- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
561

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 5 dec. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

sådan vetenskap (hur lysande dess resultat än må
vara) har ingen befogenhet att diktera veton och
förbud för de övriga vetenskaperna eller att
kommendera dem att rätta sig efter ’fundamentala
naturlagar’, som den inte längre tror på. Och särskilt
måste man säga att en vetenskap, som börjat inse
att alla dess observationer och resultat rörande
naturföreteelserna äro genomsyrande av något av
iakttagarens natur, av något av den samlande och
ledande och väljande aktiviteten i hans själ, icke
intar en sådan ståndpunkt att den kan utmönstra
medvetandet från naturen som en onyttig utväxt eller
ett rent bifenomen."

Den moderna fysiken har genom införande av
begreppet rymdstruktur och strukturlagar sökt en
förklaring till de företeelser, särskilt de elektriska, som
den gamla mekanistiska fysiken ej förmådde
inrangera i sitt system. Fältlagarna äro sålunda
strukturlagar. Men ordet struktur för omedelbart tanken
på något mekaniskt åskådligt, medan elektriska och
magnetiska fält ligga utanför varje åskådning och
endast kunna förnimmas genom sina verkningar på
materien; de äro i ordets egentliga mening
översinnliga. Det förefaller därför, som om
strukturbegreppet skulle innebära ett försök att genom en
mekaniskt betonad terminologi ge en fattbar form åt
något som i själva verket ingen sådan form har. Då
man även på vissa håll inom biologien tillgripit
fältteorier för att förklara morfogenesens dunkla problem
innebär det sålunda endast att man skjutit
orsaksförklaringen över på det immateriella planet. Samma
gäller om en annan intressant teori, framställd av
Gaskell, enligt vilken protoner och elektroner
kunna, förutom de materiella kombinationer, som
utgöra de nittiotvå slagen av atomer, även bilda
kombinationer av en hittills okänd typ, som är den aktiva
eller principiella beståndsdelen hos den levande
materien. Dessa icke-materiella system av elektroner
. skulle på något sätt vara knutna till materiens atomer
och molekyler, varigenom dessas egenskaper
förändras på det sätt, som är karakteristiskt för den
levande materien. "Organismen är ett tvåfaldigt
system, ett atomiskt och ett interatomiskt system.
Det atomiska systemet är materiellt och utgör
organismens kropp. Det interatomiska systemet är
immateriellt och utgör dess liv. De båda systemen äro
byggda av samma yttersta beståndsdelar, men efter

olika mönster–-. Den levande materien är

städse ett dualistiskt system, som består av dels
materiella, dels immateriella beståndsdelar.
Förefintligheten av det immateriella systemet betingar dess liv."

Monisterna vid århundradets början hade gjort det
enkelt för sig genom att reducera livsprocesserna
uteslutande till kemiska och fysikaliska lagar,
förnekande all annan kausalitet, varav som korallarium
följde ren determinism och slopande av viljans frihet.
Hæckels biogenetiska sats utgjorde utan tvivel
ett betydande vetenskapligt framsteg, men de
slutsatser, som drogos av den, voro helt säkert
avsevärt förhastade och inneburo en alltför långt
driven förenkling av problemställningen. Liknande
har förhållandet blivit många gånger senare i
samband med den mängd av olika teorier, som
framförts av olika forskare. Det föreligger inom all
vetenskap en viss fara för att tro sig förklara orsaker
endast genom att ge dem namn och härpå uppbygga

en vetenskaplig terminologi. Så påpekar t. e. Dougall
att termen "fält", hur nyttig den än kan vara som
deskriptiv beteckning, inom biologien knappast har
någon annan betydelse än den att markera behovet
av en dynamisk teori. Framför allt gäller detta, om
man låter fältet uppträda som fristående realitet,
varigenom det närmar sig karaktären av ett
översinnligt väsen. Steget mellan företrädarna för sådana
teorier och dem, som helt enkelt söka livets
förklaring i antagandet av en rent andlig värld behärskande
materien, är sålunda ej särskilt långt, i varje fall
ej så långt som man måhända vore frestad att tro.
Vår landsman Stromberg har i sitt för några år sedan
utkomna, i en del stycken något fantastiska, arbete
"Universums själ" genom antagande av att genernas
verksamhet styres av jenier, närmast ett slags
immateriella väsen, drivits ännu ett steg i samma riktning.

Omfattande forskningar ha nedlagts på analysen av
det organiska livets kemi i syfte att klarlägga
betingelserna för dess uppkomst och utveckling. Ett starkt
intryck av allvaret och grundligheten i dessa
forskningar får man av den ryske vetenskapsmannen
Oparins i engelsk översättning utkomna arbete "The
origin of life".1 De resultat Oparin kommer fram till,
äro emellertid blygsamma. Han betonar, att den
atomistiska byggnaden hos även de enklaste
organismer är ofantligt mycket mer komplicerad än vad
man möter i den oorganiska världen och att det därför
är uteslutet att tänka sig uppkomsten av sådana
organismer annat än som resultat av en mycket
lång utveckling under särskilda betingelser. Han
anser emellertid en sådan utveckling möjlig
genom ständiga omvandlingar från enklare till mera
komplicerade kombinationer men förbigår i allt
väsentligt såväl morfogenes som ärftlighet och
medvetande. Vad som så blir kvar är ju ej mycket för
den som eftertraktar gåtans lösning. Resultatet blir
här liksom i alla andra fall, där man begränsat sitt
sökande till rent fysikaliska orsaker, en
systembyggnad, som endast besväras av det lilla fel, att den ej
lämnar någon plats för medvetandet, vilket onekligen
är förargligt, då detta utgör den form av verklighet,
som är oss mest påtaglig, i synnerhet nu, sedan den
moderna fysiken lärt oss tvivla på åtskilligt, som vi
tidigare tagit för gott. Att betrakta själslivet som en
reflex av materiens omvandlingar, som föreslagits på
ett eller annat håll, verkar föga övertygande och
förefaller närmast som en fras. Vetenskapens värld av
molekyler, atomer, elektroner, fält och fotoner är så
helt artskild från vårt medvetandes värld av himmel,
land och hav, tankar och känslor, att sådan
förklaring synes oss fullständigt ohållbar.

De mekanistiska teorierna synas sålunda inom
biologien stöta på allvarligare svårigheter, även om man
utvidgar den vetenskapliga arsenalen med alla de
hjälpmedel, som den moderniserade fysiken erbjuder.
Tendensen går mot en ökad anslutning till de
dualistiska teorierna, måhända bäst representerade av
Driesch och hans meningsfränder. Dessa teorier
medgiva även utnyttjande av monadbegreppet, som på
många håll ansetts värdefullt — ehuru kanske icke
nödvändigt.

i The origin o £ life, by a. I. Oparin. The Maemillan
Company, New York-1938.

7 nov. 1942

561

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free