- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
335

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

niges undersökning är en mycket stor grupp helt
förbigången och ej ens omnämnd, nämligen
betygsgrup-pen O, dvs. de som gått i skolan men som aldrig
avlagt någon studentexamen. Sakkunniges uppgift
var bland annat att undersöka huruvida
studentexamen kunde borttagas, en fråga som de sakkunniga
emellertid helt negligerat. Men vare sig det är fråga
om studentexamens vara eller icke vara eller om dess
reella betydelse medan den varit i funktion, bör
givetvis skolans hela ungdomsmaterial granskas, som varit
föremål för utbildning i lärdomsskolan, oberoende av
om studierna avslutats med avlagd studentexamen
eller ej.

Så som den statistiska undersökningen nu utförts
kan metoden åskådliggöras med följande bild. Man
har 500 svarta och 500 vita kulor och vill undersöka
om det är övervägande svarta eller vita kulor som
rulla längst bort om kulorna få rulla utför ett lutande
plan. Före försökets utförande plockar man
emellertid bort 250 svarta kulor (de före studentexamen
ut-kuggade eller av andra skäl avgångna lärjungarna).
Därpå utföres experimentet med de återstående 500
vita och 250 svarta kulorna. Och så konstaterar man.
att det alltid är mest vita kulor (de höga
student-betygens bärare) som rulla längst fram (ha största
framgång i livet). Därmed anser man sig ha bevisat,
att flera vita kulor alltid rulla längre än svarta eller
med andra ord, att de höga studentbetygens bärare
ha största framgång i livet, Tyvärr är resultatet
felaktigt, ty provet bör ske med hela utgångsmaterialet.
Vad kulorna beträffar hade slutresultatet blivit ett
helt, annat om samtliga 1 000 kulor använts för
försöket.

De sakkunnige ha emellertid vidrört även denna
fråga. De ha anfört: "Ej sällan hör man den
uppfattningen förfäktas, att sådana elever ’som i skolan
premierats såsom rekordläsare och dygdemönster,
ingalunda därför i regel bli de som gå i
spetsen’ — — —. De kritici av vårt högre
undervisningsväsende, som bruka yttra sig på ovannämnda

sätt, ha tydligen haft i sikte vissa enstaka fall, där en
och annan av deras bekanta, trots att han varit klen
skolgosse, stigit till högre poster i samhället eller där
en premierad gymnasist stannat på en lägre och av
allmänheten såsom mindre värdig ansedd plats i
samhället. Att på detta sätt generalisera ur enstaka fall
ger emellertid icke någon tillförlitlig utgångspunkt
för ett omdöme." Detta resonemang är riktigt. Men
att utan undersökning anse det vara en självklar sak
att studenterna äro mera värdefulla än de ungdomar
som ej tagit eller lyckats taga studentexamen är
även ett otillåtligt sätt att generalisera och ger ännu
mindre "någon tillförlitlig utgångspunkt för ett
omdöme".

Tyvärr är det omöjligt utföra en sådan statistisk
undersökning där lärdomsskolans hela elevmaterial
medtages dels emedan skolorna ej intressera sig för
dessa, "förlorade söners" senare livsöden, dels och
framför allt därför att ett moment tillkommer som gör
en sådan statistisk undersökning, om den kunde
genomföras, felvisande. De lärjungar som kuggats
under skoltiden ha ofta bibragts sådana
mindervär-dighetskomplex, att de aldrig lyckats helt övervinna
dem och därför aldrig lyckas bringa till blomning de
anlag som i dem möjligen funnits förborgade.

Huru önskvärt det än vore att kunna göra en
verkligt objektiv undersökning mellan betyg och
livsgärning synes en sådan stöta på oöverkomliga
svårigheter. Den undersökning som återfinnes i
studentexamenssakkunniges betänkande, kapitel XI, ger ett
felaktigt resultat och bidrar endast till att förvilla
uppfattningen och befästa en föråldrad åsikt.

Något bevis för att betyget utgör ett horoskop har
ej kunnat givas. Om den titel- och
avlöningsmåttstock som studentexamenssakkunnige ansett sig
kunna använda för mätning av livsuppgiftens värde
skulle bliva allmänt antagen torde emellertid med
visshet en finibulvinter komma att inträda på det
andliga området, under vilken all verklig högre kultur
komme att förfrysa.

Guglielmo Marconi.

Av dr-ing. FRIEDRICH NEUMEYER.

i oktober i fjol invigde Mussolini i Pontecchio i
provinsen Bologna gravmonumentet över en av
Italiens största vetenskapsmän, Guglielmo Marconi.
I monumentets krypta äro uppsatta sarkofagen och
Marconis byst. De konstnärliga arbetena ha
utförts av skulptörerna Dazzi, Selva och Zanelli. På
väggen läsas Mussolinis ord: "Han satte med sin
upptäckt prägeln på en epok i mänsklighetens historia".
Den bakom liggande villan är avsedd att inrymma
dokument och minnen från Marconis verksamhet (fig. 1).

Marconi hade avlidit i juli 1937 i Rom, varför reses
då minnesmärket över honom vid Bologna? Det var
här, på faderns gård, som den 19-årige
godsägaresonen år 1895 gjorde sina grundläggande försök för
sändning av trådlösa signaler, vilka skulle ge världen
kanske dess mest revolutionerande uppfinning i vår
tid. Marconi har enligt eget uttalande aldrig studerat

matematik och fysik. Han har dock på ett genialiskt
sätt tillämpat de i hans ungdom tillkomna
upptäckterna på elektroteknikens område. År 1887 hade den
tyske professorn vid tekniska högskolan i Karlsruhe
Heinrich Hertz bragt det experimentella beviset att
strålningen från en elektrisk svängningskrets liade
vågnatur i analogi med ljusets strålning. Omkring
tre år senare uppfann den franske fysikern E.
Branly den s. k. kohärern. Detta är ett glasrör,
vilket mellan två metallelektroder innesluter fint
metallpulver, som under inverkan av elektriska vågor
eller genom gnisturladdningar blir ledande.
Samtidigt konstruerade professorn vid universitetet i
Bologna Righi en oscillator, som kunde alstra elektriska
impulser av kort våglängd (t. e. 15 cm våglängd).
Den unge Marconi byggde 1895 med hjälp av dessa
medel en sändare för trådlös energi, som dessutom

11 juli 1942

335

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free