Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 26 sept. 1942 - »Materialspararen», av W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 39 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 26 SEPT.
ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2
INNEHÅLL: "Materialspararen." — Skolöverstyrelsens riksdagspetita för de tekniska läroverken
budgetåret 1943/1944. — Den första elektriska glödlampan. — Sal. Vinberg †. — Tidskriftsnytt. — Notiser. —
Litteratur. — Sammanträden.
"Materialspararen."
Från Finland når oss en tidskrift med denna titel.
Den är utgiven av Tekniska föreningen i Finland
med Y. I. CL Collan som huvudredaktör.
Avsikten med tidskriften är "att få alla, som arbeta
inom vår industri och vårt hantverk med i en
effektiv materialbesparingskampanj" samt att "se till att
allt material utnyttjas på rationellaste sätt, söka
komma till rätta med goda ersättningar för
svårtillgängliga eller otillgängliga materialslag för att få
fram alla de produkter, vi nu och längre fram behöva,
och för att möta de risker en råvarubrist kan
medföra i form av arbetslöshet och andra olyckor."
Det är som synes ett synnerligen angeläget
program "Materialspararen" tagit till sin uppgift och
man frågar sig naturligen om icke en motsvarande
publikation eller andra åtgärder med samma syfte
skulle vara påkallade i vårt land.
Det skall emellertid då genast konstateras att
svenska teknici ingalunda försummat detta problem.
Medan vårt grannland i öster först den 23 april i
år tillsatte en "metallbesparingsnämnd" har med dess
analoga uppgifter praktiskt taget sedan krigets
början, dvs. redan mer än tre år, hos oss
omhänderhafts av olika statliga institutioner och man måste
ge dem alla det vitsordet att de hittills varit både
effektiva och nyttiga i sina svåra uppgifter.
Om någonting i fråga om upplysning beträffande
besparingsåtgärder, särskilt när det gäller metaller,
ännu fattas hos oss så är det möjligen en på bred
basis till småindustri och hantverk meddelad kunskap
om med vilka ersättningsmaterial man kan arbeta.
De större industriföretagen hava, ej minst genom
F. B. O. (Forskningens beredskapsorganisation) så
pass god kontakt med framsteg och utveckling i
fråga om ersättningsmaterial att för deras räkning
föga mer återstår att göra än att fortsättningsvis
publicera de resultat forsknings- och
försöksverksamhet tid efter annan kommer till, en uppgift till
vars lösande även Svenska teknologföreningen
bidragit såväl genom föredrag och konferenser som
genom denna tidskrift.
Alla dessa kända omständigheter få dock ej
föranleda oss att slå oss till ro. Trots de tre krigsåren
skönja vi ännu ej slutet på eländet, ett enda veta vi
blott, nämligen att vårt industriella försörjningsläge
med ett flertal viktiga råvaror gradvis måste
försämras. Det gäller därför att icke lämna någon möda
sparad i fråga om åtgärder till minskad
material-åtgång.
Om kriget också icke haft någon annan
"välsignelse" med sig så har det dock redan i fråga om
materialsparsamhet lärt oss en hel del. Betänk blott
vad oljeåtgången per bil (i drift) uppvisar för siffror
nu mot under oljevälståndets dagar! — eller vilken
revolution i råvarubegränsningshänseende E-cement
utgör.
Även på det metallurgiska området hava märkliga
händelser inträffat som gjort det möjligt att ersätta
de höglegerade stålen med stål som uteslutande
innehålla inhemska råvaror.
På ett område, som beröres av "Materialspararen"
återstår dock ännu en hel del att göra även hos oss
och trots de smickrande jämförelser med våra
förhållanden den finska tidskriften anställer.
Detta gäller i fråga om materialbesparing genom
själva konstruktionsarbetet.
Det råder icke något som helst tvivel om att ännu
på många håll otaliga konstruktioner äro onödigt
tunga och materialkrävande. Här måste en
pånyttfödelse ske! Det går icke längre an att i
svetsningens, specialstålens och speciallegeringarnas tidsålder
arbeta efter den gamla gjutgodsteknikens linjer.
Med de enorma summor vårt folk f. n. lägger ned
på sitt försvar och dess materiella uppbyggnad är
det givet att en god del av besparingsåtgärderna i
materialhänseende kunna åstadkomma ekonomiska
underverk på detta område där beklagligtvis ännu
många ålderdomligheter vidlåda konstruktioner och
utföranden.
Det har helt enkelt saknats tid och folk till
nydaningen även om viljan icke alltid saknats.
På sina håll lever man i den uppfattningen att
slöseri av detta slag kan botas genom ekonomisk
revision och ett eller annat krigsrättsligt förfarande
mot någon upphandlare.
Det är på tiden att detta grundmisstag repareras.
Botemedlet är teknisk revision och samarbete i
förtroende med erfarna teknici och industrimän, ej ett
lagunderstött misstänkliggörande som kriminaliserar
snart sagt varje militär upphandlares konsultation av
de verkligt sakkunniga.
Det är ingenjörernas stora och ärorika uppgift att
söka få verkningsgraden 1 på varje krona som går
till vår försvarsmateriel. W.
12 sept. 1942
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
