilt rikligt på 22 km höjd. Man
gör emellertid nu försök med ballonger av cellophan
som ej utvidgar sig. Men detta ämne blir vid
temp-peraturer under 45° sprött som glas. För att
förhindra så låga temperaturer överdrager man den
färglösa cellophanduken med ett svart lack
varigenom solstrålningen uppfångas och uppvärmer
ballongen. Man har nu efter årslånga försök fått fram
en cellophanfolie av 0,10085 inm tjocklek som t. o. m.
släpper genom mindre vätgas än en utspänd
gummiballong. Cellohpanballongerna måste göras mycket
stora då de ju ej utvidga sig på större höjd. De
släppas upp med en "luftbroms" (omvänd fallskärm) för
att hindra att de stiga för snabbt. (Die Umschau in
Wissenschaft und Technik h. 4, s. 53.)
På stora avstånd kan det mänskliga ögat ej
uppfatta kroppar i perspektiv. Intill ca 300 m är denna
uppfattning god men på längre avstånd tendera
föremålen att synas tvådimensionella. I flygtjänst med
dess höga höjder, klara sikt och stora hastigheter
är perspektivt seende av stor betydelse ty det gör det
möjligt för föraren att bättre uppfatta nivåskillnader
på marken och därmed underlätta orienteringen
varigenom nödlandningar säkrare kan verkställas.
Bar-tow Beacons Inc i Philadelphia har nu konstruerat
en apparat för detta ändamål, varvid den relativa
rörelsen mellan flygplan och föremål utnyttjas. Den
kan således ej användas för stationära ändamål. I
princip är den ett medel att omväxlande och i följd
göra föremålet synligt för än det ena än det andra
ögat och detta med en frekvens motsvarande ögats
förmåga att kvarhålla synintrycket samt med ett
tidsintervall mellan de på varandra följande
observationerna, som är långt i förhållande till tiden för
varje observation. På grund av den relativa rörelsen
mellan observatör och objekt se ögonen föremålet
successivt från olika avstånd och avståndsskillnaden
är betydligt större än mellan ögonen själva, som ju
utgör förutsättningen för perspektivt seende. Vid
ca 300 m avstånd ser människan under den minsta
synvinkel som hon förmår uppfatta föremålen i
perspektiv. Det gäller för apparaten ätt på längre
avstånd på konstlad väg åstadkomma minst dénna
synvinkel, vilket endast kan ske om ögonen hos
observatören få sina intryck från olika avstånd, väsentligt
större än ögonens avstånd från varandra. Detta är
i princip hela apparatens uppgift. Observatören i ett
flygplan med 290 km/h hastighet vinkelrätt mot ett
föremål ser detta omväxlande med sina ögon var
0,03 s., dvs. varje öga har fått ett synintryck var
0,06 s., under vilken tid flygplanet förflyttat sig ca
2,4 m eller ca 40 ggr det normala avståndet mellan
ögonen. Följaktligen har hans synförmåga för
perspektiv ökats 40 ggr. Apparaten består av en
dubbelkikare med en roterande skiva som successivt
bländar för de bägge okularen och som roterar ined
16 v/m driven av en miniatyrmotor i kikarens
handtag. Apparaten kan även fast inbyggas i flygplanets
vägg. (Flight h. 1 726, s. f.)
En enkel och billig anordning för signalering från
livbåtar har utvecklats av G. Sleightholme, South
Shields. Den består av en niiniatyrballong 0,75 m
lång med 0,45 mm diameter som är fästad vid en ca
90 m lång pianotråd, upprullad på en trumma med
0J25 m diameter. Gasen förvaras i lufttäta tankar
med backslagsventil för att hindra vattnets
inströmmande då tanken tömmes. Då ett fartyg siktas, fylles
ballongen, förses med en röd lampa nattetid eller
en röd silkesvimpel på dagen, och sändes till väders.
(Shipbuilding and Shipping Record h. 2, s. 44.)
Kemi och svetsning m. ra.
Den i värme härdbara konstmassan har
egenskapen att vid första uppvärmningen visserligen vara
plastisk men bli fast vid bestämda temperatur- och
tryckförhållanden, vilket sker genom bildning av
högmolekylära föreningar som medföra permanent
förändring av strukturen. Massan hårdnar sålunda
och kan sedermera efter avsvalning ej ånyo göras
plastisk genom uppvärmning. Denna massa består
av konsthartser vilkas utgångsmaterial är antingen
formaldehyd och fenol eller formaldehyd och
urinämne. Den största betydelsen för flygindustrien liar
den förra, som dock mera sällan användes ren på
grund av sin ringa hållfasthet. Den utfylles därför
med sågspån, asbestfiber, textilfiber eller mineral i
pulverform varigenom hållfastheten avsevärt stegras.
Massan blandas i varmt tillstånd och pressas i
formar vid 150—180°C med ett tryck av 150 kg/cm2.
Processen avvecklas på några minuter. Sådana
presstycken ha god elektrisk isolationsförmåga,
relativt hög värmebeständighet och motståndskraft mot
väta och kemikalier. De brinna långsamt och kunna
sammanfogas utan risk för korrosion.
Draghållfastheten ligger mellan 800 och 1 800 kgj/cm2 beroende på
fyllnadsmaterialet. Elasticitetsmodulen är 80000—
60 000 kg/cma. Tänjbarheten vid brott är dock blott
1 %. Den speciella fördelen med denna pressmassa
ligger i den ringa framställningskostnaden. I
Amerika har man gjort ingående försök med flygplans-
11 juli 1942
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
