Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 12 sept. 1942 - Skifferoljeindustriens utbyggnad under det senaste året, av Donovan Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
rantörer) och enl. I. G. Farbenindustries system,
arbetar på följande sätt. Den svavelvätehaltiga
destil-lationsgasen (som innehåller 20 à 25 % H,S), tvättas
i ett striltorn med en s. k. alkazidlut, som upptager
svavelvätet. I en efterföljande, med ånga upphettad
avdrivare avdrives svavelvätet i koncentrerad form,
samtidigt som alkazidluten regenereras och via en
värmeväxlare återgår till striltornet. Det från
av-drivaren avgående koncentrerade svavelvätet
förbrännes sedan partiellt i Claus-ugnar, varvid en del
av svavelvätet övergår till svavelsyrlighet. I
stökio-metriska proportioner reagera sedan svavelvätet och
svavelsyrligheten i närvaro av en kontaktsubstans till
vatten och svavel, som erhålles i smält tillstånd och
kan gjutas i formar.
Svavelproduktionen beräknas uppgå till ca 12 000
ton per år och svavlet har en renhet av ca 99,9 %.
Erfarenheterna från Marinförvaltningens verk, där
en likadan anläggning för utvinning av svavel —
ehuru hälften så stor — finnes i drift, ha visat, att
anläggningen måste kompletteras med en cyantvätt,
då destillationsgasernas halt av cyan eljest rätt fort
fördärvar alkazidluten genom rodanidbildning. En
sådan cyantvätt kommer därför även att uppföras vid
Närkeverket. Efter svavelverket kommer även att
uppföras en anläggning för tillvaratagande av den
lättare s. k. gasbensinen. Planer ha även varit före
att bygga en anläggning för tillvaratagande av de
till vätska lättkomprimerbara 3- och 4-kolatomiga
kolväten, som i mindre mängder ingå i
permanentgasen, och som utgöra ett utmärkt drivmedel för
bilar. Denna "flaskgas" brukar benämnas gasol.
Speciellt inom svavelverket men även vid
Rockes-holmsugnen, kanalugnen och toppningskolonnen
be-behöves tillgång till ånga. Totala ångbehovet
uppgår till något mer än 20 ton per tim. och ångan
produceras i fem avgaspannor av La Mont-typ,
placerade i anslutning till de fyra rökkanalerna från de
Berghska ugnshusen samt i rökkanalen från
kanal-ugnen. Dessutom uppföras två med gas eller ved
direkteldade ångpannor som hjälp eller reserv. Då
den behövliga ångan utgöres av lågtrycksånga,
installeras i ångcentralen även en mottrycksturbin,
varigenom verket blir i stort sett självförsörjande med
avseende på kraft.
För ångproduktion och kylningsändamål kräver
anläggningen en total tillgång på vatten av ca 12 000
1/min.; ca hälften härav erhålles som färskvatten
genom ovannämnda, 8 km långa vattenledning från
Kvismare kanal. Arbetet har utförts av
Byggnadsfirman Ivar Hjort. Det uppvärmda men icke
förbrukade eller förorenade kylvattnet nedkyles i ett
gradérverk och cirkuleras tillbaka in i anläggningen
(system Balcke), fig. 10.
Vid den kombination av olika metoder, som här
har gjorts, har som bränsle för kanalugnen och
Rockesholmsugnen utnyttjats dels den egna
permanentgasen och dels överskottet av permanentgas från
de båda Bergh-ugnarna. Metodkombinationen är så
upplagd, att värmeekonomien inom anläggningen går
ungefär ihop. Skulle det event. visa sig något
underskott i värmeekonomien, så är det sörjt för dess
täckande antingen genom tillskott av generatorgas eller
genom ånga, alstrad med vedeldning. Något större
belopp rör det sig dock inte om. Dessutom bearbetar
bolaget givetvis problemet att utnyttja bränslevärdet
Fig. 10. Gradérverket.
hos biproduktskoksen från kanalugnen och
Rockesholmsugnen.
Kombinationen av de tre metoderna har sitt
särskilda intresse genom den närmare prövning och
jämförelse dem emellan, som blir möjlig, och som torde
kunna betecknas som ett forskningsarbete på området
i mycket stor skala. Anläggningen har med hänsyn
härtill utrustats med sådana mätanordningar etc., att
de olika metoderna skola kunna individuellt
kontrolleras, och deras debet och kredit kunna bokföras.
Dessa resultat torde bli av värde vid bedömning av
de ytterligare utbyggnader, som kanske bli
nödvändiga.
Till huvudanläggningen hör även ett antal
hjälp-anläggningar, nämligen verkstad, förråd, garage,
elektrocentral, mänskapsbyggnad, kontor och
laboratorium. För bevakning av det fridlysta
industriområdet är ordnat med militärvakt med egen
förläggningsbyggnad. Dessutom ha givetvis goda
skyddsrum och platser för luftvärn anordnats.
För att göra det möjligt att hastigt uppföra så här
stora anläggningar ha åtskilliga experter på olika
områden konsulterats. Bland dessa må nämnas
professor Hj. Granholm och arkitekt H. Sundberg för
de byggnadstekniska frågorna. Denna del av arbetet
har varit ganska omfattande och dessutom i hög grad
pressande, eftersom projektering och planering
faktiskt skett successivt samtidigt med
byggnadsarbetena, något som lett till att respektive byggnader i
allmänhet blivit färdiga ungefär samtidigt med
motsvarande ritningar! Det är inte något idealiskt
arbetssätt, men det är tidsbesparande — och det
behövdes ju i detta fall. Bland övriga konsulterande
må nämnas Ångpanneföreningen för såväl den
elektriska utrustningen och installationen som för
värmetekniska och ångtekniska frågor. För
vattenförsörjningen har Vattenbyggnadsbyrån anlitats och för
sanitetsteknik Ingenjörsfirman Hugo Theorell. Sist
men inte minst viktigt är? 9/ttr de tre
"metodinnehavarna" ha ombesörjt konstruktionsarbeten m. m.
på sina resp. avsnitt.
Under byggnads- och montagetiden har
arbetsstyrkan varit betydande, tidvis ca 1 100 man, vilket
möjliggjorts genom insättande av busslinjer mellan
byggnadsplatsen och Kumla och Örebro. Den perma-
12 sept. 1942
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
