- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
473

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Röntgenstrålarna och deras användning.

TekniskTidskrift

HÄFTE 44 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 31 OKT.

ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Röntgenstrålars spridning och interferens, av professor I. Waller. —
Kristallstrukturbestäm-ningens grunder, av professor Gunnar Hägg. — Huvuddragen av de röntgenkristallografiska
forskningsresultaten, av professor Gunnar Hägg. — Om röntgenrör, av civilingenjör S. H. Ledin. — Röntgenmetoder för
studiet av legeringsomvandlingar, av professor G. Borelius. — Metallers hållfasthet i belysning av
röntgenografiska undersökningsmetoder av Cyrill Schaub. — Grovstrukturundersökningar med röntgen, av direktör
Håkan Swedenborg. — Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst. — TNC. — Facit. —
Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.

Röntgenstrålarna.

Som ett led i den serie föreläsning-ar i mera
speciella ämnen, som brukar förekomma på Svenska
teknologföreningens program, liar under tiden 15—17
oktober förekommit en föreläsningsserie med
samlingsrubriken "Röntgenstrålarna, deras fysik och
deras tillämpning inom materialforskningen".

Arrangör var Tekniska fysikers förening, avdelning
av Svenska teknologföreningen, och föreläsningarna
höllos i Tekniska högskolans lokaler.

Röntgenstrålarnas fysik behandlades av såväl
professor Lindh som professor Waller, Uppsala.
Professor Hägg talade om kristallstrukturundersökningar
och redogjorde även för de röntgenkristallografiska
forskningsresultaten. Civilingenjör Ledin behandlade
röntgenrörens tillverkningsproblem, professor
Borelius röntgenmetoder för studiet av legeringsomvand
lingar, ingenjör Schaub metallers hållfasthet i belys-

ning av röntgenografiska undersökningsmetoder, och
direktör Swedenborg, slutligen, talade om
grovstruk-turundersökningar. Föreläsningsserien hade samlat
ett 120-tal deltagare och mottogs med synnerligt
intresse.

Teknisk tidskrift återgiver i detta nummer en del
av föreläsningarna och kommer inom kort att utgiva
ett kompletterat särtryck, som kommer att utgöra ett
kompendium i ämnet.

Det föreligger nämligen på många håll, där man
saknat möjlighet att bevista kursen, ett starkt
intresse för och behov av kunskaper om hithörande
problem.

Ehuru väsentligen berörande
materialforskningssidan av röntgenstrålarnas användning, torde
kompendiet jämväl vara av intresse och värde även för
herrar läkare, som arbeta med röntgen. R.

Röntgenstrålars spridning och interferens.

Av professor I. WALLER.

Röntgenstrålars spridning och interferens bildar ett.
forskningsområde, där teoretiska undersökningar
spelat en viktig, ofta fundamental roll. Främst visade
sig detta vid Laues upptäckt av interferensfenomenet
i kristaller. Jag skall i det följande i korthet
redogöra för de viktigaste resultaten av teorin och deras
samband med de experimentella resultaten.

Röntgenstrålars spridning av fri elektron.

a. Klassisk teori. Monokromatisk röntgenstrålning,
som kommer från Q och vars våglängd är X och
frekvens v, träffar en vid O befintlig fri elektron (fig. 1).
Det med frekvensen v oscillerande elektriska fältet i
vågen försätter elektronen i svängningar, varvid
denna utsänder röntgenstrålning i alla möjliga
riktningar OP. Strålningens våglängd och frekvens
överensstämmer med infallande vågens. Den infallande

strålningen (primärstrålningen) sprides av elektronen.
Spridda strålningen är en sekundärstrålning.

Antag först att infallande strålningen är linjärt
polariserad, så att dess elektriska vektor är parallell
med viss linje OE, som på grund av vågens
transver-salitet måste vara vinkelrät mot infallsriktningen QO.
Låt P vara en punkt, vars avstånd R från O är många
gånger större än våglängden X. Om A0 är
infallande vågens amplitud (maximivärdet av elektriska
fältstyrkan) är amplituden i P av den spridda
strålningen

där <p är den vinkel, som OP bildar med OE, e och m
elektronens laddning och massa och c
ljushastigheten (e2/mc2 = 2,8 • 10—13 cm).

31 okt. 1942

473

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free