- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
562

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 5 dec. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Som jag redan inledningsvis nämnde, är enbart
fysiken en otillräcklig grund för uppbyggande av
världsbild och livsåskådning. Detta uppbyggande
kräver utan tvivel en syntes av de fysiska, biologiska
och psykologiska vetenskaperna — den sistnämnda
här ej närmare berörd. På alla dessa områden stå
vi emellertid endast vid begynnelsen av en
utveckling, som ännu kräver ofantligt av kompletterande
forskningar och fakta för att medgiva några mer
vägande slutsatser i fråga om de stora
sammanfattande problemen.

Måste då vetenskapen inför tyngden av de
förestående uppgifternas storhet och våra begränsade
fattningsorgan inskränka sitt mål till en ren
beskrivning av företeelserna? Det förefaller, som om man
borde kunna räkna med något mer. Vetenskapens
allmänna strävan är att uppnå ett sådant
behärskande av fenomenvärlden, att den kan med nöjaktig
säkerhet förutsäga även rätt invecklade förlopp och
företeelser, m. a. o. uppställa lagar och formler, som,
ehuru kanske i strängare mening endast
approximativa, dock ge oss möjlighet att åtminstone i yttre
mening komma till rätta med den värld vi leva i.
Matematikens funktionssamband äro absoluta och kunna
passas in på de mest skilda områden. De "förklara’’
därför icke den verklighet, som ligger bakom, men de
ge oss möjlighet att utnyttja dess manifestationer.
Denna väg har ju redan länge sedan beträtts och det
synes sannolikt, att den ännu kommer att leda till
stora och värdefulla resultat, även om vi nödgas avstå
från förhoppningen att kunna på ett eller annat sätt
tränga utanför den krets, som betingas av våra
sinnens och vårt intellekts begränsning.

Men med denna forskning följer även ett
klarläggande av de ledande kausala sammanhangen i
fenomenvärlden, som är värdefullare än den
mikrokosmiska kausalitet, som man hoppats finna vid försöken
att plocka sönder den s. k. verkligheten för att
komma underfund med hur den ser ut inuti. Den senare
vägen förefaller alltför lik den att söka tolkningen av
en melodi genom mikroskopisk analys av nottecknen.
Allt nedlagt vetenskapligt skarpsinne till trots skulle
vi säkert omedelbart säga oss, att en sådan väg ej
kan leda till målet.

Sedlar och index.

Under rubriken "Indexbundna statslån?" i nr 17 av
Tekn. tidskrift framförde undertecknad på sin tid ett
förslag att vid uppläggande av nästa försvarslån en del
av detta borde göras beroende av index på så sätt, att
långivaren bleve tillförsäkrad fast köpkraft för sina
utlånade pengar. Dylika lån borde staten kunna erhålla
mot låg ränta genom att tillhandahålla vad spararna
mest behöva och mest sakna: ett stabilt
placeringsobjekt. Härigenom skulle "flykten till sakvärden"
kunna neddämpas betydligt, något som i sin ordning
borde underlätta det officiella strävandet att motarbeta
en fortgående prisuppskruvning. På motsvarande sätt
skulle en ev. efterkrigsdeflation automatiskt
motarbetas, eftersom det ju icke skulle tjäna något till för en
sparare att se sitt nominella kapital minskas i avvaktan
på lägre priser. — Realiserandet av ett förslag såsom
det skisserade skulle samtidigt innebära en reell mani-

festation från statsmakternas sida att visa sin goda vilja
med avseende på upprätthållandet av en stabil prisnivå.

I ett vänligt genmäle, publicerat i häfte 20 av Tekn.
tidskrift, har Riksgäldsfullmäktiges chef, generaldirektör
orne, uttryckt den privata meningen, att förslagets
genomförande skulle komma att förrycka statens
låneverksamhet samt innebära en orättvisa mot tidigare
obligationstecknare och att det på sagda och andra
grunder finge betraktas som en "olycka". Förf. vill icke
söka ingå på någon argumentering mot de olika
förhinder hr orne har anmält men anser det likväl vara
på sin plats att hänvisa till en artikel av prof. E.
Heck-scher under titeln "Livförsäkring med fast köpkraft" i
Nordisk försäkringstidskrift 1939, häfte 2. I detta
inlägg pläderar prof. Heckscher för identiskt samma
anordning med avseende på livförsäkringar och pensioner,
vilken jag velat föreslå för en mindre del av statens
direkta upplåning. Under mellantiden ha kraven på
anstalter i stabiliserande syfte av ena eller andra slaget
onekligen blivit högst väsentligt skärpta.

I stället för att konkurrera om och driva upp
priserna på de sakvärden, som stå till buds, borde enligt
hr orne en var sparare se tiden an och vänta med sina
realplaceringar tills efter krigets slut. Härigenom
bidrager var och en till att hindra prisskruvens rörelse.
Efter kriget kunna vi nämligen räkna med att
importvarorna komma att sjunka betydligt i pris och att det
därför lönar sig att vänta. Det är endast de sannolika
skälen för att utvecklingen kommer att ha denna gång
och en försäkran att sparkapitalet under tiden ej hotas
med partiell konfiskation, som saknas i inlägget ifråga.

Det synes nämligen enl. förf:s åsikt råda ett visst
motsatsförhållande mellan hr örnes idylliska perspektiv
och den från regeringshåll i utsikt ställda "expansiva
politiken" till förhindrande av depression efter kriget.
Varje dylik tendens skulle nämligen komma att mötas
med statliga injektioner av ny köpkraft. Vi ha alltså
att vänta oss sådana penningpolitiska åtgärder, att
priset på varor och tjänster icke tillåtes sjunka under
den nivå, till vilken de nått vid krigets slut. Givet är
att inbördes justeringar bli ofrånkomliga, under det att
det genomsnitt, som uttryckes av ett eller annat index,
skulle förhindras åtminstone från att röra sig nedåt.

Av både politiska och finansiella skäl ha
statsmakterna funnit det lämpligt och önskvärt att på olika sätt
bromsa farten på prisskruven, närmast efter mönster,
som hämtats från de krigförande länderna. Det har
väl också ansetts genant att levnadskostnadsindex
tilllåtits att från krigsutbrottet och fram till senaste
halvårsskiftet stiga med 40 % i vårt land, medan man i
Tyskland, England, U. S. A., och Canada lyckats
begränsa stegringen till resp. 8, 29, 19 och 16% %. Av
dessa siffror kan man anse alla utom den första vara
rätt väl jämförbara med den svenska. "Försprånget"
i vårt fredliga land torde till väsentlig grad vara att

562

5 dec. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free