- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
459

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 17 okt. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Mästerman; trolldom och djävulskap — den första
svenska översättningen.

Ordet ingenjör i nu antydd militär betydelse kom
veterligen ej att överföras eller översättas till
svenska medeltidsspråket. Från början eller mitten av
1300-talet föreligger dock en översättning, men den
franska grundskriften brukar beteckningen ingenjör
avsiktligt vagt och dubbeltydigt. Den kända dikten
Flores och Blanzeflor försvenskades efter en norsk
version, men man kan ändock på ett ställe spåra en
översättning av originaltextens ord "engingneor". På
svenska heter det mästerman. Översättningen var väl
funnen, ty därmed avsågs en teknisk arbetsledare t. e.
vid bergverken och, enligt senare belägg,
skeppsbyggeri. Men någon militär klang hade ordet ej och längre
fram i tiden kom det ju att bli bödelns hederstitel.

Det skulle emellertid ej gärna ha fallit någon in,
som läst den franska dikten, att titulera sig ingenjör,
ty ordet sättes bildligt i samband med "engin" i
betydelsen slug, förslagen och listig. Franskans "engien"
återges på svenska med trolldom, djävulskap. Utan
tvivel kom en sådan nimbus att stå kring
ingenjörernas hemlighetsfulla konster bland okunnigt folk.

I och med det feodala militärväsendets införande i
Sverige kom givetvis själva ingenjörs vapnet hit. På
Nyköpings slott fanns sålunda på 1360-talet en
kastmaskinmästare, men han betecknades med den
latinska titeln "magister balistarum".

Ingenjör blir svensk militär titel.

Av grundbetydelsen i ordet ingenjör framgår, att
kastmaskinen uppfattades som dessa officerares
huvudvapen. Den kom till användning för både anfall
och försvar. De särskilda försvarsanordningarna i
form av befästningar, som den framkallade, lades
också under ingenjörens ledning, liksom även
åtgärderna för att undergräva och störta dylika
byggnadsverk. Den fullödige ingenjören skulle sålunda
behärska både artilleri-, fortifikations- och
minerings-konsten. Han skulle dessutom kunna leda
skeppsbyggeri samt bro- och väganläggningar. Under de
relativt primitiva förhållanden, som i dessa
hänseenden voro rådande före eldvapnens genombrott var det
också möjligt att så många skilda uppgifter kunde
förenas i en och samma person, åtminstone i den
högre krigsledningen. Den fortsatta utvecklingen
frånskilde emellertid den ena uppgiften efter den andra
från ingenjörens verksamhetsfält och lade dem under
specialister med andra titlar. Krutets införande som
kastkraft ändrade intet principiellt i ingenjörens
funktion, men praktiskt medförde det en fullständig
revolution av yrket. Ehuru kanonen ej var någon
maskin i medeltida bemärkelse övergick dock titeln
ingenjör i Frankrike till ledarna för det nya
artillerivapnet och byggmästarna för de nyare slags
försvarsverk som detta medförde. I Tyskland, där ordet
ingenjör ej vann insteg under medeltiden, fick
kanonartilleriets ledare titeln Büchsenmeister.
Ingenjörstiteln kom emellertid allt mer att häftas vid den
fortifikatoriska grenen av yrket och därmed förknippade
strategiska arbetsuppgifter som kartläggning,
väg-och bebyggelseplanering. Särskilt var detta fallet i
Nederländerna, när denna stat ryckt upp till sin
kommersiella och militära stormaktsställning. Därifrån
kom ingenjörstiteln att överföras till Sverige för att

här definitivt vinna språkligt burskap. Den
normandiska traditionen fortsattes såtillvida, att de
svenska ingenjörerna voro militärer.

En reminiscens av ingenjörens ursprungliga
funktion som artilleriofficer fortlevde i Sverige genom att
ingenjörer ingingo i de nya artilleriförband, som från
och med Karl IX:s tid började uppsättas i Sverige.
Den dokumenteras av en i Krigsarkivet förvarad
handling med rubriken: "Förteckning på artilleri
m. m. avfattad på holländska och daterad den 24
april 1610." Den är sannolikt översänd under
förberedelserna till den värvningsaktion, som Karl IX
detta år planerade i Nederländerna. De fem
ingenjörerna, som upptagas i personförteckningen,
förekomma ej bland de egentliga artilleriofficerarna utan
bland officerare under ammunitionsdetaljen och ha
sex fortifikationskonduktörer under sitt befäl. De
ingingo i ett pionjärkompani om 60 man under befäl
av en kommissarie. Närmast denne i rang före
ingenjörerna stodo två fortifikationskontrollörer. Både
kommissarien, kontrollörerna och ingenjörerna hade
konduktörer till sitt förfogande. Efter ingenjörerna
följde kaptenen för minörerna och dennes löjtnant
samt femton minörer. Sist upptages en
mästertimmer-man och tolv timmergesäller. På liknande sätt
ingingo ingenjörer i Gustaf Adolfs armé bland
"fält-arklifolket". Så t. e. upptages i den s. k.
Ordinance-boken under denna rubrik en ingenjörsstat, som är
differentierad i ej mindre än tre grader: l:e
Ingenieu-rer, 2:e Ingenieurer och 3:e Ingenieurer.

Genom organiserandet av ingenjörstrupperna inom
svenska armén manifesterades delvis
traditionsinnebörden av titeln. Den genuina ingenjörstraditionen
fortlevde inom svenskt artilleriväsende. På
1840-talet sköt ett nytt skott ut från den gamla stammen,
då man vid Högre artilleriläroverket på Marieberg
jämsides med ingenjörsofficersexamen införde en
särskild civilingenjörsexamen för väg- och vattenbyggare.

Några år tidigare än det nyssnämnda holländska
dokumentet hade Sverige fått sin förste officiellt
betitlade ingenjör. År 1607 befann sig nämligen i
Göteborg ingenjören Peter Nicolaus de Kemp, som
inkallats från Nederländerna för att upprätta en
stadsplan därstädes. Denna finnes ännu bevarad. Det är
dock sannolikt, att hans företrädare, Hans Fleming,
även titulerades ingenjör. Denne hade 1605
anför-trotts byggnadsledningen för de fortifikatoriskt
viktiga orterna Vadstena, Jönköping, Älvsborg,
Gullberg, Nya Lödöse och det 1604 påbörjade Göteborg.

Efter dessa inkallades och utnämndes ett flertal
ingenjörer för huvudsakligast fortifikationsväsendet,
och den första utbildningskursen för dess ingenjörer
förlades till Jönköping 1633; men snart kom
ingen-jörstitelns burskapsområde att utsträckas över
militärväsendets gränser och varaktigt rotfästas inom
den administrativa och kamerala kartografin och
lantmäteriet.

Titel inom lantmäteri och bergverk.

På det civiltopologiska området hade emellertid den
svenska kulturen följt med utvecklingen genom
landets egna söner. Anders Bure hade tillägnat sig de
högsta kunskaper i matematik och geografi och det
är hans förtjänst, att det svenska lantmäteriet från

19 sept. 1942

459

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free