- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
465

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 24 okt. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 43 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 OKT.

ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Skrot och råmetaller i dagens metallhantering, av bergsingenjör Folke Petrén. — Ny
chefredaktör. — Notiser. — Litteratur. — Problemhörnan. ■— Sammanträden.

Skrot och råmetaller i dagens metallhantering.

Av bergsingeniör FOLKE PETRÉN.

I. Inledning.

Med metallhantering avser jag här hanteringen av
icke järnets metaller. Jag är fullt medveten om,
att en sådan tolkning av begreppen kan klandras, men
vårt språkbruk är sådant sedan gamla tider, att vi
skilja mellan järnindustrien och metallindustrien.

Den framställning av för industrien viktiga
råmetaller som vi haft inom landet motsvarar ej mer än en
bråkdel av den normala fredsförbrukningen.
Importen av flertalet metaller har nu praktiskt taget
upphört.

Efter hand som våra metallager minska, har skrotet
därför fått en allt mera ökad betydelse för
metallhanteringen. Det bör därför i dessa dagar vara av
speciellt intresse för industriens folk och för
allmänheten, som håller skrotet i cirkulation, att veta till
vad och hur detta skrot användes. Det bör också
vara av visst intresse att höra något om de
svårigheter metallindustrien har att brottas med och att
lära känna de förbättrade och nya metoder som den
har tagit i sin tjänst för att av skrotet framställa
kvalitetsprodukter. Den förhoppningen finnes även,
att en redogörelse av dessa förhållanden kan bidraga
till att nya impulser och uppslag framkomma till en
förbättrad skrothantering.

Det metallskrot finnes ej, som inte kan användas
till nyproduktion, och det metallskrot eller
metallavfall finnes knappast, ur vilket man ej kan
tillgodogöra sig metallen billigare än ur den obrutna malmen.

Vår svenska metallhantering har alltid siktat mot
den högsta kvalitet.

Skrotsorteringen inom landet har emellertid ej varit
särskilt högt uppdriven, vare sig vid fabrikerna eller
inom skrothandeln, och därför har det varit en
lugnare och säkrare väg för metallindustrien att arbeta
med rena råmetaller som utgångsmaterial, och att i
stor utsträckning överlåta åt utlandet med dess
raffineringsverk och metallhyttor i stora enheter att
omarbeta skrotet och då särskilt det mest orena.
Sålunda exporterade vi åren närmast före kriget
årligen ca 6 000 ton koppar- och mässingsskrot och
bortåt 2 000 ton blyskrot. Metallskrotet har i all
synnerhet exporterats till Tyskland, som sedan fyra-

1 Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
höstmöte i Västerås den 3 okt. 1942.

årsplanens början år 1933 målmedvetet fört den
upphandlingspolitiken att föredraga import av
metall-skrot framför import av råmetaller ett förhållande,
som inom parentes sagt säkert bidragit till den höga
standard, som Tysklands skrothantering av i dag har.

Nu efter krigsutbrottet vilja vi ej sända metall ur
landet och önska behålla de arbetstillfällen, som
upp-arbetningen av skrotet ger.

Den enda metallhytta som finns här i landet är
kopparverket i Rönnskär, som ur skrotsynpunkt är
begränsat till koppar och som dessutom ligger illa till
med hänsyn till frakterna. Yåra metallindustrier,
huvudsakligen belägna i mellersta och södra Sverige,
äro därför nu i all huvudsak hänvisade till att själva
förädla och nyttiggöra skrotet.

Man frågar sig onekligen först hur vår
skrothantering var ordnad under förra världskriget. Två
principiella skillnader rådde då mot nu.
Metallförbrukarna sänkte sina fordringar på produkternas
kvalitet, och ingen egentlig begränsning fanns i
prisbildningen. Förhållandena voro faktiskt sådana,
att kunderna många gånger voro tacksamma, bara de
erhöllo metallprodukter oberoende av kvalitet och
pris.

Nu finnas på alla produkter fastställda
material-fordringar, normer, vilka i ytterst få fäll uppmjukats
och i flera fall skärpts, särskilt där det är av
betydelse för vår försvarsindustri. Vidare äro de
kostnader upparbetningen av skrotet får bära begränsade
genom priskontrollerade faktorer.

II. Tekniska förutsättningar för skrothanteringen.

Att metallindustrierna i stort sett denna gång
lyckats omhändertaga allt metallskrot och samtidigt
bibehålla den höga kvaliteten på produkterna, beror i
huvudsak på den tekniska utvecklingen inom närmast
tre områden:

A) Metallsmältning.

B) Raffinering.

C) Analysförfaranden.

A) Metallsmältning.

En stor del av metallskrotet är av sådan kvalitet,
att det kan tillgodogöras genom direkt omsmältning.
Vilken smältmetod som härvid användes, har en ej
ringa betydelse. Ugnstyperna måste vara sådana, att

12 sept. 1942

465

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free