Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1942 - Optisk trafikreglering och dess betydelse för stadsplanen, av Tage William-Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn isk Ti ds kri ft
dessa i varje tidsmoment deltaga i en oreglerad
korsningsrörelse samt äro tvungna köra in i tvärgatan
mot rött ljus i denna. En förgrening däremot
innehåller endast sex strömmar av vilka endast tre korsa
varandra. En sådan korsning kan utan vidare
regleras i tre moment, varvid fotgängarna alltid få ett
moment till sitt fria förfogande för att i tur och
ordning korsa de tre körbanorna, fig. 6.
Förslag till lösning av den avvikande trafikens
problem
Hur ställer sig nu saken, om en fullkorsning
uppdelas i två förgreningar, reglerade i tre moment
genom sins emellan progressivt synkroniserade
signaler enl. fig. 7? Ett närmare studium av detta
spörsmål ger vid handen, att under förutsättning att
avståndet mellan korsningspunkterna motsvarar en
körtid av V6 period — dvs vid 18 km hastighet och 60 s
period, 50 m — kan regleringen genomföras så, att
samtliga strömmar utom de högeravvikande från ena
riktningen kunna passera korsningen utan stopp. Den
högerawikande får vänta ett moment.
Vidare finner man, att förgreningen, till skillnad
från fullkorsningen, icke vid progressiv
synkronisering av signalerna binder vid vissa avstånd mellan
de samordnade korsningarna i en gatuled. Vid en
fullkorsning är det ju ofrånkomligt, att de i
motsatt riktning löpande strömmarnas mötespunkt
sammanfaller med korsningspunkten. Vid förgreningar
däremot löper den vänsteravvikande alltid helt fritt,
deltar icke i någon korsningsrörelse, och det är
därför för korsningens reglering likgiltigt var
mötespunkterna befinna sig. Detta gör, att det är mycket
lätt att progressivsynkronisera signalerna i ett stråk,
som endast innehåller förgreningar — dessa kunna
ligga på oregelbundna avstånd och huru tätt som
helst, intill den ovan angivna undre gränsen av en
sträcka, motsvarande 1/6 periods körtid.
Tillämpning inom nedre Norrmalm i Stockholm
Förutom av svårigheten att över huvud taget finna
en acceptabel lösning på den avvikande trafikens
problem i fullkorsningar, har förf letts till denna
tankegång genom sitt mångåriga deltagande i den i
vissa avseenden till synes hopplösa brottningen med
nedre Norrmalms regleringsproblem i Stockholm. I
den diskussion, som följde på förf:s föredrag om
tra-fikregleringsproblemen vid avd för Väg- och vatten-
Morne ni I.
fordonssfromrnar:
1.N-S 4.S-N 7,6-W IO.W-å
2.N-Ö S.S-W B.Ö-S II.W-N
i.N-W 6.S-Ö 1.Ö-N tZ.VJ-S
Fig.
fcrc/onjstrom t siopfLmcmenf
fordcnssfrom i frimomenf
Foiyänc]arströtn i frimoment.
Fordonsströmmar och korsningrörelser i fullkorsning
och förgrening.
Beteckningar.
^ Fördon. i räre/ss.
.. 4TT || ätande fordon.. Moment ]E.
MomentU j| ^^ Fritt får fotcjänqare.
Fig. 7. Kontinuerlig trafikavveckling i dubbel förgrening.
byggnadskonsts sammanträde, utlöste det här visade
förslaget till norrmalmsproblemets lösning en
störtflod av kritik, som icke hade med
trafikreglerings-problemet att göra, och därför hotade att bringa
diskussionen på avvägar. Gent emot denna kritik bör
här helt generellt framhållas, att norrmalmsproblemet
icke uteslutande eller ens huvudsakligen är ett
trafikproblem utan ett lokaliserings- och
bebyggelseproblem, vid vars lösning trafiksynpunkterna måste
underordnas frågan om stadsdelens funktioner såsom
Sveriges politiska, finansiella och kulturella
centrum. För att i någon mån häva den förvirring, som
hotar ta överhand, så snart denna fråga debatteras,
borde var och en, som tar till orda i saken, göra
klart för sig, att hugskottens tid här förlängesedan
är förbi och att käpphästen är ett lika
olämpligt fortskaffningsmedel på vägen till klarhet, som
sparkcykeln skulle vara det i gatutrafiken. Ett
uttalande i diskussionen i teknologföreningen ger även
anledning framhålla, att det ständiga talet om de
beslutande statliga och kommunala myndigheternas
tekniska inkompetens ytterst faller tillbaka på
teknikerna själva, vilka i så genomdiskuterade frågor
som tunnelbane- och norrmalmsproblemen i
Stockholm, genom sina förvirrade och förvirrande, som det
vill synas, ofta endast på personlig självhävdelse
inriktade argument, icke förmått ge dè ansvariga
lek-mannainstanserna det fasta stöd för ett välöverlagt
ståndpunktstagande, som dessa ha rätt att kräva av
en sakkunskap, som vill göra skäl för namnet. Allra
minst är den tekniska sakkunskap berättigad klandra
stadskollegium och stadsfullmäktige, som själv icke
kunnat framföra positiva uppslag av värde.
Förf:s påvisande av de mycket stora svårigheter,
som möta varje försök att inom nedre Norrmalm
genomföra raka gatugenombrott, torde i varje fall
icke kunna jävas.
Sveavägen förgrenar sig t v vid Kungsgatan.
Enligt 1912 års plan skulle den ha förgrenat sig vid
Hamn- och Klarabergsgatorna och även om den
brytes igenom till Gustav Adolfs torg, måste detta
tilltänkta huvudstråk söderut obevekligen förgrena sig
till Skeppsbron och Myntgatan. Den omöjliga
tanken att fortsätta Norrbro med en tunnel under
slottet har visserligen skymtat i diskussionerna men
naturligtvis icke av någon tagits på allvar. Skulle
emellertid ett sådant förslag lanseras, kunde man
med hänsyn till trafikregleringsproblemets lösning
28 nov. 1942
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
