- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
323

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 27 juni 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 7 a. Bomulls-linters svällda 1 Couxam och krossade.
Förstor. 100 X.

väntas redan därigenom att en uppbyggnad i
naturen sker långsamt. Bomullshåret har ju en lång
utvecklingstid, det kommer till på annat sätt än
konstfibern, som hastigt utfälles i
koagulerings-bad ur en kolloidal cellulosalösning. Här måste
byggnadsstenarna, likgiltigt av vilken storlek de äro,
vara ordnade helt annorlunda. Man skulle kunna
jämföra dem med en naturligt uppvuxen basaltpelare
och ett betongblock, gjutet av krossad och målen
basaltsten. Båda äro av samma material, de se
likadana ut, men på grund av skillnaden i struktur
uppvisa de helt olika hållfasthet. Det är återigen
elektronmikroskopet, som upptäcker för oss naturfiberns
in i dess minsta förgreningar genomförda fibrösa
struktur, vilken delvis har sin motsvarighet även hos
konstfibern. En serie bilder skola visa Eder detta.
Först de konstfibrer av högsta polymerisationsgrad,
som vi ha i dag, t. e. Lanusa, ge en antydan om att
sådana principer här kunna spela en viss roll.

Men ej blott den väldiga förstoring, som
elektronmikroskopet möjliggör, låter oss tränga djupare in i
sammanhanget. Även med grövre medel, ja med endast
70—80-faldig förstoring kan man få ut åtskilligt, om
man blott går fyndigt tillväga. Eisenhut har å ena
sidan låtit natur- och konstfibrer svälla i Cuoxam
samt därefter pressat dem och å andra sidan
ter-miskt nedbrutit och behandlat naturfibrer på
enahanda sätt. Det överraskande är, att natur- och

Fig. 8 a. Lanusa, polygr. 550 alkaliskt spunnen, svälld och
pressad.

Fig. 8 b. Cuprama, svälld och pressad.

konstfibrer därvid skilja sig åt avsevärt (fig. 7 a,
7 b). Under det att de förra visa breda, glattare
"kross"-zoner, bilda konstfibrerna endast
penselarta-de figurer (fig. 8 a, 8 b). Yi veta ännu ej, varpå
denna skillnad i detalj beror, men att den överhuvud
taget finns är av stor betydelse. Jämför man sedan
regenerat-cellulosans förhållande ur teknologisk
synpunkt med naturfiberns, kunna ännu mera vittgående
slutsatser dragas.

Den största bristen hos den eljest så vackra
cellullen och hos konstsilket — i torrt tillstånd är deras
slit- och tvättstyrka tillfredsställande — är deras
känslighet för väta. De upptaga mycket vatten,
svälla därvid och förlora i hållfasthet och form. Yäl
äro hydrofoberingsmetoder med vattenavvisande
verkan kända, men dessa skydda blott mot vätning med
vatten och ej mot vattenånga. De förlora sitt värde
även genom att t. e. vid tvättning såpan med sin
starka vätförmåga övervinner detta motstånd och
genomdränker materialet. Allehanda metoder äro
under utarbetande, och en gång kommer man väl
tillrätta med denna brist hos cellullen. Kaurit, en
kombination av formaldehyd och urinämneharts, är
en början. Formaldehyd reagerar med cellulosa
enligt ännu ej närmare kända lagar och nedsätter
starkt fibrernas svällningsförmåga. Krympfrihet och
avslitningsstyrka i vått tillstånd ökas därvid
avsevärt.

Fig. 7 b. Rami, svälld och pressad.

27 juni 1942

323

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free