Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2
CA 17 X COt
Fig. 3
Fig.4
Fig. 1—4.
egentligen i detta stadium, som experimenten kunde
fortsättas under mera praktiska driftsförhållanden.
Möjligheter funnos nu att prova finare krossningar.
Dock visade det sig nödvändigt att befria kolen från
damm, i varje fall om detta medföljde i för stora
mängder.
Det hela torde nämligen förlöpa på så sätt, att
kolpartiklarna fastsugas på gallret (som jag hädanefter
benämner "gittret") och med detta som centrum
bygga upp sig till en mer eller mindre utbredd boll,
genom vars porösa väggar gasen kan passera.
Innehåller nu kolen alltför mycket finare partiklar jämte
damm, kan kolbollen lätt bli för tät och erbjuda för
stort motstånd för gasen att komma in i gittret.
Detta var naturligtvis en stor nackdel, och den
framtvingade så den slutliga lösningen, som
åskådliggöres på fig. 4.
Gittret (1) har här fast förbundits med forman (2)
i dennas nedre del, under det att formans övre del
är fästad vid membranet (3) i membranhuset (4).
Själva stödröret (6) är något vidare, så att gittret kan
skjutas ut och in i dess undre del. En fjäder (5)
pressar membranet och forman uppåt, varvid gittret
helt inskjutes i stödröret. Anordningens
verkningssätt blir följande:
Om motorn exempelvis behöver mera gas, ökas
sugverkan i gitteröppningen, varvid undertrycket i
generatorn stiger och mera primärluft strömmar in genom
forman. Det ökade undertrycket påverkar i sin tur
gummimembranet, som böjes nedåt och därvid även
förskjuter munstycke och gitter nedåt. Resultatet
blir, att såväl reaktionszonen som gitteröppningen
förstoras. Om gasbehovet däremot minskar, skjutes
membranet på motsvarande sätt, genom att
undertrycket i generatorn minskas, av fjädern (5) uppåt
och reaktionszonen jämte gitteröppningen blir mindre.
Med andra ord: generatorn har blivit i stånd att själv
ställa om sig inte endast efter variationerna i
gasbehov hos en och samma motor utan även vid motorer
av olika storlekar!
Yid normal körning är gasuttaget underkastat
ideliga förändringar alltefter framkomstmöjligheterna
på vägen. Membranet kommer följaktligen att
ständigt ändra läge och därmed även gittret. Dessa
ändringar utnyttjas hos generatorn till att skrapa rent
gittret och förhindra igensättningar. För varje gång
man släpper gaspedalen, skjutes gittret in och
eventuellt påbyggda kolpartiklar avlägsnas. När man
sedan ger motorn mera gas, kryper gittret automatiskt
fram så långt som undertrycket respektive motorns
förhandenvarande varvtal bestämmer. Kolmassan
kring gittret blir härigenom uppluckrad, så att den
lätt genomsläpper gasen. Nu kunde även finkrossade
kol komma till användning, t. o. m. om de voro starkt
dammbemängda. Genom gittrets rörelse framkommo
ytterligare en del andra mycket intressanta och
betydelsefulla förhållanden, till vilka jag återkommer
senare.
På grund av gittrets och formans centrala
placering bli reaktionszonerna helt och hållet fristående
från bränslebehållarens väggar, och bränslet självt
kommer att utgöra en effektiv isolering. Genom
ned-krossning av kolen minskas vidare den reagerande
volymen, varvid en ytterst koncentrerad
reaktionszon utbildas, samtidigt som det kompaktare bränslet
också bättre förhindrar värmeförluster genom
konvektion.
Härigenom uppstod emellertid ett betydande
värmeöverskott i generatorn, dvs. värmeutvecklingens
netto blev större än vad som behövdes för att
omsätta all primärluft till gengas. Yärmeöverskottet
resulterade i en så kraftig temperaturstegring, att
munstyckena smälte ned efter endast några minuter.
Det gällde därför nu att oskadliggöra detta
värmeöverskott, dock helst på något sådant sätt, att värmet
kom generatorn till nytta. Som så många gånger
förr, yppade sig även nu ett tillfälle att göra nöden
till en dygd!
Man skulle kunna säga, att koldioxiden (C0;2) utgör
det egentliga "råämnet" för erhållandet av gengas
dvs. koloxid (CO). Det kan alltså betraktas som ett
rent slöseri att framställa koldioxid av kol så länge
förstnämnda — såsom motorförbränningens
slutprodukt — tillräcklig mängd finnes i avloppsgaserna!
Det är likaså självklart, att ju större mängd av
avloppsgasernas C02-innehåll, som kan tillvaratagas för
framställning av koloxid, desto mera ekonomiskt
arbetar generatorn och desto längre körsträcka erhålles
för samma kolmängd och desto billigare blir
körningen.
Jag beslöt därför att blanda in en viss proportion
avgaser från motorn i primärluften.
Förbränningsgaserna, som passera från förbränningszonen till
reduktionszonen, komma därigenom att innehålla mera
kolsyra än som motsvarar det förbrända kolet.
Yärmeöverskottet åtgår till att reducera detta
överskott av kolsyra (koldioxid) till koloxid. Om avgas-
6
17 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
