- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
341

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 29 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 18 JULI

ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Matematikern och industrin, av Thornton C. Fry. — Tre psykotekniska lagar för trafiken,
av diplomingenjör Per O. Bexelius. — Från styrelsens bord. — Notiser. — Litteratur. — Problemhörnan. —
Personalnotiser.

Matematikern och industrin.

Av THORNTON C. FRY.

Denna uppsats, som trots sitt
amerikanska ursprung förvånansvärt väl stämmer
med våra förhållanden, vill klarlägga "den
renodlade matematikerns och den
teoretiska matematikens uppgift iryDm den
industriella forskningen.

I en första del definieras matematikern,
samtidigt som hans plats inom industrin
klarlägges. Nödvändiga kvalifikationer
uppräknas, och råd lämnas om vad som är
att iaktta vid hans anställning och hur
hans arbetsförhållanden böra ordnas.

I den andra, och största, avdelningen
definieras matematikens uppgift inom
industrin, och detta illustreras med ett stort
antal karakteristiska exempel från olika
industrigrenar. Avsnittet avslutas med en
översikt av matematikens nuvarande och
framtida ställning inom några industrier.

I den tredje delen ges en kortfattad
redogörelse för den matematiska
statistikens industriella tillämpningar, även dessa
illustrerade med några typiska
tillverkningsproblem.

Nedanstående översättning, som av
utrymmesskäl uppdelas i tre uppsatser,
utgör ett lätt sammandrag (med uteslutning
av specifikt amerikanska förhållanden) av
en uppsats, som publicerats i Bell System
Technical Journal, juli 1941.

Vad är en matematiker?

Skulle var och en, som någon gång räknat ut
medeltalet av några instrumentavläsningar eller löser en
differentialekvation, räknas som matematiker, så
finns det få ingenjörer som inte äro det. Om å andra
sidan endast de, som huvudsakligen syssla med
matematikens gränsområden, äro matematiker, finns det.
knappast några sådana inom industrin. Emellertid
är ingen av dessa definitioner riktig — den första är
orimlig medan den andra inte stämmer överens med
matematikens syfte.

I stället få vi basera vår definition på
matematikerns sätt att tänka i stället för på den användning,
som detta hans tänkande slutligen får. Den typiske
matematikern kommer till sin slutsats genom ett
omsorgsfullt resonemang. Ren empirisk erfarenhet
övertygar honom inte i samma grad. För den typiske
ingenjören gäller motsatsen. När han ställs inför en
grundligt uttänkt teori, som förutsäger ett visst re-

sultat, och ett omsorgsfullt utfört experiment, som
inte bekräftar detta resultat, frågar den typiske
ingenjören i första hand: "Vad är det för fel med
resonemanget?", men den typiske matematikern: "Vad är
det för fel med experimentet?". På grund av sin
tillit till tankeprocessen tar matematikern i första
hand till papperet och pennan i många situationer,
där ingenjören eller fysikern skulle ta till
laboratoriet. Av samma skäl är den rene matematikern
förtjust i att bygga sådana logiska tankebyggnader som
topologi eller abstrakt algebra, vilka inte ha något
synligt sammanhang med den fysikaliska
verkligheten, och som därför inte intressera den typiske
ingenjören; å andra sidan ådagalägger den rene
ingenjören eller fysikern ett stort intresse för sådan
nytto-betonad upplysning som t. e. en tabell över
hårdhetstal, vilken inte har det ringaste sammanhang med
någon känd teori, och som den typiske
matematikern skulle finna uteslutande tråkig.

Ett annat särdrag hos den typiske matematikern är
hans utomordentligt kritiska hållning gentemot de
allra minsta detaljerna i ett bevis. För de flesta
andra kategorier är ett bevis tillfredsställande, även
om några mindre frågor kvarstå öppna. För
matematikern är ett bevis antingen fullkomligt i alla
detaljer såväl till form som till innehåll eller också är
det felaktigt. Det finns inga mellanting. Detta
kallar matematikern "strängt matematiskt tänkande",
och han anser detta vara nödvändigt för att hans
slutsatser skola bli hållbara. Den typiske ingenjören
kallar det "liårklyveri" och säger, att han aldrig
skulle få någonting gjort om han ägnade sin tid åt
sådant.

Matematikern har också en tendens att idealisera
alla fenomen, med vilka han konfronteras. Hans
gaser äro "ideala", hans ledare "fullkomliga", hans ytor
"glatta". Han beundrar denna tankeprocess och
kaller det "att hålla sig till huvudsaken" medan
ingenjören eller fysikern med ett tyst förakt kallar det "att
förbise fakta".

En fjärde karakteristik är strävan efter
allmängiltighet. Om matematikern får till uppgift att lösa den
enkla ekvationen x3—1 e= 0, så löser han xn— 1 =
= 0 i stället. Om han skall beräkna vibrationerna i
en galvanometerupphängning, så studerar han en
tråd, som belastas med ett godtyckligt antal
speglar, upphängda på godtyckliga punkter längs dess ut-

20 juni 1942

341

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free