- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
420

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 12 sept. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

vilka med hänsyn till den svenska skifferns skivighet
och därav följande benägenhet att packa ihop sig
gavs relativt stor höjd (2,5 m) och liten bredd (0,5 m).
Dessa lastade vagnar spelas genom ugnen, som
invändigt på ömse sidor är försedd med värmetuber.
Ugnen är uppdelad i tre sektioner, av vilka de båda
första arbeta i medström och den tredje i motström.
Till varje sektion hör en vid sidan placerad eldstad,
där permanentgas förbrännes; rökgaserna härifrån
ledas genom de nämnda värmetuberna, och för att
öka värmeöverföringen från dessa värmetuber till
skiffermassan på vagnarna tvingas hela gasmassan
inuti ugnen att cirkulera med hjälp av ett antal
cirkulationsfläktar, placerade ovanpå ugnsmanteln.
Gasmassan tvingas sålunda att stryka över de heta
tuberna och passera genom skiffermassan på vagnen.
Från ugnens sista sektion uttagas destillationsgaserna
och ledas till en kondensationsanläggning. Det
destillerade materialet avgår uppenbarligen som koks.
De egna permanentgaserna äro icke tillräckliga för
processens värmebehov, varför tillsatsbränsle
erfordras.

Med hänsyn till försörjningsläget och efter
framställningar både från Ingeniörsvetenskapsakademien
och Marinförvaltningen ingick Bränslekommissionen
på hösten 1940 till Kungl. Maj:t med förslag om
bildande av ett statligt aktiebolag för uppförande av ett
större skifferoljeverk i Närke. Efter Kungl. maj:ts
proposition i ärendet anvisade Riksdagen för
ändamålet 15 000 000 kronor. Med detta aktiekapital
konstituerades Svenska skifferolje aktiebolaget den
14 januari 1941, dvs. för något över ett år sedan.
Bolaget har en styrelse på 6 personer och dess
ordförande är direktör S. Schwartz.

Så fort bolaget fått början till en organisation, som
så småningom utökades i mån av behov, igångsattes
omedelbart projekteringen av anläggningen, och
detta skedde mot den bakgrund, som ovan skisserats,
och med stöd av det förarbete som
skifferoljesak-kunniga utfört.

Då emellertid läget motiverade mera omfattande
åtgärder än de redan beslutade, anvisade Riksdagen
redan på försommaren 1941 efter förnyad skrivelse
från Bränslekommissionen och ny kunglig proposition
ytterligare 11000 000 kronor för utökning av den
nyss påbörjade anläggningen till dubbla
produktionskapaciteten. (Totalt har alltså anvisats 26 mill.
kronor.) Detta krävde givetvis en viss omläggning
av anläggningens projektering, vilket dock lät sig
utan större svårigheter göra, då åtgärden redan på
det förberedande stadiet förutsetts. Den efterföljande
skildringen av de omfattande anläggningsarbetena
avser sålunda hela det utökade verket.

Inom det i geologiskt avseende detalj undersökta
området i sydöstra Närke äro de största
skifferfyndig-heterna belägna omedelbart norr om en ost-västlig
förkastningslinje. Närmast denna är skiffern täckt
av kalksten. Själva skifferskiktet, som har en
mäktighet av ca 18 à 20 m, består egentligen av två
skilda skikt, ett undre med 6 à 8 m mäktighet och ett
övre med 12 à 14 m mäktighet. I skiffern finnes
insprängd kalksten i form av örsten såsom bollar och
linser, och dessa förekomma särskilt rikligt dels i
övergången mellan de båda skifferskikten och dels i
det undre skifferskiktets bottenlager. Då lagren

stupa sakta (8 °/.00) åt söder och äro delvis
averode-rade, gå de norrut i dagen i tur och ordning; efter
den täckande kalkstenen följer först den övre
skiffern, sedan den undre skiffern, därefter lera och
fos-forit samt sist urberg. Över det hela ligga lösa
jordlager av varierande tjocklek (ca 3—10 m).

De kemiska analyserna visade, att oljehalten i den
undre skiffern var ca 40 % högre än i den övre
(i medeltal ca 6,3 % mot 4,5 %). Norra området
beräknas innehålla ca 340 mill. ton skiffer med ca
19 mill. ton olja. Södra området beräknas innehålla
ca 75 mill. ton skiffer med ca 4 mill. ton olja. Vid
val av plats för anläggningen ansågs det angeläget
att söka finna ett sådant läge, att skifferbrottet i
första hand kunde förläggas till den zon, där den
undre, rikare skiffern går i dagen och har en ringa
jordbetäckning. Efter åtskilliga överväganden kom
man att stanna för den plats, som sedan blivit känd
under namnet Kvarntorp efter den större av de båda
egendomar, som bolaget snart nog kunde förvärva.

Denna plats var ur flera synpunkter lämplig.
I nära anslutning till brottet fanns en passande platå
på ofyndigt område för själva fabriksanläggningarna,
och i de inköpta områdena ingick även en dalgång,
dit de oerhörda avfallsmassorna kunna transporteras.
Vidare är platsen förhållandevis välbelägen med
hänsyn till kommunikationsleder genom närheten till
allmän landsväg samt genom möjligheten till
anknytning till Kumla—Yxhults’ normalspåriga järnväg,
vilken endast behöver dragas ut ca 2% km, ett
arbete som f. n. pågår efter förhandlingar med Statens
järnvägar. Ur en synpunkt var belägenheten mindre
gynnsam, i det att behovet av vatten för fabrikationen
var relativt svårt att tillgodose. Sedan det visat sig,
att borrningar efter grundvatten givit
otillfredsställande kvantiteter, blev man tvungen att bygga en
8 km lång vattenledning från Kvismare kanal fram
till verket. I samband med detta arbete måste
överenskommelser träffas med 42 markägare.

Vid projekteringsarbetets början gällde det att i
första hand avgöra vilken eller vilka av de kända
tekniska metoderna eller utföringsformerna som
skulle tillämpas vid det nya verket. Att den
Berghska metoden borde tillämpas, syntes tämligen
klart med hänsyn till dess goda värmeekonomi och
till det förhållandet, att metoden blivit utprovad
under rätt lång t.id. Men även Rockesholmsmetoden
och Industrimetoders kanalugnssystem hade sina
förespråkare och voro så pass väl kända, att någon
tvekan om deras praktiska brukbarhet inte kunde
råda. Då de dessutom visade sig vara billigare i
anläggningskostnad och icke gåvo upphov till
svavel-syrlighetshaltiga rökgaser samt möjligen enklare ur
driftsynpunkt, så hade de sina fördelar, och det
syntes därför vara berättigat, att även dessa metoder
event. bleve representerade. Efter mycket
övervägande stannade styrelsen för att i första
utbyggnadsstadiet uppföra en Bergh-anläggning och en
kanal-ugnsanläggning och att i det strax därefter
beslutade andra utbyggnadsstadiet uppföra ytterligare en
Bergh-anläggning och en Rockesholmsanläggning.
Var och en av dessa fyra ugnsanläggningar har en
destillationskapacitet av ca 500 ton skiffer per dygn,
och i hela verket skulle således komma att
destilleras ca 2000 ton skiffer pr dygn.

Med hänsyn till orstenshalten, som uppgår till

420

26 sept. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free