- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
320

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 27 juni 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Spetsen av en ullfibrill sedd i
elektron-mikroskop ; upptill på bilden en bakterie. Förstor.
4 000 X.

av den nya syntetiska fibern, nylonfibern, vilken,
liksom den tyska perlan, är en representant för en
helt ny grupp av högvärdiga, syntetiska fibrer, vilkas
egenskaper delvis överträffa naturfibrernas (fig. 4).
Och likväl är nylonfibern, trots sin stora hållfasthet
och trots sina goda spinnegenskaper, på långt när ej
någon ersättning för ull. Varken den eller
kasein-fibern eller någon annan på cellulosa uppbyggd
konstfiber kan filta sig och ge vävnader, som uppfylla
modets, hygienens och teknikens krav så, som ylletyget
gör det.

Därmed vill jag avsluta denna korta överblick över
ullforskningen fram till våra dagar och övergå till en
annan stor grupp av vetenskapliga och tekniska
problem, som upprullas med ullfiberns bearbetning. Jag
skall icke uppehålla mig så mycket vid frågan om
lämplig behandling i tekniskt avseende och skall
alltså ej hålla något föredrag över moderna tvättmedel
osv. Om jag i det följande kommer att omnämna
produkter från I. G. Farbenindustrie, så är det därför,
att just i dessa produkter forskningens och
framåtskridandets väg klart kommer till uttryck. Jag
visade i början en bild av råull, en alkaliskt tvättad
och skadad ull och en svagt surt tvättad ull. Jag
skulle här kunna tala länge om funktionen hos den
isoelektriska zonen, som Speakman har betecknat
den, eller om den isoelektriska punkten, som Elöd
kallade den. Dessa utredningar torde emellertid vara
Eder bekanta från facklitteraturen, varför jag endast
vill omnämna följande: Man kan tvätta ull alkaliskt
eller med moderna medel, neutrala och sura. Vi
kunna göra anspråk på att hava förverkligat dessa
möjligheter, även praktiskt, och vi stå sedan lång
tid tillbaka, trots allt framåtskridande, som vi så
gärna omhulda, och trots allt utforskande av
teoretiska grundvalar, på den ståndpunkten, att det
finns många företag, som med alkalisk ulltvätt
åstadkomma ett fullgott resultat. Andra däremot kunna
det ej, ocli dem vilja vi tillråda en svagt sur ulltvätt
utan att klamra sig fast vid den hypotetiska
existensen av den isoelektriska punkten eller zonen.
Visserligen upptager ullen i den isoelektriska zonen något
mindre vatten, men skillnaden är i praktiken, i
förhållande till en blott något under neutralpunkten
liggande tvätt, helt obetydlig. Den senare erbjuder,
förutom den mera skonsamma tvättningen, en rad

andra, kanske mycket viktigare tekniska fördelar. Så
är t. e. syraförbrukningen, ävensom ofta
tvättmedelåtgången, mindre, apparaturen angripes mindre,
kontrollen är enklare osv. Det viktigaste är enligt vår
mening den omständigheten, att det lyckats oss att
framställa tvättmedel, som äro användbara under alla
förekommande betingelser. Driften är ibland
bestämmande för hur dylika produkter skola användas.

När jag nu närmare ingår på utvecklingen av denna
grupp av ämnen, vilka för oss i den tyska
hushållningen sedan länge varit av den största betydelse,
vill jag erinra om en sak, som kanske här i Sverige
just nu är av särskilt intresse. Ni ha i dagarna sett
av krigsrapporter och veckotidningar, att den tyska
hären efter Estlands befrielse erövrat även Narva,
det stycke land, på vilket Karl den tolfte år 1700
vann sin stora seger. I Narva kom jag som ung
officer för första gången i beröring med
textilindustrien. Vi hade bland andra ekonomiska uppgifter,
som gåvos oss, även att taga hand om den stora
textilindustri, som erhöll sin energi från vattenfallen
och kraftverken vid Narowa. Då jag första gången
gick genom die Narwaer Tuchmanufaktur, greps jag
nästan av fasa över att man för tvättning av ullen
och för valkning av tyget nästan uteslutande använde
urin. Att mycket verksamma basiska ämnen såsom
ammoniumkarbonat och ammoniumkarbaminat bildas
i ruttnande urin, därom hade jag vid denna tid ej
någon aning. I varje fall doftade det i denna fabrik
allt annat än viol. Desto större var min
överraskning, då jag på lagret såg färdiga stycken, som för
våra råbarkade soldathänder uppvisade en underbar,
mjuk yta. Det var under kriget 1914—1918, då den
tyska hushållningen knappt hade någon såpa för sin
textilindustri. Efter sammanbrottet, och sedan jag
lämnat den militära banan, studerade jag kemi, och
det var en underlig skickelse, att jag inom ramen

Äkta silke, jämn
och deformerad
fiberdel.

320

Perlon, helsyntetisk
superpolyamidfiber
från I. G.
Farbenindustrie.

Fig. 4. Natur- och konstfiber. Förstor.
500 X.

27 juni 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free