- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
510

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

prov eller liknande draga slutsatser om svetsningens
kvalitet i en bro eller en ångpanna, och man vill
undvika att på grund av stickprover på ett större antal
likartade konstruktionselement draga vittgående
slutsatser om hela det tillverkade partiets kvalitet.
Syftet med dessa nya provningsmetoder är givetvis
främst att öka driftsäkerheten, och de utgöra därför
ett led i skyddet mot förstörelse av såväl
människoliv som kapital. Men med de nya
provningsmetodernas korrekta användning följer också automatiskt
stora möjligheter till materialbesparing med därav
följande lägre vikt på sådana konstruktioner, där låg
vikt är av väsentlig betydelse för
funktionsdugligheten. Som exempel kunna här nämnas fordon av alla
slag främst flygmaskiner. Materialbesparingen som
sådan har emellertid också en stor betydelse, särskilt
i krigs- och avspärrningstider, då det gäller att med
en begränsad mängd till buds stående material
framställa ett så stort antal färdiga tekniska produkter som
möjligt. Sedan de första svårigheterna övervunnits,
ha därför de ickeförstörande provningsmetoderna vid
sidan om de mekaniskt-tekniska proven kommit
att intaga en sådan plats i den industriella
produktionen, att man icke längre kan tänka sig att vara
utan dem.

Apparater.

Som ovan nämnts är grovstrukturundersökningen
med röntgen dominerande. Provningen avser som
regel att uppdaga felställen i materialet, vilka icke
kunna upptäckas på annat sätt. Man åstadkommer
därvid med hjälp av röntgenstrålar en skuggbild av
det föremål, som skall provas, på en lysskärm eller
fotografisk film.

En röntgenapparat består väsentligen av en
hög-spänningsgenerator, ett röntgenrör samt
erforderliga kopplings- och regleringsorgan och
mätinstrument sammanförda i ett kopplingsbord. Då de
tekniska materialen absorbera röntgenstrålarna i
väsentligt högre grad än människokroppens vävnader,
erfordras för grovstrukturundersökningar andra
apparattyper än de som användas inom den medicinska
diagnostiken och terapien. Med hänsyn till
användningen ställes som regel följande krav:

1) Alla högspänningsförande delar måste under
drift vara effektivt skyddade mot en oavsiktlig
beröring.

2) Röntgenstrålning får endast utsändas i vissa
bestämda riktningar.

3) Apparaterna måste vara lätt transportabla, så
att undersökningar kunna utföras på stationära
undersökningsobjekt, exempelvis broar och fartyg.

Dessutom bör apparaturen vara enkel att handhava,
så att risken för felkopplingar reduceras till ett
minimum, varjämte det är önskvärt, att de delar, som
äro underkastade slitage, äro utförda på ett sådant
sätt, att förslitningen kan hållas inom rimliga gränser
även under ogynnsamma arbetsförhållanden.

Högspänningsgeneratorn innehåller som regel
transformatorer, vilka leverera lågspänd växelström
för upphettning av glödtråden i röntgenrör och ev.
ventilrör, högspänningstransformator för acceleration
av de av röntgenrörets glödtråd alstrade elektronerna,
ventilrör för likriktning av den högspända
växelströmmen samt ev. kondensatorer för
spänningsfördubbling. Den högspänning, som erfordras för accele-

ration av elektronerna, anges i kV, och storleken av
denna spänning bestämmes av de materialtjocklekar
man avser att undersöka med ifrågavarande
apparatur. För järn intill en tjocklek av 15 mm kräves
ungefär 100 kV, för tjocklekar intill 70 mm ca 200
kV, medan röntgenstrålar med en alstringsspänning av
300 kV förmå genomtränga intill 100 mm tjockt
stålmaterial. Apparater för större spänning än 300 kV
torde ännu så länge förekomma endast undantagsvis,
då vid högre spänningar kraven på apparaturens
driftsäkerhet och lättrörlighet måste i väsentlig grad
åsidosättas. Dock har apparaturer med en spänning
upp till 1000 kV byggts för speciella provningar.
Det är med dessa möjligt att genomstråla järn till
en tjocklek av ca 230 mm. Med fördel kan man
emellertid då det gäller stora materialtjocklekar i stället
för röntgenrör använda ett radioaktivt preparat som
strålningskälla.

Vid röntgenapparater för max. 100 kV anslutes
röntgenröret vanligtvis direkt till
högspänningstrans-formatorn. Röntgenröret tjänar då samtidigt som
ventil, i det att den ena halvvågen släppes igenom,
medan den andra spärras. Vid apparater av denna
typ är effekten starkt begränsad, enär brännfläcken
vid hög belastning blir så starkt upphettad, att risk
föreligger att den kan fungera som elektronkälla
och därigenom åstadkomma s. k. baktändning i
röret. De från brännfläcken utgående elektronerna
accelereras därvid av den andra halvvågen och träffa
med stor hastighet glödtråden, som genom
elektronernas uppbromsning med därav följande starka
värmeutveckling bränns sönder. Faran för baktändning
kan undvikas och belastningen på röntgenröret
stegras, om undertryckandet av den andra halvvågen
överlåtes åt ett särskilt ventilrör. Den ovan nämnda
apparattypen är behäftad med nackdelen, att endast
en halvvåg kan utnyttjas, varav följer att
röntgenröret endast levererar röntgenstrålning under halva
exp oneringstiden.

För att kunna utnyttja båda halvvågorna och för
att möjliggöra byggandet av lättransportabla
apparater för höga spänningar ha olika
likriktningskopplingar angivits, bland vilka framförallt
villardkopp-lingen har stor betydelse. Oftast användes den s. k.
symmetriska villardkopplingen (fig. 1). Vid denna
koppling användes en vid mitten jordad
hCgspän-ningstransformator, två ventilrör, det ena med jordad
anod, det andra med jordad katod, samt två
kondensatorer för högspänningsfördubbling.
Högspänningsgeneratorn kan med denna koppling uppdelas i två

J_4

Fig-. 1. Symmetrisk villardkoppling för röntgenanläggning.
1) högspänningstransformator, 2) kondensator, 3) ventilrör,
4) glödströmstransformator, 5) högspänningskabel, 6)
röntgenrör.

510

31 okt. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free