Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Huvuddragen av de röntgenkristallografiska forskningsresultaten, av Gunnar Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t.......5-aÅ......♦
Teknisk Tidskrift
Fig. 11.
mycket enkla (ofta kubiskt eller hexagonalt
tät-packade) metallatomgitter. Faserna uppträda oftast
i närheten av sammansättningarna M4X, M2X, MX och
MX2. Ett stort antal av dessa faser, framför allt
karbidfaserna, äro av grundläggande teknisk betydelse.
Silikaterna.
Genom de arbeten som utförts av W. L. Bragg och
hans medarbetare har denna substansgrupp, som
tidigare trotsat så många försök till tolkning, infogats
i en strukturell systematik av sällsynt enhetlighet.
De lagbundenheter, som därvid ha blottats, hade inte
förutsetts av kemisterna utan äro av principiellt
ny art.
Grundläggande för alla silikatstrukturer är att
Si4+-ionen alltid koordinerar fyra O2—-ioner, som
tetraedriskt omge densamma. Genom Si4+-ionens
starka strävan till denna koordination betingas
strukturen av hur många O2—-ioner som kunna disponeras
per Si4+-ion.
Om 4 O2— finnas tillgängliga per Si4+ uppstå i
gittret isolerade tetraedriska Si044–grupper (fig. 11).
Sådana känneteckna ortosilikaten, exempelvis olivin,
Mg2Si04, där gittret är uppbyggt av Mg2+-ioner och
Si044—-grupper.
Om förhållandet O2— : Si4+ är mindre än 4 kan
varje Si4+ koordinera 4 O2- endast om de senare
samtidigt ingå i flera Si04-tetraedrar. Är förhållandet
ej alltför lågt kan fortfarande isolerade grupper
bildas, såsom Si20.8— eller de ringformiga grupperna
(Si03)^’i_ i fig. 11. Gruppen Si2O70— finnes
exempelvis i thortveitit Sc2Si207 och gruppen Si601812—
i beryll Be3Al2Si6018.
Samma förhållande O2—: Si4+ som i dessa ringar
erhålles med eri öppen kedja, som sträcker sig genom
hela gittret och som kan betecknas oo (Si03)2—
(fig. 12). Dessa kedjor förekomma hos pyroxenerna
(augiterna). Ett exempel är diopsid CaMg(Si03)2.
Ionerna Ca2+ och Mg;2+ ligga här mellan kedjorna.
I fig. 12 finnes även en dubbelkedja som får
sammansättningen oo (Si401:1)6— och alltså fordrar ännu
mindre O2— per Si4+ än föregående kedja. Denna
är karakteristisk för amfibolerna (hornbländena). De
sammanhållande, till stor del kovalenta, krafterna
Fig. 12.
inom en kedja äro betydligt starkare än de
elektrostatiska krafter mellan kedjan och de positiva
ionerna, vilka binda de olika kedjorna samman. Följden
blir att både pyroxener och amfiboler visa stor
klyvbarhet i riktningar parallella med kedjorna. Vissa
amfiboler ha en utpräglad fiberstruktur (ex. asbest).
Hos amfibolerna kan Si4+-ionerna i tetraedrarna
delvis bytas ut mot Al3+-ioner. Den härigenom orsakade
minskningen i positiv laddning kompenseras antingen
av att mellan kedjorna belägna Mg2+-ioner utbytas
mot Al3+-ioner eller av att nya positiva ioner adderas
till kedjemellanrummen.
Behovet av O2— blir ännu mindre om
Si04-tetraedrarna hopkopplas till skikt, som genomsätta
hela gittret i två dimensioner. Ett sådant skikt får
sammansättningen oo (Si205):2— och återges i fig. 13.
Mellan dessa tvådimensionella jätteradikaler ligga de
övriga ionerna, vilka genom överskott av positiv
laddning hålla ihop skikten. Liksom hos amfibolerna
kan ett partiellt utbyte av Si4+ mot AP+ och en
därmed sammanhängande ökning av de mellan kedjorna
befintliga ionernas positiva laddning äga rum även
här. Till denna silikatgrupp höra bl. a. glimmer- och
klorit-mineralen, som alla kännetecknas av en
utpräglat bladig klyvbarhet.
Allra minst blir behovet av 0:2~ om Si04-tetraedrar-
Fig. 13.
490
31 okt. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
