- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
550

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Mom. 1B.

Mob 2A

Mom 2 B.

Fig. 5. Förf :s förslag till fyrfasreglering i gatukors.

lagd. Att de resultat v. Stein kommit till ha stor
allmängiltighet torde vara uppenbart, och hans
beräkningsmetod har satt ett utmärkt medel i de lokala
gatu- och polismyndigheternas händer, med vars
tillhjälp olika metoders användbarhet,
trafikkonstaplarnas skicklighet och uppnådda resultat kunna
objektivt bedömas.

Yad slutligen beträffar den viktiga frågan om
trafiksäkerheten, föreligga följande sifferuppgifter. I
Amsterdam sjönk olycksfallsfrekvensen efter
införandet av automatiska signaler i Leidschestraat med
25 %. Från ca 600 reglerade gatukors i Amerika
rapporteras en tillbakagång av mellan 50 och 90 %,
med ett genomsnitt av 59 % och i Glasgow gingo
olycksfallen tillbaka med 75 %.

Den moderna trafikregleringens tillämpning

Frågan om tillämpning av den moderna
signalregleringstekniken i svenska städer har ännu
ingenstädes blivit aktuell, men det kan knappast råda
tvivel därom, att den på många håll skulle kunna
avsevärt förbättra framkomligheten och nedsätta
olycksfallsfrekvensen även här i landet. Framför
allt bör emellertid den moderna
signalregleringstekniken uppmärksammas av våra
stadsplaneförfattare, både då det gäller gatuvidgningar i äldre
städer och vid nyprojektering. Det är numera mycket
vanligt, att i stadsplaner inlägga endera
cirkulations-platser eller s k franska korsningar, där viktigare
trafikleder korsa varandra, inte minst i städernas
infartsleder. Stockholms stads stadsplanekontor har
sedan åtskilliga år tillämpat dessa regleringsmetoder
och exemplet torde även ha följts annorstädes, men,
som i det föregående påvisats, kunna ur såväl
ekonomiska som trafiktekniska synpunkter deras
lämplighet ifrågasättas. Automatiska optiska signaler, ev i
kombination med fordonsstyrda, samt samordnandet
av signalerna i längre stråk äro effektivare och kunna
mången gång spara avsevärda gatuarealer.

Olösta problem

Det finns emellertid en serie problem, som har
särskild betydelse för inomstadstrafiken, vilka ännu
icke någonstädes funnit en tillfredsställande och
allmängiltig lösning, nämligen frågan om den avvikande
trafikens reglering i hårt belastade gatukors. Den
franska korsningen ger visserligen, om den
tidsreg-leras, en mycket perfekt lösning, men i de flesta
gatukors saknas utrymme för inläggandet av en
tillräckligt stor mittrefuge och metoden är därför endast
undantagsvis tillämplig. Påpekas bör emellertid, att
den tidsreglerade franska korsningen säkerligen på
många nu av cirkulationstrafik belamrade, ur
arkitektoniska eller historiska synpunkter värdefulla
öppna platser, med fördel skulle kunna ersätta
rundkörningen.

Förhållandet är ju mestadels det, att den i
storstädernas ytterområden dominerande radiella
trafik-riktningen mot och från stadens centrum, blir allt
mindre förhärskande, ju längre in mot detta centrum
man kommer, för att i själva cityområdet upplösas
i en i alla riktningar tämligen jämnt fördelad trafik.
Den avvikande trafiken ökar därför inåt procentuellt
i gatukorsen, samtidigt som trafiktätheten tilltar. En
annan sida av samma förhållande är, att den relativt
hela cityområdet genomgående trafiken är
kvantitativt obetydlig jämförd med den interna trafiken,
vilket emellertid icke får fr’esta till förbiseende av
dess betydelse. Om än kvantitativt ringa, kan den
genomgående trafiken ställa mycket väl kvalificerade
anspråk på snabb och obehindrad genomfart.
Samtidigt som dessa förhållanden starkt tala till förmån
för automatiska progressivsynkroniserade signaler i
genomgångsstråken, göra de det högst önskvärt att
finna en bättre lösning på den avvikande trafikens
problem än den enda f. n. möjliga. Hittills har denna
trafik, bäst den kunnat, fått söka sig genom de
mötande fordonsströmmarna in i tvärgatan. Att den
därvid blir tvungen köra mot rött ljus, berövar
gångtrafiken i gatukorset det tidsmoment, under vilket
denna eljest skulle kunna i full trygghet korsa
körbanan.

Fyr-fasreglering

I ett vanligt fyrarmat gatukors torde det, så länge
gatorna äro dubbelriktade, teoretiskt icke finnas
någon annan lösning på detta problem än att införa
en fyrfasreglering av den art förf föreslagit, fig. 5.
Men i praktiken kan man befara, att frimomenten
därvid skulle bliva allt för korta relativt perioden och
dessutom måste det, åtminstone för ovana förare,
befaras, att anordningen med den vänsteravvikande
trafikens magasineringsfil i gatans mittlinje skulle vålla
svårigheter. I varje fall torde denna regleringsmetod,
även om den skulle fungera bättre än nuvarande
kaotiska förhållanden, icke vara någon fullgod
lösning av frågan.

Förgreningar

Det finns emellertid ännu en möjlighet, nämligen
att ersätta de fyrarmade gatukorsen — i det följande
benämnda "fullkorsningar" — med förgreningar.
Problemets svårighet kan ju sägas bestå däri, att en
fullkorsning innehåller 12 trafikströmmar — en
vänster-, en högerawikande och en rätt fram från var
och en av de inkommande gatorna och att fyra av

550

26 dec. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free