- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
469

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 24 okt. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

borttagits genom konvertering och koppar utvunnits.
Skulle ransoneringsplanen förbliva sådan, att ett
överskott av mässingsskrot blir bestående, kan frågan
om en omarbetning av mässing till koppar bliva
aktuell. För omarbetning av mässing till koppar och
zink finnas flera metoder, och undersökningar härmed
pågå.

Huvudparten av mässingsskrot kan finna
användning efter magnetisk separering och nedsmältning,
eventuellt i samband med viss raffinering med
avseende på aluminium. En förutsättning för rationell
upparbetning av mässingskrot är tillgång av stora
ugnsenheter, där chargerna också kunna hållas smälta
i avvaktan på analys, efter vilken sammansättningen
justeras. Vid Svenska Metallverken i Västerås och
Finspong finnas eller äro under uppförande flera
låg-frekvensugnar med mellan 2 och 3 tons chargevikt
för smältning av mässingsskrot.

Tenn. Vårt normala fredsbehov är ca 2 000 ton.

Några inhemska råvarutillgångar äga vi ej och
någon import förekommer knappast längre.

Tenn har sin huvudsakliga användning för bronser,
vitmetaller och till förtenning och lödning.

Tennsituationen har blivit synnerligen prekär. Vi
äro snart helt hänvisade till vårt fallande tennskrot.
Tennet måste framför allt gå till den viktiga
konserveringsindustrien.1 Anläggningar finnas nu i landet
för återvinnande av tenn ur förtent järnplåtskrot.
Den största anläggningen härför drives av Separator,
som uttager tennet på elektrolytisk väg. Någon
tilldelning av tenn för bronser och vitmetaller
förekommer knappast längre. Ett stort arbete har utom och
inom landet nedlagts på att få fram
ersättningslegeringar för tennlegeringarna. För gjutbronserna har
detta lyckats bra med kisel-kopparlegeringar. Som
ersättning för vitmetallegeringar har i första hand
övergång gjorts till andra lagertyper. Övergång
göres successivt till rullager och andra lager av
bly-bronstyp etc. Dessutom har som ersättning för även
högprocentig vitmetall en tillverkning av härdbara
blylegeringar upptagits, och för att möjliggöra detta
har Svenska Metallverken tagit initiativ till
framställning på smältelektrolytisk väg av metallen
li-thium.

Zink. Vår import utgjorde före kriget ca 15 000 ton.

Zink är den metall som berett oss de minsta
försörjningssvårigheterna. Någon inhemsk tillverkning
finnes visserligen ej för närvarande, men på grund
av vår export av zinkmalm ha vi genom handelsavtal
kunnat tillförsäkra oss en nöjaktig kvantitet. När
nu tillverkningen av koppar-zinklegeringar beskurits,
användes zinken framför allt till galvanisering. En
viss användning har också zink och zinklegeringar
som ersättning för mässing. Zinklegeringar med
mycket goda egenskaper i detta avseende ha
framkommit, men för zink krävs en renhetsgrad av
99,»8 %, och av sådan zink är tyvärr tillgången
begränsad.

Zinkskrot går dels till galvaniseringsändamål och

i Författaren vill här med anledning av det påtalande som
i anslutning till föredraget gjordes av dr Ragnar Liljeblad
lämna följande rättelse. För ögonblicket går huvudparten
tenn till lödningsändamål där ingen fullgod ersättning
framkommit. För konservering har tilldelningen av förtent
bleckplåt starkt beskurits, övergång göres i större omfattning till
infrysning och hemkonservering samt torde i viss
utsträckning lackerade burkar* komma till användning-.

dels men i mindre omfattning till de metallverk, som
framställa finzinklegeringar.

För det sämsta skrotet, som ej kan användas
direkt, t. e. s. k. hårdzink, har en
raffineringsanläggning byggts i Trollhättan. Här raffineras zinken i
ljusbågsugn genom destillation, vilket ger en produkt
av hög renhet, tyvärr dock hittills ej tillräckligt ren
för att kunna användas till finzinklegeringar.
Undersökningar ha på andra håll gjorts med
raffineringsmetoder i syfte att utvinna finzink av högsta kvalitet.

Bly. Blyimporten var före kriget ca 20 000 ton.

Av denna metall ha vi hittills ej haft någon egen
tillverkning. Importmöjligheterna äro begränsade.
Nu skall emellertid Bolidenbolaget i Rönnskär sätta
igång en blyhytta för inhemska malmer, vilket
kommer att betydligt förbättra vårt försörjningsläge.
Bly användes huvudsakligen inom
ackumulatorindustrien. För upparbetning av blyskrot har man inom
denna industri och även på annat håll byggt
smältverk med schaktugnar eller roterande smältugnar och
anläggningar för blyraffinering dels på smältvägen
och dels genom elektrolys.

Vid dessa verk omhändertages även all blyaska.

Aluminium. Vår normala fredsförbrukning var
uppe i ca 5 000 ton och visade kraftigt stigande
tendens. Med det nu nystartade aluminiumverket i
Kubikenborg, där inhemska råvaror bearbetas, ha vi en
tillverkning som täcker ca <j0 % av detta behov.

Huvudparten av aluminium går till flygindustrien
i form av lätmetallegeringar. Det skrot som faller i
denna industri kan i regel användas på nytt av
metallverken efter nedsmältning och noggrann
analyskontroll.

Olegerat, rent aluminiumskrot, såsom av kapsyler
och kokkärl, återgår till Aluminiumverken i Månsbo
och Kubikenborg, där det insättes i elektrolyscellerna.
Någon raffinering i egentlig mening är det här ej
tal om, utan det är närmast en utspädning av
nyproduktionen med en viss procent skrot.

En stor del olegerat aluminiumskrot, särskilt i form
av spån, användes för tillverkning av
aluminiumpulver. Aluminiumpulvret användes i
gasbetongtill-verkningen för siporexplattor etc. samt för
termitblandningar.

För de här nämnda ändamålen kan endast det
renaste skrotet användas. Övrigt aluminiumskrot
användes huvudsakligen för enklare gjutgods. Det
aluminiumskrot, som nu cirkulerar, torde utgöra ca
1000 ton per år. Ett visst överskott synes råda på
orent, mindre användbart aluminiumskrot och
kvarstår denna tendens, kan det leda till, att en
aluminiumraffinering blir aktuell. Smältelektrolys är
troligen härvid den lämpligaste vägen. Dylika
anläggningar finnas i drift i utlandet.

Utöver huvudmetallerna bör kanske nämnas

Nickel. Bristen på nickel är så stor och nicklet
så nödvändigt för stållegeringarna, att ingen
tilldelning givits för metallegeringar. Dessa få uteslutande
tillverkas av befintligt legerat skrot. Situationen på
nickelmarknaden ljusnar nu genom att
Bolidenbolaget detta år får igång en nickeltillverkning på
inhemska råvaror.

Utöver det skrot som här talats om, erhålles vid
smältning av metallerna en del metallprodukter i
form av askor och flygstoft. Dessa ha tidigare
huvudsakligen gått till utlandet. Nu användas de i stor

19 sept. 1942

469

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free