- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
400

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

/-skors snedsAvre/

Fig. 2. Olika former av spikbelastning.

citerade tabell änger Stoy för 50 mm plank med
spik <‡> 5j5 mm (a,d=. 9,1) 35 kg/cm2 och för
spik $ 7,6 mm i 80 mm plank (a : d — 10,153) 30
kg/cm2. Han upplyser dessutom (sid. 35) att "Bei
Verwendung von 7 mm dicken Nageln trat
stellen-weise bereits ein Spalten des Holzes ein, so dass hier
die Nagellöcher in den Bohlen vorgebohrt werden
mussten." Denna anvisning har civilingenjör
Häggbom icke följt. Han använder ännu grövre spik
(0 8 mm ger 66 % större tvärsnitt än (J) 7 mm)
utan att använda förborrning, men tillämpar dubbla
påkänningen!

Spik ø 5j5 med a : d — 9,1 och 35 kg/cm2
tilllåten medelpåkänning skulle enligt Stoy fig. 8 vid
a:d= 6,5 giva 43 kg/cm2 och <‡> 7,6 med tillåtet
30 kg/cm2 skulle på samma sätt giva 45 kg/cm2, om
man bortser ifrån spräckningsrisken enligt ovan.
Samma beräkning enligt fig. 27 ger resp. 38 och
36 kg/cm2. En tillåten medelpåkänning vid 1-skärs
spikförband om 60 kg/cm2 finner icke något belägg
hos Stoy i vad rör 8 mm spik av kvadratisk sektion
i 50 mm plank.

Civilingenjör Häggbom säger att "om
påkänningarna vid vindbelastning på vanligt sätt (kurs. av mig)
ökas med 20 %". I Stoys bok finns intet belägg för
denna ökning, tvärtom, hans uppgift att rörelsen
mellan plankorna vid angiven tillåten påkänning kan
vara intill 1,5 mm (se citatet ovan) omöjliggör varje
höjning av värdet. Även om rörelsen är väsentligt
mindre än 1,5 mm, blir den spikade konstruktionen,
i den form den hade vid Sandö, oduglig på grund av
stora sidoutböjningar.

I huvudsak samma resultat som enligt Stoy
kommer man till enligt de tyska DIN 1052 (Holz ini
Hoch-bau): Där angivas tillåtna påkänningar för trä och
tillåtna belastningar för spikar. De förra motsvara
de hos oss för exceptionella belastningar använda
värdena. De anges böra reduceras med 1/3 i vissa
fall (t. e. icke impregnerat eller struket trä, utsatt
för fukt) ocn höjas med 1/6 för tak och hallar under
specialkontroll. För tillåtna spiklasterna anges ingen
höjning eller sänkning. Jämfört med
träpåkänning-arna ligger det närmast att förutsätta angivna
spiklasterna motsvara vad vi kalla exceptionella fall. För
enskärs spik ej) 7,6 mm anges 185 kg vid planka
80 mm tjock, vilket är långt under det värde om
328 kg, som tillämpats i Sandöställningen.

Av ovanstående framgår uppenbart att
civilingenjör Häggbom icke har något stöd hos Stoy för sina
spikberäkningar vid Sandöställningen även om dessa

hade gällt enskärs spikförband. Tvärt om, ett
tillbörligt studium av Stoys bok skulle med
nödvändighet ha förbjudit användning av de av civilingenjör
Häggbom använda värdena. Men därtill var
spikförbandet ej enskärs. Fig. 2 illustrerar kraftverkan
vid enskärs förband, a, vid snedskuret förband i
träbågen i Sandö, b, och vid tvåskärs, c. Beräknade
maximum av hålkanttrycket blir vid vanlig kalkyl
vid enskärs at = 4 P : ad och i fall b ot 6 P : ad
eller 50 % högre. Är tillåtna medelvärdet av
hålkanttrycket i förra fallet 36 à 45 kg/cm2 bör det i
senare fallet vara 25 à 30. (Belägg för denna
proportionering erhålles av att de tyska förordningarna
tillåta dubbelt så höga värden å P : ad vid 2-skärs
som vid 1-skärs förband.) Värdet 30 kg/cm2 bör
ytterligare minskas på grund av spräckningsfaran vid
grövre spik (se ovan). Man nalkas då den siffra om
20 à 25 kg/cm2 å tillåtna hålkanttryckets medelvärde,
som enligt mina försök skulle givit ungefär 3-faldig
säkerhet i Sandöställningens spikförband (sid. 181,
1942.)

På sid. 4 i Stoys bok finnes ett koncentrat av olika
faktorer, som påverka spikförbandets styrka. Den
slutar med anvisningen: "Alle diese verschiedenen
Frågen — auch in ihrer Abhängigkeit voneinander —
liessen sich einwandfrei nur auf dem Wege des
Ver-suches beantworten." Försök anordnades av
entreprenören, men icke med enskärs förband — som hans
konstruktör civilingenjör Häggbom påstår hava varit
normerande för beräkningarna vid Sandöbron — utan
med 2-skärs, som enligt Stoy och de tyska normerna
giva dubbelt så höga värden som 1-skärs.

Civilingenjör Häggbom påstår sig ha följt Stoy’s
bok vid beräkningen, men som ovan visats, har han
på varje punkt handlat tvärs emot dess uppgifter och
anvisningar. Hur beräkningen skett är självfallet
likgiltigt för rasorsakens klarläggande. Men det är
icke likgiltigt, att civilingenjör Häggbom försöker att
fullständigt utan fog taga betäckning bakom en känd
fackmans namn.

Herrar Nelander och Österman påstå sig bedöma
"bärförmågan hos spikförband med hänsyn till den
kraft per spik och skär, som erhålles ur tillförlitligt
utförda förprovningar". De avvisa därtill alldeles
möjligheten att de i järnhestämmelserna
förekommande bestämmelserna om beräkning av
ställningsbyggnader av trä skulle tillämpas i träbyggnader sådana
som Sandöställningen. Det skulle då varit
betydelsefullt om de meddelat huvudinnehållet i de. regler som
i K. Stn användes vid broställningens kontrollräkning
och hur de omtalade "förprovningarna" voro
beskaffade, som då förelågo och utnyttjats vid uppgörandet
av dessa i K. Stn begagnade regler. Sedan de
meddelat, att järnbestämmelsernas regler om
träpåkän-ningar icke använts i K. Stn har man rätt att begära,
att sekretessen skingras kring de regler, som av K.
Stn eller någon dess ansvarige tjänsteman utfärdats
för kontrollräkning av denna världens största
träkonstruktion. Att dessa regler skulle så helt varit
lämnade åt någon underordnad tjänstemans godtycke
att de icke nu finnas bevarade, borde vara uteslutet.

Sidoutböjningen av ställningens övre båge blir
ökad genom uppkommande vridande moment, men
minskad för undre bågen. Det är undre bågens
utböjning, med denna minskning beaktad, som jag
angivit, varför civilingenjör Häggboms försök att bort-

400

15 aug. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free