- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
460

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 17 okt. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

början trädde fram på en än i dag erkännansvärd
nivå. Veterligen kallades Anders Bureus ej ingenjör.
Men de som åtnjöto hans undervisning blevo
ingenjörer. Hans mest lysande lärjunge var Olof Hansson
Swart, adlad Örnehufvud. Dennes bana visar, hur den
första svenska ingenjörsundervisningen tillgick. Den
24-årige göteborgsynglingen hade efter studier i
Rostock tjänst i konungens kansli, då Gustaf II Adolf
förordnade om hans utbildning i ritare- och
ingenjörskonsten hos Anders Bureus. För denna höga
utmärkelse hade han meriterat sig. Han var nämligen
identisk med "den unge karlen som hafwer afritat
Småland", vilken omnämnes i konungens brev till Anders
Bureus. Swart utnämndes 1625 till
fortifikationskapten och blev därmed militäringenjör, ty denna grad
hade kaptens rang. Enligt Ekstrand uppgives det,
att han samma år blev ingenjör vid
bergsförvaltningen inom Kammarkollegiet, vilken sedermera
ut-bröts som självständigt ämbetsverk under namnet
Bergsamtet (1630) och Bergskollegium (1649). I
denna egenskap kartlade han Stora Kopparbergs gruva
under åren 1627 och 1629. Som belöning erhöll
ingenjören Olof Swart för dess trogna tjänst... den
malmstöt, som står under väggen i pumpgropen och
nya bondestötsgruvan av Kungl. maj:t den 5 februari
1629. Man kan sålunda i viss mening anse honom,
som vår förste bergsingenjör, ehuru ordet då ej
täcker den moderna innebörden av denna titel. Utan
tvekan kan man säga att det var genom honom, som
ingenjörstiteln vann hemul inom bergsväsendet.
Språkbruket var dock i början vacklande, ty då
Swart, tydligen i samband med den nyssnämnda
kartläggningen 1627, detta år erhöll 500 daler genom
Anders Bure, kallas han Geografus.

Olof Hansson hade förmodligen biträtt Bure vid
dennes arbete med den stora geografiska kartan över
Skandinavien. Uppdraget att utföra detta kartverk
hade givits Bureus av Karl IX år 1603, men först 1626
var verket fullbordat. Otroligt är ej, att Bure
tidigare haft utländska ingenjörer till hjälp. Man plägar
räkna det svenska lantmäteriväsendets uppkomst från
4 april 1628, då Gustaf II Adolf utfärdade
ämbetsin-struktion för "Anders Bure generalmatematiker".
Redan från början sorterade lantmäteriet
förvalt-ningsmässigt under Kammarkollegium. Detta
utan-ordnade i juni s. å. lön till "sex personer som hos
välbördig Anders Bure skola läras och undervisas om
lantmäteri". Deras lärouppdrag var således något
annorlunda än det av Olof Hansson Swart tidigare
undfångna. Tjänsteställningen framgår av att löner,
bestämdes till 200 daler om året" av den ordning som
uti staten på hovrättspersoner införd är". Då nu
ingenjören Swart under Kammarkollegium var
sysselsatt med kartarbeten är det sannolikt, att man inom
kollegiet började benämna även lantmätarna, vilkas
huvudsakliga arbete detta var, med samma titel.
Själva arbetets art renderade emellertid, som sagt,
utföraren beteckningen geografus. Ingenjör blev så
småningom officiell titel på lantmätare. — Detta
titelskick är ju nu sedan länge försvunnet, men än i
dag kan man vid uppteckningar av folktradition få
höra lantmätaren omtalad som ingenjör.

Från 1637 räknas ingenjörsstaten inom Bergsamtet.
Titeln ingenjör, till en början även visitator, gavs åt
innehavaren av markscheiderbefattningen. Vid denna

tidpunkt hade termen ingenjör ej lösgjorts från sin
militära förankring i samband med lantmäteriet. Det
var blott då en lantmätare ägde en militär position
med denna titel, som han kallades ingenjör. Inom
Bergsamtet var verksamheten ifråga redan
traditionellt förenad med en genuin bergverkstitel. Som regel
hade denna emellertid burits av en person tillhörande
gruvpersonalen. Då nu en överledning av
bergsväsendet i rang med de högre ämbetsverken kom till
stånd, behövdes en beteckning för landets högsta
markscheider, och då innehavaren av närmast
motsvarande befattning under ämbetsverkets
tillblivelsetid (Swart) varit ingenjör och särskilt verksamhetens
metod var ingenjörsmässig, hade ingen jörstiteln lätt
att få fäste. Slutligen skulle postens innehavare vara
både lantmätare och markscheider. Därtill
utnämndes en ingenjör. Den 4 november 1637 utfärdades
"Fullmakt och bestelning för Ingenieuren Tomass
Christersson att wara Landtmätare och Markscheider,

öfwer Bergwerkene–-•" Thomas Christiansson

Hedraeus var född 1606 och hade utnämnts till
lantmätare i Uppland 1635. Sin befattning i
Bergskollegiet innehade han till 1678. Hans sista verk var en
utomordentligt skickligt gjord karta över Stora
Kopparbergs gruva, daterad 1679. Han kallades i
egenskap av assessor vid Kopparbergs församlings första
kyrkoråd år 1664 "Landtingenieuren Thomas
Chris-tiersson". Man hade väntat sig att få beteckningen
bergsingenjör, men dess framträdande dröjde.
Prefixet lånt- härkommer väl ur lantmäteri, men det
sammansatta ordet lant-ingenjör kunde också uppfattas
som pendang till stadsingenjör, vilken senare titel
strax skall behandlas. — Titeln Bergs-Ingenieur har
av Carl Sahlin påträffats först 1799.

Stads-, hov- och kronoingenjör.

Hur Stockholm fick sin förste stadsingenjör
skildrar Ekstrand på följande lakoniska sätt. "I senaten
beviljades den 12 mars 1636 studiosus Anders
Tors-tensson en charge bland ingenjörerna och beställning
på 400 daler hvitt mynt. Det var så han blev
stadsingenjör." Chargen bland ingenjörerna, ej
lantmäteriet, gav titeln. För Torstensson blev det knappt mer
än denna charge, som knöt honom vid
militärväsendet, och för att ånge hans huvudsakligaste
verksamhetsområde erhöll hans titel sin förstavelse. Inom
Stockholms stads förvaltning var man tydligen
synnerligen villrådig beträffande den nya funktionens
placering på den kommunala rangskalan. I
ämbets-boken för år 1638 upptages han mellan föreståndaren
för stadens tegelbruk och tornväktaren. Titeln
skrives med prydlig textning INGENIEVR. Året därpå
upphöjdes han emellertid till placeringen efter
bokhållare och casseurer för att år 1640 taga steget till
’platsen framför dessa funktionärer omedelbart efter
kämnärerna. Denna upphöjelse var dock för kraftig,
ty i efterföljande års ämbetsbok är ingenjören
återförvisad till sin plats efter stadsbokhållare och
-kassör. 1652 placerades Ingenieür Anders
Torstensson omedelbart efter stadsläkaren, Stadzens Physicuss.
Som synes använde sålunda ej ämbetsboken
beteckningen stadsingenjör. Det gjorde däremot
Torstensson själv. "Stadz Ingenieuren Henrich De la Valé",
som bl. a. förfärdigade tomtboken över Södermalm
på 1670-talet, hade gjort sin karriär som
"Architec-teur". Anknytningen till militärorganisationen var

460

26 sept. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free