- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
558

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 5 dec. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Det sker genom en landsomfattande, stark, vaken,
slagfärdig och målmedveten organisation. Denna
skall väcka ingenjörskåren till medvetande om dess
stora möjligheter genom att påpeka dess egna brister,
föreslå botemedel, ställa mål och stödja deras
genomförande. — En kolossal arbetsuppgift. — Man har
dock ej sett mer än enstaka, trevande försök till dess
lösande. Dessa försök äro dock i och för sig
glädjande, ty de visa, att ledningen, trots sin totala brist
på idéer ifråga om målsättning för ingenjörerna, dock
känner på sig, att allt icke är bra, som det är. — Jag
vill taga några exempel.

Chefsposter i företag med tekniska arbetsuppgifter
se vi gärna besatta med ingenjörer. Taga vi de
statliga tekniska centrala verken, är detta med två
undantag fallet för närvarande. De äldre av oss komma
dock mycket väl ihåg den tid, då Järnvägsstyrelsen
hade icke-teknisk chef. Telegrafstyrelsen har fått
det rätt sent. Vad komma ingenjörerna att säga, om
det nu så småningom inträffar, att det äldsta
tekniska verket av alla. som alltifrån begynnelsen haft
tekniker som chef, så småningom får en
icke-tek-niker? Jag tror att vi skulle gnugga oss i ögonen
och börja förstå, att vi kanske försummat något. -—
Dock är den eventualiteten för den som vill se
ingalunda utesluten, liksom det är känt, att politici och
jurister t. o. m. under generaldirektör Granholms
välrenommerade perioder i Järnvägsstyrelsen
diskuterade möjligheten att lägga beslag på den
chefsposten. — Den som lever får se.

Gå vi till privata, stora företag finnas cheferna i
allmänhet inom triangeln affärsman—jurist—ingenjör.
Givetvis underförstått att även de båda sistnämnda
kategorierna i chefsställning måste förena
framstående affärsduglighet med sina specialkunskaper.

Ofta finner man i dessa företag en affärsman eller
jurist som högste chef med en ingenjör som närmaste
man. Det kunde ofta likaväl vara tvärtom, om någon
under t. e. ett årtionde hade sagt till de unga
ingenjörerna: "Ni skola ej nöja Er med endast Edra
specialkunskaper. Vidga Edra vyer, lär Er
internationell affärskutym, språk, bolagsbeskattning, bokföring
och varför icke också litet juridik. Den är alls ej
så konstig, som juristerna försöka få oss att tro." —
Ingen har sagt detta till ingenjörerna som kår. Många
individer ha förstått det och lyckats väl. De äro all
heder värda, men böra icke vi ingenjörer söka giva
varandra inbördes hjälp?

Ett färskt exempel på ingenjörssynpunkternas
tillbakaträngande är vägfrågans behandling. Ett riktigt
tänkt, rationellt förslag hade framlagts av den
tillsatta kommittén, där ingenjörerna övervägde.
Jurist-medlemmarna hade dock åstadkommit framläggandet
även av ett alternativ, en dålig kompromiss. Det blev
naturligtvis denna, som gick igenom.

Vid vägfrågans behandling alltsedan 25 år tillbaka
påminner jag mig en ständigt pågående dragkamp
mellan ingenjörer och jurister i frågan, om en duktig
och erfaren ingenjör som handhavare av ett läns
vägväsen med 3—10 mill. årsomsättning skulle kunna
i lönehänseende och ställning som föredragande
jämställas med en landssekreterare. Otänkbart, säga
juristerna, och så har det blivit! -— Bör icke detta
giva ingenjörerna något att tänka på, främst så att
endast duktiga och erfarna män befordras till
viktiga poster och därnäst så att dessa ingenjörer er-

hålla en enhällig ingenjörsopinion som stöd för sina
rimliga anspråk.

Nu säger någon: "Det är ju riksdagen, som
bestämmer sådana saker. Vad kunna ingenjörerna göra
åt det?" — Den som så talar har ej lärt något av
den senaste tidens historia om vad starka
organisationer kunna uträtta.

Bör icke något också göras mot den tilltagande
byråkratiseringen inom en del av statens centrala
verk? Många ha säkerligen med mig upplevat år ut
och år in sådana små signifikativa detaljer som t. e.
att meddelande om mottagandet av en räkning, som
kommer att betalas vid nästa kassatillfälle, göres till
ett dokument på en fullskriven foliosida. Vad kostar
detta skrivardöme i onödig personal, lokaler, ljus
m. m.? — Hur står det till i de centrala verken med
användning av stenografer för att spara de dyrare
tjänstemännens tid? — Överhuvud taget, är det så,
att de tekniska centrala verken ingalunda generellt
ligga främst inom statsförvaltningen ifråga om
rationell ordning. — Det sänker ingenjörskårens anseende
att så ej är fallet.

En tidskrift har nyligen publicerat en fast otrolig
redogörelse för vilken procedur tjänstemännen i ett
statligt verk-— jag hoppas ej ett av de tekniska —
måste underkasta sig för att få en ny blyertspenna.
Borde icke ingenjörerna gå fram med kvasten
åtminstone i sina egna verk? Det finns ingen, som
stimulerar och trycker på i sådana avseenden, med
påföljd att ingenjörernas anseende, som
representanter för saklighet och rationell ordning är i sjunkande
jämfört med vad det kunde vara.

De sista 50 åren eller längre har det skett en
utveckling av tekniken utan motstycke i mänsklighetens
historia. Ha bärarna av tekniken, ingenjörerna, ett
mot deras betydelse i samhället svarande inflytande?
— Obetingat icke. — På våra rättmätiga områden
dominerar annat yrkesfolk i betydande utsträckning.
Botemedlet häremot är en stark organisation, och den
kunna vi skapa med gott samvete i medvetande om,
att vad som i detta fall gagnar vår egen kår gagnar
även samhället. Vår organisation måste dock, för att
detta skall bliva sant, gå fram med fast hand även
i uppfostrande syfte mot sina egna medlemmar. Detta
bör bliva vår arbetsuppgift under den tidsperiod,
som ligger framför oss, och det finns inget som helst
skäl att, som S’TF:s styrelse föreslagit, låta denna
fråga "mogna" för att tagas upp senare.

Jag har nämnt några av uppgifterna för ett
ingenjörernas fackförbund. Det är nämligen ett sådant vi
behöva, och det är icke nödvändigt sammankoppla
detta ord, som STF är så rädd för, med tanken på
lönestrider, strejk, blockad och arbetarerörelsens
aktionsapparat i övrigt. En stark ingenjörernas
fackorganisation kommer att själv skapa nya
arbetsuppgifter utom de nämnda, det behöver man ej vara
rädd för.

Jag återkommer till sist till de små symptom man
kunnat skymta på att ledningen trots allt icke tycker,
att allt är bra, som det är. Det har tidigare varit
kurser i talekonst, och de äro sannerligen behövliga,
ty att vara med om ett ingenjörsmöte med många
föredrag av ingenjörer blir ofta en verklig pina. Just
nu pågå kurser, som avse att avhjälpa bl, a. denna
brist, lära sammanträdesteknik, förhandlingspsykologi
och diverse annat, mycket nyttigt och bra. Som man

558

26 dec. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free