Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Röntgenmetoder för studiet av legeringsomvandlingar, av G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Röntgenmetoder för studiet av
legeringsomvandlingar.
Av professor G. BORELIUS.
För legeringsforskningen ha röntgenmetoderna i
första hand fått en stor betydelse för bestämning av
gitterstrukturen hos de i olika legeringar ingående
faserna. På detta område, som behandlats i
föredragen av professor Hägg, äro röntgenmetoderna helt
dominerande och ha knappast annan konkurrens att
vänta än från den ännu rätt sparsamt använda
elektronböjningsmetoden. Beträffande utforskningen
av gränserna mellan olika områden i legeringarnas
tillståndsdiagram hade man däremot redan före
upptäckten av röntgeninterferenserna utmärkta medel
särskilt i den termiska analysen och
metallmikrosko-pin. Röntgenmetoderna äro här alltjämt endast ett
av många tänkbara hjälpmedel och användas vid
sidan av termiska, mikroskopiska, mekaniska,
elektriska, magnetiska och andra undersökningsmetoder.
De använda röntgenmetoderna äro även de ganska
varierande och få väljas med hänsyn till arten av
det föreliggande problemet och det undersökta
legeringssystemet. Den bästa överblicken över
röntgenmetodernas användning på detta område torde kunna
uppnås på det sättet, att vi i det följande behandla
några typiska exempel.
Bestämning av löslighetsgränser genom undersökning
av snalbbkylda prov.
Om man i tillståndsdiagrammet för en legering vill
bestämma den gräns, vid vilken en homogen fast
lösning sönderfaller genom utskiljning av en ny fas, är
en möjlighet den, att man upphettar legeringar av
olika koncentrationer till temperaturer i närheten av
löslighetsgränsen och efter snabbkylning undersöker,
huruvida proven äro homogena eller tvåfasiga.
Mikroskopet är därvid ett mycket användbart medel att
upptäcka utskilda faser även i mycket små mängder.
I röntgendiagrammen framträda däremot linjerna av
en fas, som förekommer i relativt ringa mängd, i
allmänhet så svaga, att de äro svåra att upptäcka och
identifiera. Röntgenmetoden ger däremot ofta en
annan möjlighet att fastställa, huruvida utskiljning ägt
rum eller icke. Vid den koncentrationsändring hos
den ursprungliga lösningen, som medföljer
utskilj-ningen, förändras nämligen i regel lösningens gitter-
rör f/tm
blånc/are
Fig. 1. Metod för Debye—Scherrer-upptagning enligt Sachs.
parametrar, och man kan genom en noggrann
uppmätning av dessa erhålla önskade upplysningar.
För noggrann bestämning av en gitterparameter
användes i allmänhet en modifikation av
Debye—Scher-rerförfarandet eller av Bohlin—Seemannförfarandet.
Den förstnämnda metoden framgår av fig. 1.
Röntgenstrålningen, som helst bör vara
monokromatisk, infaller mot ett mångkristallint, trådformigt prov
av legeringen i fråga och reflekteras mot sådana
atomplan i provet, vilka med den infallande strålen
bilda en vinken ©, som uppfyller det Braggska
villkoret, vilket exempelvis för en kubisk kristall kan
skrivas
sin2 0 — —^ (A2 4- ft3 -)- l2),
4 a2
där X är röntgenstrålningens våglängd, a den
gitterparameter som sökes, samt h, k, och l de Millerska
indexen, vilka anta heltalsvärden 0, 1, 2, 3 o. s. v.
Genom användning av lämplig antikatod åstadkommes,
att vinkeln 2 © mellan riktningen för den
inkommande och reflekterade röntgenstrålen blir något
mindre än 180°. De båda symmetriska reflexerna på
den fotografiska filmen komma härigenom att ligga
helt nära varandra. En liten ändring i
gitterpara-metern a ger på detta sätt en procentuellt stor
ändring av avståndet mellan de båda linjerna och kan
därigenom noga fastställas. Fig. 3 visar en av Sachs
enligt denna princip konstruerad röntgenkamera. Vid
Bohlin—Seemannförfarandet är provet i finfördelad
form, såsom framgår av fig. 2, utbrett över en
cylindriskt böjd yta, och även den fotografiska filmen
är anbragt på ytan av samma cylinder. Även i detta
fall kan man lämpligen använda sig av reflexer, som
Fig.
enligt
Fig. 3. Karaera
enligt Sachs.
500
31 okt. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
