- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
506

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ger upphov till brott i materialet, så kan man av
ovanstående tydligen draga den slutsatsen, att

1) för T>T„

oæ= 0

/3 W \

2) för T < Tr,.k aæ = ael = -

\ C c /max

3 W 3 2W

dvs. ^ el för det värde på e som svarar mot _ „" = 0

3 e de2

I ovanstående måste beaktas, att Trek i allmänhet är
en funktion av s. Genom generella betraktelser ha vi

ende mätning av metallgittrets rent elastiska
formändring har för några år sedan (1925) möjliggjorts
genom en av Glocker m. fi. given metod för
röntgeno-grafisk mätning av elastiska spänningar. Då denna
metod ligger till grund för våra vidare
undersökningar samt den eventuellt kan vara av allmännare
intresse, skola vi i korthet redogöra för deSs
huvuddrag.

Vi antaga en kvasiisotrop metallisk kropp. I dess
fria yta är spänningstillståndet plant. Om vi enligt
fig. 6 tänka oss ett koordinatsystem xyz inlagt i ytan
så att x — y planet sammanfaller med kroppytans
tangentplan samt z axeln med den utåtriktade
normalen till tangentplanet kunna de elastiska
töjning-arna uttryckas i enlighet med Hookes lag på
nedanstående sätt (Si—elasticitetsmodulen; Poissons
konstant).

Fig. 5.

Krökning av gitterplanen vid inhomogen påkänning
av en enkristall.

ezz — jjj (axx °yy)

således kunnat härleda vissa allmänna lagbundenheter
rörande den sanna krypgränsen hos polykristallina
material. Genom tillämpning av samma betraktelser
på en enkristall kan man med lätthet härleda att dess
sanna krypgräns vid homogena påkänningar i
allmänhet måste vara lika med noll. En metallenkristall
förhåller sig alltså mot homogena påkänningar som
en amorf kropp. Däremot kan det mot inhomogena
påkänningar (ex. böjning) uppvisa en från noll skild
sann krypgräns. Fig. 5. Värdet eæ, dvs. det värde
32 W,

på £ som svarar mot—„—= 0 är identiskt med den
3 £1

formändringsgrad, upp till vilken de elastiska
spänningarna i en metallisk kropp stiga med ökad £.
Vid fortsatt ökning av s bli de elastiska spänningarna
återigen mindre; ett fenomen, som vi senare komma
ha anledning att studera närmare och som är av stor
betydelse för metallers hållfasthet. Efter att ha
redogjort för metallers finstruktur vända vi tillbaka till
vår utgångspunkt.

Det fysikaliska hjälpmedel, som framför alla andra
kommer ifråga, när det gäller studiet av metallers
mekaniska- och hållfasthetsegenskaper på basis av
metallernas finstruktur, är röntgenstrålen. Såsom
redan v. Laue 1912 upptäckte, uppvisa
röntgenstrålarna vid genomgång genom kristallgitter
böjningsfenomen. Dessa kunna, som av föregående
föredragshållare omnämnts och redan utförligt
behandlats, användas såsom hjälpmedel vid studiet av
metallernas struktur och de processer, exempelvis
legeringsomvandlingar, som
äga rum i metallerna.

För hållfasthetsläran
är det vid behandling
av vissa problem av
särskilt stor vikt att
kunna undersöka och
mäta de elastiska
form-ändringar, som råda
respektive äga rum i
metallernas gitter. Av
formändringarna kan
man sedan sluta sig till
de i gittret rådande
spänningarna. Ovanstå-

z 6



Fig. 6. De olika riktningarna
i och omkring provets yta.



°xx = fi {oXX— VGyy)

(2)

Töj ningen i riktningen ip blir

ev = 8« +.(«** — SJ sin2 V
Insattes (2) i (3) erhålles

BV = -£ (°xx + °yy)

1 4- V

E

- OXX smz y>

(3)

(4)

För att kunna bestämma spänningen axx oberoende av
Oyy är det enligt (4) tillräckligt att mäta töjningarna
sVt och £V2 i två riktningar som med normalen bilda
vinkeln ip1 resp. Man erhåller således
v 1 -i- v

. — (t -L n 14- _n sin2

E

Evi = — p (e** + °yy) + l^°xx sm2 Vi

v

8yi 2 — jß {^xx ~f~ ®yy)

E

1 + v

Av (5) följer slutligen som resultat

B S-tU o &1I

. sin2 ipz (5)

(6)

xx 1 -[- v sin2 ip2 — sin2
Ekvation (6) gäller helt generellt och tillåter beräk-

Fig. 7. De olika riktningar, vinklar och avstånd vid en
röntgenupptagning för mätning av elastiska spänningar.

■Ref/exring

■Primärstrålen

\eflexring

•W/MMfr"""*"’ Prov

506

31 okt. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free