- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
568

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 12 dec. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ligen den överåriga tallskogen, som i fråga om töret
är värdefullast. Å andra sidan får man taga med i
räkningen att avlägsnandet av stubbarna i de flesta
fall är en åtgärd av stort värde för skogsvården.
Billigare brytningsmetoder och högvärdigare
förädling av produkterna är det avgörande för uppnåendet
av bestående resultat ifråga om stubbvedens
utnyttjande.

Skogs- och vedavfallets industriella utnyttjande.

Utom skogsavfallet har man också att räkna med
det vedavfall, som i form av flis och spån uppstår i
samband med förädlingen, det s. k. fabriksavfallet.
Detta är ur förädlingsteknisk synpunkt likvärdigt
med skogsavfallet. Det har emellertid den fördelen
framför det senare att det står till industriens
förfogande utan att först behöva insamlas och
transporteras.

Yid studiet av möjligheterna att industriellt
förädla avfallet bör man i första hand undersöka i vad
mån det låter sig göra att minska avfallsmängden
genom att använda någon del av avfallet i de normala
förädlingsprocesserna. För skogsavfallets del skulle
detta innebär att sänka de för gagnvirke gällande
dimensionerna. För sågverkens del blir frågan bl a.,
om utfallet av sågspån kan minskas genom
användning av finare sågblad eller dylikt.

Ett ökat användande av björken är ett av de
viktigaste problemen på detta område. Det har visat
sig att björk med fördel kan användas för
tillverkning av vissa papperssorter, och de svårigheter, som
man måste räkna med, äro huvudsakligen av
skogsteknisk art. Det är närmast frågan om transporterna
av detta träslag, som måste lösas.

När det blir fråga om att förädla avfallet på annat
sätt än det ovannämnda, som gick ut på att låta det
i större omfattning ingå i de normala
förädlingsprocesserna, så kommer framställningen av olika kemiska
produkter i första rummet. Att ur veden utvinna
socker innebär ett relativt fullständigt utnyttjande
av råmaterialet, då detta till bortåt 70 % består av
kolhydrater, vilka kunna omvandlas till socker. De
försockringsprocesser, som man hittills har provat och
som anses lämpade för storindustriell drift, syfta till
att antingen framställa mer eller mindre rent socker
som slutprodukt eller utspädda sockerlösningar, ur
vilka sprit, ev. även foderjäst, kan utvinnas genom
jäsning. På grund av de vida perspektiv, som frågan
om träförsockringen öppnar, måste detta problem
betraktas som ständigt aktuellt för vår skogsindustri
och för den träkemiska forskningen.

Kolningen är som bekant den förädlingsmetod, som
hittills har lett till de största praktiska resultaten.
För denna metod synes tillvaratagandet av
biprodukterna få en allt större betydelse även under
normala tider. För övre Norrlands del förefaller det
emellertid, som om milkolningen skulle vara den
rationellaste kolningsmetoden, detta med hänsyn till de
där rådande stora avstånden och de glesa
transportlederna. En förutsättning för att
milkolningshante-ringen skall kunna utvecklas i denna landsända är,
att frakten för träkolen nedsattes.

Vad töret beträffar så finns det till största delen
i mellersta och övre Norrland. För dessa landsdelars
näringsliv anses det att det skulle vara av stor be-

tydelse om man på töret och de därur erhållna
produkterna kunde grunda en bärkraftig
förädlingsindustri.

Generellt sett kan mair säga att träkolningen och
därmed sammanhängande processer inrymma en
mängd vetenskapliga och tekniska problem, som det
ännu återstår att lösa. Det är ett område inom
träkemien, som är särskilt svårt att bearbeta. Aktuella
arbetsuppgifter äro grundläggande undersökningar
beträffande kolningsförloppets kemi, träkolens
kvalitet, biprodukternas uppkomst, sammansättning och
användningsmöjligheter. En annan stor uppgift för
forskningen är att undersöka möjligheten av att leda
kolningsprocessen i sådan riktning, att utbytet av
de värdefullaste biprodukterna skall kunna ökas. I
varje fall höra kolningsprocesserna till de kemiska
förädlingsmetoder, som man i första hand bör räkna
med vid försöken att rationellt utnyttja skogs- och
vedavfallet. De forskningsfrågor, som det här gäller,
kunna tillämpas på många andra områden. En nära
släktskap med kolning av trä har t. e.
torrdestillation av torv och skiffer samt av torrsubstansen i
cellulosaindustriens avfallslutar. Den forskning, som
är grundläggande för fortsatta industriella framsteg
på detta område, får därför ej eftersättas. Framför
allt måste åtgärder vidtagas för att skapa en
kvalificerad kår av forskare, som kan vidmakthålla en
högtstående vetenskaplig tradition på detta gebit.
Det har sin stora betydelse även med hänsyn till vår
beredskap. Flera av kolningsprodukterna utgöra
nämligen viktiga ersättningsämnen vid en
avspärrning, och som bekant kan en produktion i stor skala
icke i en hast improviseras.

Utnyttjandet av cellulosaindustriens avfalls- och
biprodukter.

För att tillvarata avfallsprodukterna inom
cellulosaindustrien har man närmast att utgå från
avlu-tarna vid kokning och blekning som råmaterial.
Hälften av vedsubstansen går nämligen under
kokningen i lösning och återfinnes, så när som på en
mindre del flyktiga ämnen, vilka under kokningen gå
bort i gasform, i avlutarna, sulfitlut eller svartlut.

Den fråga, som i första hand bör utredas i detta
sammanhang, är, om icke avfallet skulle kunna
utnyttjas genom att delvis ingå i huvudprodukten. Det
är ett spörsmål av stort intresse för
cellulosaindustrien. Erfarenheten från laboratoriearbetet visar
att man med användande av helt nya kokmetoder
skulle kunna avsevärt höja utbytet av ligninfri
massa. När, som numera fallet är hos oss,
vedtillgången är begränsad, är givetvis arbetet på att öka
utbytet av massa vid kokningen av särskild
betydelse. Den ökning av produktionen, som på den
vägen står att uppnå, är av värde även ur den
synpunkten att den icke är förknippad med någon
nämnvärd ökning av de fasta kostnaderna.

Kännedomen om avlutarnas sammansättning och
möjligheten att påverka denna under kokningen är
av grundläggande betydelse för utvinning av
biprodukterna. Teoretiskt är man på det klara med att
många värdefulla ämnen skulle kunna utvinnas i
större mängder än som nu sker, om koktekniken
kunde förbättras.

Det för sulfitindustrien dominerande problemet,
när det gäller tillvaratagandet av biprodukterna, är

568

26 dec. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free