Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Huvuddragen av de röntgenkristallografiska forskningsresultaten, av Gunnar Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig-, 6.
Fig. 7.
återges en del av ett gitterplan av ämnet A.
Kvadraten anger en elementaryta. Om B-atomer substituera
^4-atomer kunna de som i b fördelas regellöst på de
ursprungliga yi-lägena. På grund av den regellösa
fördelningen blir elementarytan oförändrad och några
nya röntgeninterferenser uppträda ej. Om ett
rationellt förhållande råder mellan antalet ^4-atomer och
antalet ß-atomer kan substitutionen även ske på ett
regelbundet sätt som i b. Den regelbundna
substitutionen har här orsakat en "överstruktur" med
fördubbling av elementaravstånden, varav följer att nya
interferenser ("överstrukturlinjer") uppträda. Även i
d med ännu högre halt av B föreligger en
överstruktur med ytterligare en annan elementaryta. Professor
Borelius ger i en följande uppsats närmare exempel
på substitutionslösningar med överstrukturer.
Ett villkor för substitutionslösning är att de atomer
eller atomgrupper som utbytas ej äro alltför olikstora.
Goldschmidt har som ett ytterst approximativt
villkor angivit att substitution i större utsträckning
kan äga rum endast om radieskillnaden mellan de
byggnadsstenar som byta plats understiger 15 %,
räknat på den minsta radien.
En annan typ av fast lösning uppstår om atomer
inlagras i den ursprungliga kristallens gittermellanrum.
Typen benämnes mellanrumslösning. Fig. 7, där
siffrorna ånge atomprocent B, illustrerar schematiskt
denna typ. Koncentrationen av inlagrade B-atomer
är densamma i b och c. I b har inlagringen skett
regellöst, varför elementarytan är oförändrad, i c
har den skett regelbundet, vilket orsakar en
överstruktur med ökade elementardimensioner. I ett fall
som d, där alla atommellanrum av samma slag äro
fyllda, blir B-fördelningen automatiskt regelbunden.
Här blir dock elementarytan densamma som i a.
En mellanrumslösning, som i b eller c kan
uppfattas som bildad genom att ß-atomer antingen
adderats till gittret i a eller subtraherats från gittret i d.
Det viktigaste villkoret för uppkomst av
mellan-rumslösningar tycks vara ett relativt fast "gitterske-
lett", vars stabilitet till en viss grad är oberoende av
en ändring av antalet av de i mellanrummen
befintliga atomerna. Detta innebär i allmänhet att de
senare måste vara små, jämförda med de atomer, som
uppbygga det stabila skelettet.
Röntgenmetoderna lämpa sig utmärkt för
bestämning av koncentrationsgränserna för en fast lösning.
Fig. 8 visar hur elementarkubkanten hos ct-Fe ändras
vid tillsats av Si, som löses i a-Fe-gittret. Na.r
lösningen är mättad med Si förblir a-fasens kubkant
konstant och Si-överskottet går in i en ny fas. Genom
extrapolation av kurvan fram till det konstanta
kantvärdet erhålles mättningskoncentrationen, som här är
15,4 % Si.
I vissa fall kan man med kännedom om de olika
atomslagens storleksförhållanden enbart genom en
dimensionsbestämning fastslå lösningens art. Fig. 9
visar att kubkanten hos den fasta lösningen av C i Fe
ökar med C-halten. Eftersom C-atomens radie är
betydligt mindre än Fe-atomens, är en
substitutionslösning otänkbar och en mellanrumslösning
(additionslösning) enda möjligheten. Råder
osäkerhet om de olika atomslagens relativa radier måste
dimensionsbestämningen förenas med en bestäm-
dt A ,
2.850 -
2.800
10 15a ao
Viktsprocent kisel.
Fig. 8.
488
31 okt. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
