- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
481

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekn i sk Tidskrift

gå normalt mot bildplanet; de förras skärning med
bildplanet markeras ‡ och de senares med räta linjer.

Om en atom markerad X förlägges vid A så fordra
symmetrielementen att den uppträder i alla de med
X markerade lägena, dvs. i 4 lägen per
elementar-cell. På samma sätt blir varje allmänt läge, dvs.
varje läge söm ej befinner sig i ett symmetrielement,
4-taligt. Om en atom befinner sig i ett spegelplan
(exempelvis i lägena B eller C) så kan detta
spegel-plan ej verka på_ atomen. Ett sådant läge får därför
hälften så stor tålighet som det allmänna läget, dvs.
2. Lägen, belägna på någon av de tvåtaliga axlarna,
bli ytterligare specialiserade och få tåligheten 1.

Om ett ämne kristalliserar i denna rymdgrupp och
det har visats att elementarcellen bl. a. innehåller t
atom av. ett visst slag, så kan denna atom endast
upptaga ett 1-taligt läge, dvs. den måste befinna sig på
någon av vridaxlarna. Man har då att bestämma på
vilken av de fyra olikvärda axlarna atomen befinner
sig och därefter bestämma det parametervärde, som
fastlägger atomens läge på axeln. Skulle
elementarcellen innehålla 2 atomer av samma slag så kunna
dessa upptaga två 1-taliga lägen eller ett 2-taligt. I
det första fallet äro de två atomerna strukturellt
olikvärda, dvs. ha olika omgivning. De måste då
även vara kemiskt olikvärda, I det sista fallet kunna
de vara kemiskt likvärda. Har man anledning att
vänta detta bör således detta fall i första hand prövas.
De två atomerna ligga då i ett spegelplan och det
återstår att avgöra i vilket av spegelplanen de ligga
samt bestämma de två parametervärden, som
fastlägga deras lägen i planet.

Innehåller elementarcellen 3 atomer av samma slag
så måste dessa befinna sig i tre 1-taliga eller i ett
1-taligt och ett 2-taligt läge. I båda fallen bli de
olikvärda. 4 atomer av samma slag kunna fördelas
på 1- och 2-taliga lägen och då vara olikvärda eller
befinna sig i ett 4-taligt läge där de äro strukturellt
och kunna vara kemiskt likvärda. Detta 4-taliga,
allmänna läge bestämmes av tre parametervärden.
Om cellen innehåller flera än 4 atomer av samma slag
kunna dessa ej alla vara strukturellt och alltså ej
heller kemiskt likvärda.

Röntgeninterferenser från ett kristallgitter.

Framställningen i detta avsnitt måste av
utrymmesskäl starkt schematiseras och framför allt i vad
som berör röntgeninterferensernas
intensitetsfaktorer hänvisas till den utförligare behandlingen i
professor Wallers uppsats.

När en atom träffas av röntgenstrålar bringas
elektronerna i atomernas elektronhölje till svängning och
utsända själva röntgenstrålning. Denna har -=- om
man bortser från Comptonstrålningen — samma
våglängd som den infallande strålningen. I en kristall,
som träffas av strålningen kommer alltså varje atom
att utgöra ett svängningscentrum. De från olika
atomer utgående vågorna måste då interferera.

Först betraktas ett enkelt lineärt gitter, uppbyggt

genom translationen a, vilket träffas av ett parallellt
knippe monokromatisk röntgenstrålning (fig. 9).

Gångskillnaden mellan de från två grannatomer
utgående vågorna blir med figurens beteckningar
OP — RS =a (eos oc — eos a0). Villkoret för att dessa
två vågor skola samverka med maximal intensitet är

Fig-. 9.

att gångskillnaden är ett helt antal våglängder, dvs.
att

a (eos a — eos a0) = hl

där h är ett helt tal och X våglängden. För en viss
infallsvinkel oc0 uppträda alltså intensitetsmaxima
("interferenser") under varje utgångsvinkel oc, som
gör h (interferensen ordning) till ett helt tal.

Ett enkelt ytgitter, som uppbygges genom
transla-■> > ’

tionerna a och b kan ge interferenser endast i de
riktningar, för vilka samtidigt som ovanstående
villkor även gäller

b (eos ß — eos ß0) — kl

där ß0 och ß äro de vinklar, som de in- och utgående

strålarna bilda med riktningen b och k är ett helt
tal. För interferenser från ett rymdgitter uppbyggt

-v

genom translationerna a, b. c tillkommer villkoret

c (eos y — eos y0) —11
där y0 och y äro de vinklar de in- och utgående strå-

larna bilda med riktningen c och l är ett helt tal.

För att en interferens skall uppkomma från ett
enkelt rymdgitter måste dessa tre villkor ("Laues
ekvationer") samtidigt uppfyllas.
Rymdgitterinterfe-rensen definieras av tre "indices" hkl.

Om en kristall träffas av monokromatisk strålning
med bestämd infallsvinkel äro a, b, c, oc0, ß0, y0 och
l konstanta. I allmänhet finns då ingen sådan
riktning att Laues ekvationer gälla. Ett rymdgitter
ger alltså under dessa betingelser i allmänhet inga
interferenser. Om man däremot med oförändrad
infallsvinkel varierar l uppfylles interferensvillkoret för
vissa X-värden och interferenser uppträda. Ett annat
sätt att erhålla interferenser är att hålla I konstant
och variera infallsvinkeln då interferensvillkoret
uppfylles för vissa infallsvinklar. Dessa olika metoder
för erhållande av rymdgitterinterferenser behandlas
senare.

Ovanstående resonemang har förutsatt ett enkelt
rymdgitter. I ett sammansatt gitter, som kan tänkas
uppbyggt genom att kongruenta, enkla gitter ställts
i varandra, kunna Laues ekvationer tillämpas på vart,
och ett av de enkla gittren. Eftersom dessa äro
kongruenta och parallellställda ge de upphov till
interferenser i samma riktningar. Några nya interferenser
uppträda alltså ej. I varje interferensriktning äro
emellertid de från de skilda enkla gittren utgående
strålarna fasförskjutna i förhållande till varandra och
kunna dessutom ha olika amplitud. I fig. 10 äro två

31 okt. 1942

4 481

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free