Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 3 okt. 1942 - Effektbehov och energiförbrukning för elektrisk uppvärmning, av A. V. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Varaktighetsdiagram över Stockholms normala
dygnsmedeltemperatur för eldningsperioden under ett år.
här totala temperaturfallet t,.— ty avgörande, och
ekv. 2 gäller generellt som förut.
För en given byggnad äro värdena av
värmegenom-gångstal och värmeavgivande ytor konstanta tal, och
totala värmeförlusten per timme och grad
temperaturskillnad kan angivas genom en ny konstant, som vi
här beteckna K.
För dimensionering av en värmeanläggning måste
lägsta yttertemperaturen ty min samt
innertemperaturen tr fixeras. Vad beträffar yttertemperaturen så
är denna beroende av ortens klimatiska förhållanden.
Man behöver emellertid aldrig räkna med den absolut
lägsta temperaturen, som kan förekomma därstädes.
Byggnadens väggar ha nämligen förmågan att
magasinera värme, vilket fördröjer den låga
temperaturens inverkan på värmeförlusterna. Då
köldperioderna i allmänhet icke äro långvariga, sker härigenom
en utjämning, och den verksamma temperaturen blir
i verkligheten medeltemperaturen under en viss
tidsperiod. Storleken av denna är beroende på
väggarnas magasineringsförmåga. I regel antages nämnda
tidsperiods längd till tre dagar, och med
utgångspunkt från detta, har man beräknat de "lägsta
temperaturer" för ett antal orter i Sverige, som angivas
i tabell 2.
Rumstemperaturen varierar inom vissa gränser allt
efter lokalens användning och de olika fordringar,
som ställas på uppvärmningen. Att angiva
rumstemperaturen som ett konstant värde är emellertid i viss
mån oegentligt. På grund av luftens ringa
ledningsförmåga för värme, kunna stora
temperaturvariationer förekomma mellan olika delar av ett rum. I regel
är sålunda temperaturen lägre vid väggarna än mitt
inne i rummet, och stora temperaturskillnader kunna
också uppkomma som följd av värmekällornas
placering och olika fördelning längs väggarna av de
avgörande värmeavgivande ytorna. En rätt väsentlig
temperaturskillnad förefinnes dessutom i rummets
höjdled. Med rumstemperatur får därför förstås
medeltemperaturen, uppmätt i rummets medelhöjd.
I bostadsrum kan som lämpligt värde på
medeltemperaturen antagas 20°C. Med hänsyn till att ett
tillskott av värme på ca 2° erhålles från människor,
som vistas i rummet, och från belysning samt att en
lägre temperatur hålles på natten, brukar man som
dygnsmedeltemperatur räkna 17°.
Betecknar såsom förut K byggnadens totala
värme-genomgångstal och tymiu lägsta yttertemperaturen, så
blir vid en antagen rumstemperatur av 17° det
maximala värmebehovet JF„,ai per timme.
Wm = K(17 — (kcal/h)
(3)
Vid beräkning av en byggnads
årsvärmeförbruk-ning för uppvärmningsändamål utgår man ifrån
ytter-temperaturens variation under året för orten i fråga.
Temperaturvariationen åskådliggöres bäst genom ett
varaktighetsdiagram. I fig. 1 visas ett dylikt diagram,
som avser dygnsmedeltemperaturen i Stockholm
under ett i temperaturhänseende normalt år. I
diagrammet utgör temperaturdifferensen (17 — ty) ordinata
och eldningstiden abskissa. Årsvärmeförbrukningen
Wå beräknas härav genom integrering av
varaktighetskurvan.
Wå = K ■ J(17 — ty)dh (kcal), (4)
o
där h betecknar eldningstiden i timmar per år.
För praktiskt bruk är det lämpligare att räkna med
medeltemperaturen tm under eldningsperioden samt
denna senares längd i dagar räknat (•= d). Formel
(4) för årsvärmeförbrukningen övergår härvid till
Wå=K(17 -tm)d (kcal) (5)
Värden på "lägsta temperaturen",
medeltemperaturen under eldningsperioden samt dennas längd i
dagar för ett antal orter i Sverige ha sammanförts
tabell 2.
Tabell 2. Klimatiska data med hänsyn till
värmeförbrukningen för olika orter i Sverige.
Eldningsperiod "Lägsta
ørj. antal medeltemp. temp."
daSar K ty min
Gällivare ........... 300 —3,o —39
Haparanda ......... 287 — 2,o —32
Piteå ............... 279 —1,1 —32
Umeå .............. 281 — 0,3 —30
Östersund .......... 287 + 0,2 — 30
Härnösand .......... 278 + 1,2 — 28
Sveg ............... 285 —1,0 —32
Falun .............. 262 + 1,5 — 28
Gävle ............... 265 + 1,7 — 24
Uppsala ............ 261 +2,2 — 24
Karlstad ............ 250 + 2,8 — 22
Stockholm .......... 260 + 3,2 — 20
Askersund .......... 256 + 2,7 — 22
Örebro .............. 251 + 2,7 — 23
Nyköping ........... 255 + 3,1 — 19
Linköping .......... 245 + 2,9 — 20
Vänersborg ......... 245 + 2,9 —19
Skara .............. 250 + 2,8 —21
Jönköping .......... 250 + 3,0 — 18
Växjö .............. 251 +3,3 — 20
Västervik ........... 249 + 3,6 —17
Strömstad .......... 240 + 3,5 —18
Visby .............. 250 + 4,6 — 14
Kalmar ............. 245 + 4,2 —14
Karlshamn.......... 242 + 4,6 —14
Halmstad ........... 233 + 4,2 —14
Göteborg............ 233 + 4,4 —15
Lund ............... 239 + 4,4 —14
Värdet av medeltemperaturen tm under
eldningsperioden har beräknats under hänsynstagande till
solens inverkan på uppvärmningen.
Användes elektrisk uppvärmning, får man i
formlerna (3) och (5) utbyta värmeffekt- och
värmeenergivärdena emot motsvarande elektriska enheter, vilka
senare här betecknas Pmaic och L resp. Insättes
Wmax = 860 PmaI i formel (3) fås
Pma, = ~(17-^mta)(kW) (6)
442
26 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
