- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
363

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

reställningarna om plan och beslut är blott
illusioner, betydelselösa epifenomen, som åtföljer vissa
fysikaliska förlopp, när de förlöper i de invecklade
maskiner som de mänskliga organismerna utgör.

Eller också ingriper individen, sedan den
uppgjort sina planer, direkt med sina beslut i den fysiska
händelsekedjan, ungefär så som vi i det dagliga livet
föreställer oss förloppet.

Denna senare tanke, som för en mera primitiv
uppfattning synes alldeles självklar, har emellertid varit
mycket svår att vetenskapligt genomföra. Från den
klassiska ståndpunkten av en obruten, entydig
fysikalisk kausalitet är den helt enkelt orimlig. Det
finns ju ingen plats för en sådan faktor i det
fysikaliska orsakssammanhanget. De psykiska
förnimmelserna blir för sammanhanget betydelselösa
epifenomen till det fysikaliska händelseförloppet.

Men även från en modern fysikalisk ståndpunkt
förefaller maskinteorien i första ögonblicket som
den närmast liggande. Verkligheten är visserligen
fysikaliskt sett ej exakt determinerad, men med
hjälp av statistiska metoder kan den dock med en
viss grad av sannolikhet förutsägas. Det ligger
då nära till hands att även här betrakta
organismen som en, visserligen en smula nyckfullt
arbetande, fysikalisk maskin och de åtföljande psykiska
förnimmelserna som för sammanhanget betydelselösa
epifenomen.

Mot en sådan ståndpunkt reser sig emellertid vissa
invändningar. Entropisatsen lär oss att verkligheten
strävar från mindre sannolika till mera sannolika
tillstånd, dvs. mot sådana som statistiskt sett för sig
har ett större antal likvärdiga möjligheter.
Temperaturdifferenser utjämnas därigenom, att värme går av
sig själv från en värmekälla med högre temperatur
till en med lägre temperatur. Den ordnade energien,
exempelvis den potentiella och den kinetiska energien
hos makroskopiska kroppar övergår av sig själv i
oordnad värmeenergi. När omvänt den oordnade
värmeenergien skall övergå i ordnad mekanisk energi,
såsom fallet är i en värmemotor, sker här visserligen
en övergång från ett mera sannolikt till ett mindre
sannolikt tillstånd. Men övergången är ej heller
möjlig, om ej en annan värmemängd samtidigt övergår
från ett ställe med högre temperatur, exempelvis
ångpannan, till ett annat med lägre temperatur,
exempelvis kondensorn. Resultatet av hela förloppet blir
alltså, att den statistiska sannolikheten av
sluttillståndet blir större än sannolikheten av
begynnelsetillståndet.

Ett liknande betraktelsesätt måste vara giltigt vid
statistiska undersökningar av makroskopiska
företeelser, även vid något så ändamålsbetonat som
husbyggande. Från fysikalisk-statistisk ståndpunkt är det
oförklarligt att de statistiskt osannolika
ändamålsenliga resultaten alltid uppkommer, såvida ej på annat
ställe samtidigt försiggår en tillståndsförändring som
går mot ökande sannolikhet. Detta ställe kan endast
vara den planerande mänskliga hjärnan. Men det
är uppenbarligen orimligt att tänka sig, att den
en-tropiökning, som i så fall måste inträffa i hjärnan,
skulle vara större så snart vi ordnade vårt
byggnadsmaterial på ett ändamålsenligt sätt, än om vi plockade
ihop det utan någon förnuftig mening. Den
entropi-ökning, dvs. den ökning av sannolikheten hos
tillståndet inom hjärnan, som eventuellt åtföljer tanke-

arbetet, måste vara av en lägre storleksordning
och kan framför allt ej stå i någon kvantitativ
korrelation till den större eller mindre statistiska
osannolikheten hos det utförda, genom tankearbetet
planerade, fysiska arbetsresultatet.

Det är alltså ett faktum att resultaten av den
mänskliga verksamheten leder till ur
fysikalisk-statistisk synpunkt alltmera osannolika tillstånd. Detta
är ej möjligt även med tillgripande av aldrig så
invecklade maskiner, såvida vi betraktar hela
komplexet av människan och hennes verk som ett
meka-niskt-fysikaliskt system.

Man skall ej invända, att den mänskliga organismen
genom en lång biologisk utveckling med naturligt
urval så småningom blivit en maskin, som arbetar
"ändamålsenligt" och som därför producerar hus och
ej sten- och timmerbråtar, liksom en automatisk
tändsticksmaskin producerar paketerade tändstickor
och ej träflis.

Analogien är haltande. Tändsticksmaskinen saknar
varje möjlighet att producera annat än paketerade
tändstickor, och mekaniskt-statistiskt sett är
slutprodukten ej mera osannolik än råvaran. Människan
kan däremot odiskutabelt producera såväl hus som
timmerbråtar. Man kan väl tänka sig att vissa
automatiska reflexer utvecklats genom naturligt urval;
man skyddar automatiskt ögonen för starkt ljus, man
blir rädd och bockar sig automatiskt för att undvika
ett slag osv. Men vi måste komma ihåg att själva
begreppet ändamål från den mekanisk-statistiska
synpunkten är meningslöst och otillåtet att använda. Det
är ej heller möjligt att med bortseende från
mänskliga syftemål uttrycka vad som fysikaliskt skulle
ligga i begreppet ändamålsenlighet. De
ändamålsenliga kombinationerna bildar på intet sätt någon från
fysikalisk synpunkt enhetlig eller karakteristisk klass
av företeelser, och deras realiserande kan därför ej
generellt förklaras som resultatet av en automatiskt
verkande mekanism. Människan kan ej gärna vara
så funtad att hon i vissa fall automatiskt
åstadkommer exempelvis ett hus med två rum och kök och
ej någon av de otaliga andra
kombinationsmöjligheterna för materialet, liksom hon i andra fall
automatiskt åstadkommer en kyrka eller ett fartyg, ej en
tegelhög eller en bråte järnskrot. Det är lätt att se,
att det skulle leda till fullkomliga absurditeter, om
man försökte närmare utforma en sådan tanke.
Endast från den introspektiva psykiska sidan sett
utgör de oöverskådligt mångskiftande
ändamålsenliga kombinationerna en i visst hänseende enhetlig
grupp bland det oändliga antalet av alla tänkbara
kombinationer, däribland ju även finnes sådana, som
fysikaliskt sett endast föga skiljer sig från de
ändamålsenliga, och endast genom att ta hänsyn till de
psykiska akterna som i händelseförloppet verkande reella
faktorer kan därför resultatet av det mänskliga
arbetet och i stort sett hela kulturutvecklingen begripas.

Det återstår alltså faktiskt ingenting annat än att
tillgripa den förklaringsgrunden — som det primitiva
tänkandet ju sedan länge gjort — att individen
genom sina viljeakter direkt ingriper i den
fysikaliska händelsekedjan. Från den klassiska fysikens
ståndpunkt var detta visserligen, såsom förut
påpekats, orimligt, men för de nyare uppfattningarna
om ett fysikaliskt sett i viss mån indeterminerat
händelseförlopp behöver tanken ej längre avvisas.

15 aug. 1942

3 363

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free