- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
373

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 15 aug. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 33 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 15 AUG.

ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE O CH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Studentexamens värde. — Om motordrift för persontrafiken vid svenska järnvägar, av
civilingenjör Erik Aspenberg. — Håll hjulen gående! — Problemhörnan.

Studentexamens värde.

De särskilda sakkunniga som 1937 offentliggjorde
sitt betänkande angående studentexamen funno
"studentbetygets kvalitet kunna anses som en mätare
på vederbörandes framgång i livet" och de trodde sig
till och med kunna visa att denna framgång "är en
entydig funktion av studentbetygets valör".

Professor Hubendick underkastade detta yttrande
en skarp kritik i Teknisk tidskrift (11 juli 1942).
Han framhöll särskilt att om "framgång i livet" skall
bedömas efter den ekonomiska ersättning eller det
sociala anseende en människa uppnår, så är denna
framgång en mycket dålig mätare av en människas
duglighet eller av det verkliga värdet av vad hon
uträttar. Hubendick kallar den valda
bedömningsgrunden "krass och föga värdig en kulturnation".

Ett andra huvudfel i kommitténs värdering av
studentexamen finner Hubendick i den fullständiga
frånvaron av varje undersökning om hur det gått dem av
skolans elever som aldrig tagit studentexamen. Det
kan ju hända att de också uträttat mycket gott och
på olika områden blivit dugliga medborgare och
värdefulla människor.

Det är med stor tillfredsställelse man läser denna
opposition mot en värdesättning som saknar fast
grund och i hög grad är ägnad att vilseleda
allmänhetens omdöme. Ämnet är emellertid ingalunda
slutdiskuterat på den punkt där Hubendick lämnar det.
En huvudfråga återstår: frågan om den nytta
ungdomen har av sin skolbildning och av den möda den
nedlagt på att ta studentexamen. Förståndigt folk
ställer sig mycket kritiskt till denna nytta, och i vida
kretsar börjar man bli mer och mer medveten om
fåfängligheten i den bildning som kronstämplas av
vårt officiella examensväsen. Vårt nationella
kunskapsförvärv är ungefär lika tokigt och oekonomiskt
som bruket av uppvikta byxor, bara hundrafalt
skadligare. Under sådana förhållanden är ett gott
examensbetyg endast ett bevis på att eleven fogat sig i
skolans undervisning, lagt ner en viss energi på att
få en bra examen och därvid understötts av gott
minne. Men med sådana förutsättningar skulle eleven
haft oändligt mera nytta av en god skola och av
förnuftigt lagda prov.

Det är därför omöjligt att av någon
framgångsstatistik dra slutsatser om skolbildningens värde.

Även om skolan vore långt sämre än den är och
även om fordringarna i studentexamen vore än mera
meningslösa, så skulle det ändå finnas ungdomar som
klarade sig genom alla svårigheter, finge höga betyg

och ginge vidare till "framgång i livet". Därtill
behövs som sagt endast lätthet att lära utantill i
förening med vilja att komma fram, vara först i en
tävlan, hur dum den än i och för sig må vara. Man kan
kalla en sådan vilja "ambition" och i den se ett gott
karaktärsdrag hos individen eller en nyttig frukt av
gammal familjetradition. Men ju mer man fäster sig
vid den bättre sidan av de egenskaper som ge
ungdomen framgång i skolarbetet, ju klarare måste man
se att skolan skulle kunna använda dessa
egenskaper vida bättre än den gör. Med en kraftig
beskär-ning av sitt nuvarande meddelande av meningslös
kunskap, med en allmän rationalisering av sin
undervisning och med en förnuftig målsättning för hela
sitt bildningssträvande skulle både skola och
universitet kunna ge sina elever ett mycket rikare
ungdomsliv och en mycket bättre förberedelse för den
kommande livsgärningen. De som finge "framgång i
livet" skulle då kunna bli mycket dugligare för sin
gärning. Den torrhet och det stelnande i former som
nu utmärka stora delar av vårt offentliga liv skulle
till väsentlig del kunna undanröjas, om de som
komme att inta ledande platser från början fått en
frodigare syn på livet och en riktigare uppfattning av sann
bildning.

Men icke nog härmed. Det är ganska säkert att
en god skola i många fall också skulle föra fram
andra personer till viktiga poster än den nuvarande
skolan gör och att därmed mycket skulle vinnas för
vårt folks kulturella växt och praktiska duglighet.
Livet har bruk för personer som kunna göra en egen
insats, som äro inställda på att komma med något
nytt och icke blott upprepa, och vilkas "kunnande"
består i förmåga att uträtta, icke i att klara ett
förhör. Ingen kan säga hur mycket Sverige förlorar
genom ett skol- och examensväsen som utestänger
sådana begåvningar. Det enda säkra är att vi alls
icke ha råd till några sådana förluster, om vi såsom
nation skola kunna bestå i den hårda kamp för
tillvaron som väntar oss när kriget en gång är slut och
en ny värld skall byggas upp.

Teknikens män stå närmare sådana krav på vårt
uppfostringsväsen som här gjorts gällande, och de ha
lättare än flertalet andra människor att tillägna sig
en riktig värdering av förnuftiga bildningssträvanden.
När nu hela detta problem trätt fram på
dagordningen, måste vi av teknikens män vänta en alldeles
särskilt kraftig insats för problemets lösning.

Gustav Cassel.

25 juli 1942

373

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free