- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
546

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 1. Oreglerade korsningar i
cirkulations-trafik med mer än en körfil. Efter Brundin.

kategorin höra alla slag av optiska eller akustiska
tidssignaler.

En tredje kategori av regleringsåtgärder är
lagstiftning, utfärdandet av förordningar och
trafikregler, bibringandet av trafiktekniska kunskaper och
färdigheter samt propaganda för bättre trafikkultur.
Ytligt sett ha dessa åtgärder föga samband med de
förra, men de gå ju samtliga ut på, att hos den
enskilde trafikanten skapa vilja och förmåga att
inordna sig i ett rums- eller tidsreglerat trafiksystem
och förutsätta därför, liksom de även betingas av.
den tekniska utformningen av dessa system.

Att allt detta på det intimaste sammanhänger med
stadsplanen är närmast självklart, men liksom den
elektriska armaturen länge fick släpa på
fotogenlampans former, släpar ännu stadsplanekonsten med
sig former och föreställningar från hästfordonens tid.
Den regleringsmetod, som lättast lät sig tillämpa
i traditionella stadsplaner, var cirkulationstrafik på
öppna platser, och förkärleken för denna primitiva
regleringsform har envist levat kvar, långt sedan
dess brister blivit uppenbara. I existerande städer
har man ofta icke haft något val, men vid nyp ro j
ek-tering borde den för länge sedan ha ersatts av
effektivare. Då de moderna metoderna äro föga kända
och ofta missförstådda, kan en så vitt möjligt
fullständig om än summarisk redogörelse för den
moderna regleringsteknikens nuvarande ståndpunkt vara
av intresse.

höger eller vänster. Inträffa verkligen båda på en
gång med lika hastighet, bromsa de båda, och den,
som är mest beslutsam, tar företrädet. Praktisk
betydelse har regeln egentligen endast ur juridisk
synpunkt, vid fastställande av skulden till en inträffad
kollision. Trafikvärde har den endast för det fall,
att i likvärdiga gator likvärdiga fordon samtidigt
inträffa med lika hastighet — ett fall som begripligen
ytterst sällan inträffar.

2. Förkörsrätt i huvudled. Denna regleringsmetod
har stort värde vid svagt trafikerade gators
inmyn-nande i huvudleder, i synnerhet om trafiken i de
senare genom progressiva signaler klungas samman. I
annat fall, dvs vid starkt kontinuerligt trafikflöde,
kunna förhållandena bli så tålamodsprövande för
sekundärledens trafikanter, att de frestas eller rent av
tvingas att åsidosätta förkörsrätten.

3. Cirkulationstrafik. Även denna regleringsmetod
har varit mycket omstridd, främst därför, att en viss
begreppsförvirring gör sig gällande och synes
omöjlig att komma till rätta med.

För det första innebär cirkulationstrafik i
egentlig mening att en — och endast en körfil
sammanlöper med en — och endast en annan för att båda,
under en viss, gemensam vägsträcka, den s k
fördelningssträckan, skola kunna korsa varandra. Så
snart flera körfiler tillkomma, uppstå oreglerade
korsningar enl. fig. 1. Att, som så ofta göres, tala om
cirkulationskorsningar som "korsningsfria", är direkt
felaktigt och i hög grad ägnat att förvirra
trafikdiskussioner, inte minst att föra lekniannaomdömet på
villovägar.

I extrema fall ss exempelvis på Place de 1’Etoile
i Paris, där de inkommande gatornas antal är 12
och körbanan närmare 40 m bred, leder detta till
att man visserligen kör runt triumfbågen i sk
cirkulation, men i realiteten har med en mycket vidsträckt
gatuyta att göra, på vilken det förekommer ett
obegränsat antal oreglerade korsningar, fig. 2.

Man ser sig också över allt, där trafiken är stark
eller fotgängare i större antal måste släppas fram,
nödsakad tidsreglera cirkulationskorsningar. Men då
är man ju i själva verket inne på en annan
regleringsmetod.

Det är dessutom mycket sällsynt att en platsbildning
i stadsplanen har fått en sådan utformning, att
cirkulationstrafik i egentlig mening är genomförbar. Detta
gäller framför allt platsbildningar som uppstått ge-

Regleringsmetoder

Korsningar kunna vara endera reglerade eller
oreglerade, men till de senare böra endast räknas sådana,
i vilka inga som helst åtgärder vidtagits i
trafiksäkerhetens intresse. De äro numera praktiskt taget
obefintliga — på ett viktigt undantag när, då de i stället
förekomma desto rikligare.

De olika regleringsmetoderna äro följande:

1. Ben s k vänsterregeln. Denna rätt omstridda
regleringsform saknar numera större betydelse. Dels
äro högtrafikerade gatukors utan annan reglering
sällsynta, och iakttar man trafiken i ett sådant
gatukors, finner man nästan alltid, att det ena fordonet
ankommer till korsningspunkten något tidigare eller
har högre hastighet än det andra, varvid detta ger
det första företräde, oavsett om det kommer från

Fig. 2. Place de l’Etoile, Paris. Oreglerade korsningar.
Foto Larsén.

546

26 dec. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free