- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
406

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 1. Spikpåkänning i ställningens underfläns på grund av
vind på ställning + form för undre platta.

då påkänningen i ena hörnet på flänsens undre sida
närmar sig träets tryckhållfasthet och den lokala
elasticitetsmodulen där härigenom minskas. Men i
motsvarande hörn av flänsens översida, där
initialböjningen ger dragpåkänningar, blir den lokala
elasticitetsmodulen samtidigt större, enär
proportionalitetsgränsen här överskrides först vid en
påkänning, som är högre än medelpåkänningen. Den
ogynnsamma inverkan av initialutböjningen i undre
hörnet kompenseras därför till största delen av den
gynnsamma inverkan i övre hörnet, vilket professor
Ylinen synes ha förbisett. Härtill kommer, som jag
tidigare framhållit, att en stor del av
initialpåkän-ningen försvinner genom träets krypning. Professor
Ylinens uttalande, att det genom plankornas böjning
förorsakade spänningstillskottet uppenbart kan
minska konstruktionens knäckhållfasthet, är därför
ett påstående, som i detta fall inte kan godtagas utan
närmare utredning.

Professor Ylinen räknar vidare med, att i undre
flänsen rått en tryckpåkänning av 70 kg/cm2. Häri
ingår dock spänningar av ojämnt fördelad 5 %
fuktighetsökning hos träet med 5 kg/cm2. Denna
fuktighetsökning är dock ej påvisad av någon, varför den
ej bör medräknas vid bestämning av den sannolika
säkerhetsgraden vid olyckstillfället.

Professor Ylinen finner, att värdet för x sannolikt
är 600 < k < 1010 kg/cm2. Det undre värdet
erhålles, om proven varit inspända, det övre om de varit
ledade. Det värde, som jag tidigare räknat med
x = 850 kg/cnr*, torde därför med hänsyn till, att
proven ej varit inspända, vara rimligt. Den härtill
svarande kritiska knäckpåkänningen har av mig
beräknats vara 222 kg/cm2. Den av mig tidigare angivna
säkerheten 3,SO synes därför fortfarande vara
sannolik.

Trots att jag, därtill uppmanad av T. T:s
huvudredaktör, skrev min förra artikel beträffande
Sandöraset som ett slutinlägg, får jag med anledning av
vad professor Forssell nu skrivit anföra följande.

Oaktat den av Forssell beräknade utböjningen av
vind är mer än 40 gånger så stor som den, som
observerades under den svåra stormen den 7 juli,
varav beräkningsresultatets orimlighet framgår,
vidhåller Forssell fortfarande sin beräknings riktighet.

Mot den kritik, som jag tidigare ägnat professor
Forssells beräkning av ställningens utböjning av
vindlast, har Forssell icke kunnat göra andra invänd-

ningar än sådana allmänna fraser, som att mitt
"försök att bortförklara beräkningen är misslyckat" samt
att mina uppgifter om luftfuktighetens
årsvariatio-ner, som jag dock erhållit från Statens
meteorologiskhydrografiska anstalt, äro "obestyrkta gissningar".

För att ytterligare klarlägga frågan vill jag visa,
hur Forssell gör sin beräkning av underflänsens
utböjning. Han sätter utböjningen =

L/2

= CA dL 125- 0,40 + ™- 125. 60 = 2,20m

Ja 52 1 52

o

Av fig. 1 framgår dels hur Forssell förutsatt, att
spikbelastningarna i ställningsflänsen varierat, dels
hur variationen i verkligheten är enligt
beräkningarna. Då Forssell skriver, att "vid vindtryck om 100
kg/m2 förekom enligt ställningsberäkningarna i undre
träbågen last pr spik ca 300 kg med A ca 1,30 mm å
40 % av längden och ca 250 kg med A ca 0,65 mm
å 60 %", så är detta visserligen sant men ej rätt i
det här behandlade exemplet, emedan dessa
spikbelastningar hänföra sig till 2 olika och av varandra
oberoende byggnadsskeden, som Forssell
kombinerar. Och då Forssell nu framhåller, att han även
tagit hänsyn till det vridande momentets inverkan, så
är detta i så fall gjort på ett felaktigt sätt, i det att
Forssell ej räknat med den teckenväxling, som
skjuv-krafterna i flänsen och därmed även spikbelastningen
får på grund av detta vridande moment. Den verkliga
utböjningen blir beroende av skillnaden mellan —
och således ej summan av — de ytor, som
spikbelast-ningskurvan bildar med koordinataxlarna. Av
figuren framgår vidare det stora fel, som uppstår av,
att Forssell räknat med maximilasterna i stället för
medellasterna, Med rätta spikbelastningar och
Forssells förutsättningar i övrigt blir den beräknade
utböjningen blott 21 cm eller 10 % av det av Forssell
angivna värdet. Forssells beräkning ger därför en
fullständigt oriktig uppfattning om ställningens
styvhet i sidled.

Av fig. 1 framgår även, att de största
spikbelastningarna som Forssell anmärkt på, uppträda vid full
vindbelastning vid ställningens anfang. Vid
hjässan, där enligt Forssell sidoknäckningen av
bågflän-sen skulle ha ägt rum, äro spikbelastningarna
obetydliga, Då vindstilla dessutom rådde vid
olyckstillfället, är storleken av spikbelastningen av
vindkrafterna likgiltig för rasorsakens klarläggande och
därför inskränker jag mig till att blott visa hur
Forssell beträffande en detalj "försökt klargöra
förhållandena, så att även den, som icke är specialist, skall
förstå huvuddata".

Professor Forssell har tidigare gjort gällande, att
jag räknat med spiklaster, som äro många gånger
större än de, som rimligen kunna tillåtas. Men efter
den kritik, som jag framfört, kan Forssell nu inte
läsa Stoy ogynnsammare, än att den tillåtna
medelpåkänningen för spik i ett enskärsförband och a:d 6,5
skulle bli 45 kg/cm2, som skall jämföras med den av
mig tidigare angivna påkänningen 60 kg/cm2.
Forssells beräkningar av de tillåtna spikbelastningarna
visa f. ö. hans obekantskap med de försök och
teoretiska utredningar, som under de senaste åren
utförts av utländska fackmän inom detta område.

Professor Forssells bevis för, att en spikad
plankskivas knäekningslast N bestämmes av tangenten till

406

26 sept. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free