- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
414

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 5 sept. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

hållaren igenom vissa faktorer av speciell betydelse
för svetsningen, såsom förändringar i
grundmaterialets struktur, hållfasthetsegenskaper och
korrosionsbeständighet samt svetssträngens struktur, och
hållfasthetsegenskaper m. m. Vidare lämnades en
kort översikt över de rostfria och eldhärdiga
stål, som tillverkas i vårt land. Därvid
uppdelades stålen efter sin struktur i 4 grupper:
martensitiska, ferritiska, austenitiska, och
ferrit-austenitiska stål. Hittills hade de austenitiska stålen,
främst de s. k. 18-8-stålen (18 % Cr +8 % Ni) varit
de viktigaste för svetsade konstruktioner och äro
därför bäst kända. Denna ståltyp har visat sig
synnerligen lämplig för svetsning, bl. a. enär de
mekaniska egenskaperna efter svetsningen äro
synnerligen goda både i grundmaterialet och i svetsen.
Tidigare hade man emellertid haft besvärligheter med s. k.
korngränsfrätning, vilken beror på att karbider vid
upphettning — även vid så snabb uppvärmning som
vid svetsning — inom temperaturområdet 500°—
900° utskiljas i austenitkorngränserna. Om
materialet därefter utsättes för vissa korroderande medier,
exempelvis salpetersyra eller sulfitkoksyra, angripa
dessa i korngränserna, och materialet blir uppluckrat.
Som botemedel har man framför allt tillgripit a)
glödgning av konstruktioner efter svetsningen; kan
ej användas för stora konstruktioner; b) sänkning
av C-halten i stålet till < 0.06 %, c) tillsats av vissa
karbidbildande ämnen, såsom Ti, Nb, Ta — Ti torde
vara vanligast —.

Av det sagda framgår, att svetsmetoder, som
kunna förorsaka uppkolning, äro riskabla för
konstruktioner, som utsättas för svårare kemiska påkänningar.
Gassvetsnirig bör sålunda endast användas för
enklare konstruktioner, såsom diskbänkar och en del
eldhärdiga konstruktioner. De övriga, nämnda
svetsmetoderna lämna däremot ett gott resultat både i
fråga om korrosionsbeständighet och hållfasthet.

De austenitiska stålen ha bl. a. fått stor
användning för svetsade tryck-kärl i den kemiska
industrien. För närvarande hålla normer för beräkning
av dylika kärl samt kompetensprov på att utarbetas.
Därvid har man funnit, att man måste strängt
definiera metoden för bestämning av materialets
sträck-och brottgräns, enär sådana faktorer som
draghastighet och givetvis även temperatur kunna ha stort
inflytande på resultatet.

De ferritiska stålen utmärkas bl. a. av snabb
korntillväxt över ca 900°—1000°. Samtidigt därmed
erhålles i rena kromstål en särskild fas i korngränserna
Dessa bägge fenomen förorsaka en avsevärd
försämring av stålets seghet. Samtidigt blir även
materialet känsligt för korngränsfrätning vid angrepp av
en hel del vätskor, såsom salpetersyra. I svetsade
konstruktioner av exempelvis rent 18 %-igt kromstål,
kan man alltså få korngränsfrätning, och denna sätter
in strax intill svetsen. För dessa stål har det ej
visat sig tillräckligt att sänka C-halten, utan endast
tillsats av karbidbildande ämnen, vanligen Ti, har
visat sig verksamt. Därvid minskar även
kornför-storningen något, och de mekaniska egenskaperna
efter svetsningen bli avsevärt förbättrade. Man bör
emellertid alltid använda en svetsmetod, som
upphettar grundmaterialet så litet som möjligt. Bäst
är sålunda söm- och bågsvetsning, därnäst
arcatom-svetsning, medan gassvetsning lämnar otillfreds-

ställande resultat. Som eventuellt fyllnadsmateriel
väljes lämpligen austenitiskt stål, varigenom
svets-strängen blir seg.

De ferrit-austenitiska stålen (av typ 26 Cr, 4 Ni
-†-ev. Mo) intaga en mellanställning mellan de nämnda
ståltyperna även i svetsningshänseende. Trots
jämförelsevis hög C-halt visa de känslighet för
korngränsfrätning endast i extrema fall. I fråga om
kornförstoring äro de bättre än de ferritiska stålen, men
man bör även här använda en svetsmetod, som
värmer grundmaterialet så litet som möjligt, dvs.
söm-eller bågsvetsning. Likaledes är det som regel
lämpligast att som ev. fyllnadsmaterial ha austenitiskt
stål.

Som avslutning visades några bilder av svetsade
konstruktioner. Föredraget i övrigt hade även
illustrerats med skioptikonbilder.

TNC

En grupp mer eller mindre vanliga ologiska uttryck,
som förekomma även i tekniska sammanhang, ha för
sin existens att tacka den omständigheten att man
kombinerar negationer, komparationsord o. d. med
orätt ord i satsen.

"Den nya svarven tillåter tyvärr mindre
arbetsstycken än den gamla", i betydelsen: tillåter tyvärr
icke så stora arbetsstycken som den gamla, är
felaktigt formulerat. Skribenten har tänkt sig att "icke
så stora" är lika med "mindre". En smula
eftertanke avslöjar felet: negationen hör till "tillåter" och
icke till "så stora". Det är ju ej någon nackdel att
små arbetsstycken kunna svarvas, men väl att stora
icke få rum därtill.

"Metoden är intressantare än egentligen praktisk"
kan man få se i stället för: Metoden är mera
intressant är egentligen praktisk. Felet är att "mera" i
sista satsen icke har till uppgift att komparera
"intressant" utan uttrycker en jämförelse mellan
egenskaperna intressant och praktisk. I stället för "mera"
kan man säga: snarare.

"Vi önska möjligast jämna fördelning" är en
vändning varmed man avser att uttrycka: Yi önska den
jämnaste fördelning som är möjlig att åstadkomma,
eller vilket är detsamma: Vi önska så jämn
fördelning som möjligt. Förstnämnda uttryckstyp är
mycket använd, men felaktig. Man har flyttat
superlativ-ändelsen till orätt ord, från "jämn" till "möjlig".
Tänker man efter vilket som är "möjligast", dvs.
lättast att åstadkomma, av de båda fallen: mycket
jämn och föga jämn, finner man att man sagt sig
önska en föga jämn fördelning, ty denna är
onekligen "möjligast". Uttrycket "möjligast jämna" är
alltså klart ologiskt och bör ersättas med: jämnaste
möjliga, eller: så jämn som möjligt. Detsamma gäller
för andra uttryck med "möjligast" framför adjektiv
eller adverb. — I sammanhanget kan erinras om den
vanliga felskrivningen "jämnast möjliga" utan -e
efter jämnast. Man tänker på sådana i sig själva
riktiga mönster som "oftast förekommande", men
"oftast" är här ett adverb, som står som adverbial till
"förekommande", medan "jämnaste" är ett adjektiv,
som i likhet med "möjliga" står som attribut till
"fördelning".

"Dubbelarbete bör i möjligaste mån undvikas",
eller: "bör i görligaste mån undvikas" är likaledes
felaktigt. Rätt är att skriva: Dubbelarbete bör i

414

5 sept. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free