- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
531

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 14 nov. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

och samarbete inom industrien, det är våra främsta
önskemål och de huvudprinciper, som böra ligga till
grund för det nya institutets arbete. Vårt land är
för litet för att splittra den grundläggande
forskningen på ett flertal laboratorier. Det gamla
hemlighetsmakeriet är föråldrat, vi måste inse, att tekniken icke
baserar sig på trolleri, utan att utvecklingen bäst
främjas genom att fritt och öppet utbyta erfarenheter
och resultat.

Direktör Albin Johansson: Åkern ger nu dubbla
skördar mot vad den lämnade en mansålder
tillbaka i tiden. Kon mjölkar dubbelt mot förr. Det
är en ökad effekt, som har vunnits genom att
bonden i praktiken har utnyttjat forskningens resultat.
Skogsägarna liksom industrier och trafikföretag ha
dragit fördel av den forskning, som möjliggjort
denna nästan sagolika utveckling. Men det är
konsumenterna, som ha dragit den ojämförligt största
nyttan av den mångsidiga användning skogen har
fått.

Med de anförda korta och få exemplen har jag
önskat framhålla, att forskningen icke är ett ensidigt
producentintresse utan fast mer ett allmänt
konsumentintresse. Med forskningens hjälp kunna och
skola vi lära oss att så utnyttja de resurser vi äga
inom vårt land, att levnadsstandarden höjes. Det är
väl i sanning ett konsumentintresse.

Forskningens resultat har ökat vårt välbefinnande,
höjt livslängden, skapat bättre bostäder och givit oss
ändamålsenligare kläder. Men ännu kan mycket
vinnas, blott vi stödja dem som söka efter medel att
förbättra våra livsvillkor.

Under ett kvartssekel har jag i någon mån följt
den biokemiska forskningen. Det är forskningen om
medel till att förbättra vår hälsa, till att öka
livslängden. Vitaminer, hormoner etc. äro numera till
namnet välbekanta. Men hur stort är icke arbetsfältet
och hur mycket återstår icke att vinna! Alla
prognoser om folkmängden kunna komma att visa sig
felaktiga, ty matematik och statistik behöva icke vara
utslagsgivande. Den vetenskapliga forskningen inom
biokemien och medicinen kan komma att lämna oss
medel till vårt förfogande, som kullkasta
uträkningarna om livskraft och dödlighet. Enligt min
uppfattning är det forskningsområde som jag har berört av
ett så vitalt intresse, att staten bör helt bekosta all
forskning, som direkt tar sikte på vår kropps och själs
styrka och varaktighet. Vid Stockholms högskola
inom Biokemiska institutet och
Wenner-Grensinstitu-tet bedrives sådan grundläggande forskning. Denna
betalas helt av enskilda.

Den tillämpade forskningen bör utföras inom olika
näringar och industriella företag i intimt samarbete
med den grundläggande forskningen, nämligen inom
jordbruket och vid förädlingsindustrierna såsom
kvarnar, bagerier, charkuterifabriker etc. Här kan mycket
väl tänkas, att särskilda organisationer bildas för
olika grenar inom livsmedelsindustrien. Så t, e. borde
kvarnarna gemensamt kunna bedriva tillämpad
forskning. Likaså borde bagerierna ha ett
forskningsinstitut, som arbetade intimt tillsammans med
kvarnindustriens institut. Sötvaruindustrierna böra också
lämpligen kunna ha ett gemensamt forskningsinstitut för
tillämpning inom industrien. Här kan samarbete
branschvis organiseras, som tar sikte på att höja

värdet av näringsmedlen. Det är ett väldigt område,
det ojämförligt största. Om vi avstode till
forskningen endast någon procent av vad vi ge ut för
livsmedel, skulle detta ge vårt land stora resurser
till att förbättra livsmedelsstandarden.

De som åstadkomma resultat avseende
förbättring-av vårt hälsotillstånd borde belönas av staten och
ej som uppfinnare i allmänhet erhålla monopolrätt
under de sjutton år ett patent gäller. Uppfinningar
på det område som här behandlas böra omedelbart bli
allmän egendom.

Ifråga om kläder kunna vi säkerligen i vårt land
komma till oväntade resultat med de resurser, som
stå till förfogande. Vi behöva icke nöja oss med vad
fåren, linet och bomullen ge. Den svenska skogen
kan säkert ge avsevärt bättre textilmaterial än enligt
den nu i vårt land och i Centraleuropa allmänt
till-lämpade viskosmetoden. Det sura vattnet i björken
eller spriten ur skogen och cellulosan i barrskogen
skola komma att ge oss förstklassiga textilmaterial.
Den tiden är icke långt avlägsen, då vi kunna
tillverka kläder, anpassade helt efter behovet, kläder,
som förenkla rengöringen. De textilier vi nu ha
fordra i allmänhet betydande arbetsinsats och
kostnader för att hållas rena. Men den dag vi få ett tyg.
anpassat efter maskinarbetarens behov, ett annat efter
jordbrukarens, behöver icke arbetet med rengöringen
bli lika tidsödande och kostnadskrävande som nu är
fallet. Här föreligger inom överskådlig framtid
möjlighet att komma till ett resultat, som husmödrarna
skola hälsa med glädje.

Dr Harald Nordenson: Den vetenskapliga
forskningens betydelse för tekniken torde knappast på
något område framstå så klart som inom kemien.
Medan man till exempel på mekanikens område
alltjämt finner att snillrika uppfinningar kunna göras
av personer med uppfinnarbegåvning men utan
djupare kännedom om naturlagarna, så höra sådana
uppfinningar inom kemien till rena undantagen. Någon
gång kan naturligtvis slumpen spela en roll, som när
engelsmannen Goodyear på 1840-talet genom en
tillfällighet kom att slå svavelblomma i en varm
kautschuklösning och därmed uppfann metoden att
vulkanisera kautschuk. Den kemiska industrien av i dag
bygger praktiskt taget helt på den systematiska,
vetenskapliga utforskningen av materien och de
kemiska reaktionerna.

Behovet av kväve som gödningsmedel t. e. har
varit i ständigt stigande, och man emotsåg tidigare
med oro den dag, då den viktigaste kvävekällan,
Chiles salpeterlager, skulle bli uttömd. I luftens kväve
äga vi emellertid en outtömlig råvarukälla, men det
gällde att binda detta kväve i sådana kemiska
föreningar, att de kunde tillgodogöras av växterna. Det
arbetades därför länge med detta problem, och i
början av 1900-talet kom man på olika vägar fram
till metoder att binda luftens kväve. Den kemiska
vetenskapen har här visat tekniken vägen och givit
oss en lösning av ett av våra viktigaste
jordbruksproblem. I dag produceras på kemisk väg ca 4 mill.
ton kväve per år, medan chilesalpetern före förra
världskriget gav oss endast omkring en tiondel eller
400 000 ton per år.

Ett annat typiskt exempel äga vi i det konstgjorda
gummit. I Tyskland började forskningen på detta

19 sept. 1942

531

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free