- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
342

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekn isk Tidskrift

sträckning. Detta kallar han "spara arbete", därför
att han löser en hel skara problem i stället för att
ta dem en och en. Ingenjören kallar det "spilla tid",
ty vilken glädje kan man ha av en galvanometer med
mer än en spegel?

Därför kan man bland alla vetenskapliga forskare
endast kalla den matematiker, vars arbete styres av
de fyra egenskaperna: större tilltro till logik än till
experiment, sträng detaljkritik, idealisering,
generalisering. Yrket blir visserligen inte skarpare avgränsat
än förut genom denna definition, som dock har den
förtjänsten, att den baserar sig på en forskares
tänkesätt i stället för på sådana ytliga eller tillfälliga
saker, som skolutbildning eller hittillsvarande
verksamhet.

Matematikerns plats inom den industriella
forskningen.

Om den typiske matematikern är sådan, som vi
beskrivit honom här, väntar man sig inte, att han skall
kunna utföra ett industriellt uppdrag. Han är en
drömmare, som inte har mycket intresse för själva
produkten eller de pengar som denna kan inbringa.
Han är en fullkomnare, som är ovillig till
kompromisser. Han idealiserar ända till outförbarhet.
Bildlikt talat är han en golfspelare, som är så upptagen
av den vida horisonten, att han inte kan hålla sitt
öga på bollen. Dessa karaktärsdrag äro inga
svagheter. Tvärtom äro de av stor betydelse, när det
gäller att finna ett tankesystem, som i sig innesluter den
fysikaliska världens komplicerade fenomen — med
andra ord när det gäller att reducera naturen till en
vetenskap. Industrins uppgift är emellertid inte att
främja naturvetenskaperna, utan att utveckla,
tillverka och försälja begärliga varor. Fysikern,
kemi-kern, och framför allt ingenjören, vars intresse
huvudsakligen koncentreras kring fakta, föremål och
pengar, äro speciellt rustade härför.

I den mån som matematikern övertar ansvaret,
måste han kompromissa; han måste specialisera i
stället för att generalisera, han måste behandla
konkreta detaljer i stället för abstrakta principer. Vissa
matematiker kunna inte alls förmås till sådana saker
•— andra kunna det mycket väl, genom flit eller
själv-övervinnelse. I den mån, emellertid, som de ha
framgång enligt dessa principer äro de inte längre
matematiker, utan ingenjörer. Matematikerns uppgift
inom industrin är inte att ägna en oändlig omsorg åt
praktiska detaljer, genom vilka goda produkter,
lämpliga tjänster eller effektiva arbetsprocesser kunna
utvecklas. Matematikerns uppgift är att ge råd och
hjälp till dem, som skola få, fram sådana praktiska
detaljer, han skall bedöma ingenjörernas vardagliga
problem i de vetenskapliga metodernas ljus, han skall
översätta vetenskapens abstrakta språk till en form,
som bättre lämpar sig för praktisk användning.

Med andra ord skall industrimatematikern, i den
mån som han verkligen skall tjänstgöra som
matematiker, vara ett rådgivande och inte ett verkställande
organ.

Industrimatematikerns kvalifikationer och
arbetsförförhållanden.

Den framgångsrike industrimatematikern är inte
bara en kunnig matematiker, han besitter även andra
egenskaper.

För det första måste han, samtidigt som hans
huvudsakliga intresse bör vara av abstrakt natur, ha
tillräckligt intresse över för praktiska ting för att
stimuleras till nyttigt arbete och kunna förlika sig med
de kompromisser och approximationer, som äro
nödvändiga för den teoretiska behandlingen av praktiska
problem. Detta betyder i vanliga fall, att den
matematiker, som inte skulle kunna göra ett gott
ingenjörsarbete, om han ägnade sig ät det, inte kommer
att klara sig något vidare inom industrin.

För det andra måste han kunna umgås med folk
och ha förståelse för deras problem. Om han inte
umgås med sina kolleger, kommer mycket av hans
tänkande att inte ha något sammanhang med deras
problem, och det tänkande, som kan bli till någon
nytta, kommer att få mindre betydelse än vad annars
vore möjligt. Om han inte översätter sina tankar till
sina kollegers språk, komma dessa att gå miste om en
hel del av betydelsen i hans arbete, och han kommer
att fä en begränsad kundkrets hos sina kolleger.

För det tredje måste han kunna samarbeta och
vara osjälvisk. Han kan inte på en gång vara
rådgivare och konkurrent till sina kolleger. Om han
försöker ta på sig hela äran av sina bidrag till industrin,
kommer han att stöta sina klienter. Det är nämligen
så, att en matematikers omdöme om ett matematiskt
arbete mycket starkt influeras av arbetets allmänna
betydelse, medan dess värde för industrin måste
värderas på helt andra grunder.

För det fjärde måste han vara mångsidig.
Uppgifterna växla, och även en och samma uppgift kan ge
upphov till frågor, som kräva mycket skilj aktliga
matematiska metoder.

För det femte måste han vara en man av sällsynt
duglighet. Ingen vill ta råd av en medelmåtta.
Bland industrimatematikerna finns det ingen plats
för genomsnittsmänniskan.

Den största risken vid anställandet av matematiker
för industribehov kommer sig därav, att en
personalchef mycket sällan kan bedöma matematisk
skicklighet. Paradoxalt nog bero personalchefens misstag inte
i en felbedömning av den matematiska skickligheten,
eftersom betyg sällan ge tillförlitliga vittnesbörd
härom. I stället är det så, att eftersom han genom
sin obekantskap med matematiken inte känner sig
kompetent att bedöma den sökandes förutsättningar,
så kommer han att breda barmhärtighetens slöja över
andra egenskaper, där han borde kunna lita till sitt
eget omdöme. Om sålunda den sökande ger en
obegriplig redogörelse för de problem, som han har
arbetat med, kommer ofta personalchefen att
ursäkta honom på grund av sin egen brist på
matematisk kunskap. Vad han dock förbiser är, att den
sökandes uppgift just är att översätta sina tankar till
motpartens språk. I andra fall kan det hända, att en
karaktärsbrist hos sökanden ursäktas med den
motiveringen, att han i alla fall kommer att arbeta för sig
själv och inte behöver samarbeta med andra, medan
i verkligheten en konsulterande matematikers
verkliga värde inte ligger i vad han uträttar vid sitt
skrivbord, utan i hur mycket av detta, som tränger till
hans kolleger. En skrytsam eller kverulantisk
sökande bör heller inte anställas bara därför att man
fått för sig, att alla matematiker äro konstiga.

En hög standard hos den sökande i dessa avseenden
och ett starkt intresse för praktiska frågor äro lika

342

18 juli 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free