- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
359

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

medium, världsetern. De optiska lagarna måste då
gälla just relativt denna eter och mekanikens
rela-tivitetsprincip ej vara tillämplig på optiken.
Förhållandet måste vara analogt med ljudvågornas
utbredning i luftmediet. Etern var emellertid en mycket
egendomlig och osannolik skapelse. Den måste
genomtränga alla kroppar, men själv ha egenskaperna
hos en ytterligt stel, fast kropp. Med den
elektromagnetiska ljusteorien bortföll nödvändigheten att
antaga en dylik materiell eter. Det fanns ej längre
något skäl att ge de mekaniska fenomenen primatet
över de elektromagnetiska eller överhuvudtaget anse
en fysikalisk förklaring slutgiltig först när man givit
en mekanisk interpretering av det föreliggande
fenomenet.1

Kan man nu överhuvudtaget lokalisera ett visst
system, i vilket de Maxwellska ekvationerna gäller
och i vilket enda system ljushastigheten just är
lika med c, i förhållande till våra vanliga iakttagbara
materiella kroppar på samma sätt som man kan
lokalisera luftmediet i förhållande till övriga kroppar?
Om så ej är fallet, blir naturligtvis tanken på den
materiella etern ännu orimligare. Vore etern en
materiell kropp, analog med våra vanliga iakttagbara
kroppar, ehuru med kvantitativt olika egenskaper,
borde dess element kunna lokaliseras i förhållande till
dessa kroppar.

Det blev emellertid så småningom klart att någon
dylik lokalisering ej var principiellt möjlig. Varje
gång man uttänkt ett experiment, som borde ha
avslöjat det sökta sambandet, visade sig en ny faktor
ha ingripit, som just lagom eliminerade det väntade
resultatet. Redan i århundradets början framhöll
Poincaré i sitt berömda arbete "Vetenskapen och
hypoteserna", att det skulle vara att tilldela slumpen en
alltför stor roll, om man läte den utgöra förklaringen
till det egendomliga sammanträffande som gör, att
en viss omständighet inträffar alldeles lagom för att
förstöra första gradens termer och en annan helt och
hållet skiljaktig, men lika lägligt inträffande
omständighet åtager sig att förstöra andra gradens termer.
Nej, säger han, man måste utfinna en lika väl för
de första som för de senare gällande förklaring, och
allting pekar mot, att denna förklaring ävenledes
skall gälla för termer av högre grad samt att .dessa
termers ömsesidiga förstörande skall vara strängt
och absolut.

Det Michelsonska experimentet var i detta avseende
utslagsgivande, sedan alla försök att bortförklara dess
resultat visat sig ohållbara. Resultatet blev hela den
relativering av rums- och tidsdimensionerna m. m.,
som i så hög grad konsternerat såväl filosofiska
kretsar som den stora allmänheten. Ofta har man
emellertid förbisett, var det i kunskapsteoretiskt
hänseende verkligt nya och revolutionerande i den nya
fysiken verkligen ligger. Redan förut visste man ju,
att flertalet fysikaliska storheter var av den art,
att de fick en mening och ett mått först i relation
till ett koordinatsystem. Endast ett fåtal storheter
var, som man brukar kalla det, invarianter. Att

i Att exempelvis förklara det elektromagnetiska fältet som
yttringar av spänningar eller andra mekaniska förändringar

i en materiell eter, då man å andra sidan förklarar de inre
spänningarna i materiella kroppar som yttringar av
atomkärnornas och elektronernas elektriska fält är tydligen en alltför
uppenbar cirkel.

även sådana storheter som rums- och tidsdistanser
samt den tröga och den tunga massan fick flytta
från de invarianta till de varianta storheternas klass
innebar alltså ej införande av någon revolutionerande
ny princip.

Vad som däremot revolutionerat den nya fysiken
är dess medvetet "positivistiska" inställning till
kunskapsproblemet. Den avvisar alltså bestämt varje
försök till en föregiven, i tingens väsen inträngande
förklaring av naturen och inskränker vetenskapens
uppgift till en sammanfattande beskrivning av de
experimentella fakta. Härav ger sig nödvändigheten
att vid alla våra påståenden, förmodanden eller
frågor noga pröva, om de restlöst kan infoga sig
i en beskrivning av erfarenhetsresultat. Varje
utsago som ger något annat — alltså framför allt varje
försök att uttala något om det innersta "väsendet"
av fysikaliska storheter — måste radikalt utmönstras,
ja, måste förklaras som principiellt meningslös. Det
är att överskatta räckvidden av fysikens
kunskapsmöjligheter, om vi tror oss kunna göra uttalanden,
vars mening ej restlöst kan inbegripas i en
beskrivning av experimentella fakta — dessa fakta må vara
fastställda eller förmodade, ifrågasatta eller
förnekade.

Teoriens uppgift är helt enkelt att sammanfatta och
systematisera erfarenhetsresultaten samt söka de
matematiska relationer som föreligger mellan dem, för
att på så sätt möjliggöra förutsägandet och
förutbe-räknandet av utfallet av nya principiellt
genomförbara observationer eller experiment, vare sig dessa
redan kan utföras med till buds stående
experimentella resurser eller ej.

Redan före den moderna fysikens genombrott med
relativitetsteorien hade man nog hört liknande
uttalanden från ledande fysiker. Det väckte ett enormt
uppseende, när Kirchhoff i anslutning till Mach år
1876 inledde sina föreläsningar i mekanik med det
berömda uttalandet att mekanikens uppgift blott var
"att på fullständigaste och enklaste sätt beskriva de
i naturen försiggående rörelserna". Därmed
avvisades från ledande håll inom den teoretiska fysiken
tanken på att en mekanisk interpretering av ett
fenomen skulle ha något principiellt företräde framför
någon annan, exempelvis en elektromagnetisk, eller
att den på något särskilt sätt skulle utgöra en
"förklaring" till det ifrågavarande fenomenet. Läser man
exempelvis kapitlen om mekanikens grundläggande
principer i Encyklopedie der matematischen
Wissen-schaften, det sammanfattande verket om dessa
vetenskapers ställning vid sekelskiftet, märker man också
att de Mach—Kirchhoffska synpunkterna ej lämnats
obeaktade. Men man finner också att svårigheterna
varit stora och ej kunnat helt övervinnas. Något
tillfredsställande svar på frågan, i vilket system
tröghetslagen och de mekaniska ekvationerna, liksom de
Maxwellska fältekvationerna, verkligen gäller har
ej kunnat givas.

Först relativitetsteoriens genom den positivistiska
kritiken genomförda radikala utmönstrande av
"meningslösa" begrepp och omdömen har givit det
vetenskapliga tänkandet den frihet, som är nödvändig
för att kunna spränga de kedjor, varmed uråldriga
åskådningsformer hållit oss fångna.

Antag exempelvis att man dekreterar existensen
av ett absolut system, etersystemet, i förhållande till

15 aug. 1942

3 359

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free