Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
/o/
svårbestämbarhet ger det förda resonemanget inga
kvantitativa hållpunkter för vare sig
motorkonstruktör med hänsyn till det kompressionsförhållande han
kan våga tillämpa eller motoranvändare med hänsyn
till det bränsle han kan använda för en given motor.
Erfarenheten har nu visat, att det för
bränsleluft-komprimerande motorer finnes en experimentellt lätt
uppmätbar storhet, som blivit benämnd oktantal,
vilken ger den kvantitativa upplysning, som man
önskat erhålla av
antändningstemperaturen. Likaså har för
luftkomprimerande motorer
erfarenhetsmässigt visat sig finnas
en experimentellt lätt
fastställbar storhet, som blivit kallad
cetental, vilken ävenledes ger
den kvantitativa upplysning,
som man önskat erhålla av
antändningstemperaturen.
Mellan oktan- och cetental
finnes ett enkelt, rätlinjigt eller
nära rätlinjigt funktionssamband
enligt fig. 2. Detta visar, att
oktan- och cetental båda äro olika uttrycksmedel för
i grunden en och samma sak. Man kan därför säga,
att oktan- och cetental äro lätt konstaterade, prak-
CeAsnfo/
Fig. 2.
tiska funktioner av eller, om man hellre vill,
fiktioner för den svårbestämda, komplicerade och oklart
definierade antändningstemperaturen. Hur denna
funktion sei ut, veta vi ej och behöva ej veta. Yi
behöva ej eis veta, om antändningstemperaturen är
en tillstånds storhet, ty oktan- resp. cetentalet ger oss
ett mått på antändningstemperaturens värde under
de rådande : örhållandena.
Betraktas sålunda oktantal och cetental som
funktioner av antändningstemperaturen, är det även
påtagligt, att bränsletekniken fått en mätare på
möjligheterna att i örbättra ett bränsles kvalitet, t. e. genom
höjning av dess oktantal, samt att motorteknikern
erhållit en nätare på möjligheten att förändra sin
konstruktioi i en bestämd riktning, t. e. att vid
luft-komprimera ide motorer kunna använda bränslen
med lågt cotental. Då teknikernas kunskaper och
erfarenheter öka med varje dag, är det även tydligt,
att vi kunm räkna med att alltjämt erhålla bränslen
med ständigt ökade oktantal, samtidigt med att det
blir möjligt bygga motorer som med fördel kunna
använda brt nslen med allt lägre cetental.
Oktan- oci cetental såsom praktiska lätt bestämda
mått på antändningstemperaturen hos bränslet äro
sålunda av stort praktiskt värde, även om vi icke
känna det närmare funktionssambandet.
Acetylen-ammonia k-lösning sbm motorb ränsle
Av civilingenjör Olof Ågren.
Det är en känd sak, att vid användningen av
acetylen som motorbränsle, på grund av acetylengasens
speciella egenskaper, ett fullt utnyttjande av dennas
energiinnehåll icke kan uppnås. Det är likaledes
känt, att man genom vissa tillsatser till acetylengasen,
t. e. etanol, metanol, metan m. fi., kan i hög grad
förbättra detta förhållande.
För ett nytt uppslag i detta avseende redogjorde
den kände franske forskaren Georges Claude, en av
dissousgasens uppfinnare, den 24 mars i franska
vetenskapsakademien, och den 4 april 1941 höll såväi
M. Claude som hans medhjälpare, M. Gobert, föredrag
i samma ämne inför automobilingenjörernas förening
i Paris. Nedanstående utgör ett sammandrag av dessa
båda föredrag, varvid även medtagits en del andra
försök, för vilka Claude redogjorde, då dessa försök
belysa de problem varom är fråga.
Claude hade först för avsikt att genom tillsats av
acetylen till etylalkohol (etanol) söka höja denna
alkohols energiinnehåll och därmed göra den mera lämpad
för motordrift. För den gamle uppfinnaren av
dis-sousgas låg det närmast till hands att lösa
acetylengasen i alkoholen under tryck. Idén var icke ny, ty
redan omkring 1900 hade M. Claude korresponderat
med M. A. Berthier i Genève om denna sak.
Vid användandet av dissousgas, dvs. acetylen löst
i aceton, förbrukar man endast den från
lösningsmedlet frigjorda gasen, under det att Claude hade för
avsikt att använda lösningen som sådan som bränsle
vid driften av motorn.
Lösningskoefficienten för acetylen i 95 %-ig etyl-
66
alkohol är t ngefär 8, varför vid ett övertryck av 10
atm det på varje molekyl löst acetylen skulle komma
fyra molek/ler lösningsmedel. Explosionsrisken i
lösningen skulle således t. o. m. bliva mindre än vid
dissousgas, där förhållandet är ungefär 1:1. Så
långt var al ting gott och väl, men den gasblandning,
som bildas lå lösningen avdunstar, skulle, på grund
av etylalkoholens jämförelsevis låga ångtryck,
komma att blivi i det närmaste lika explosiv som
acetylengasen enbart, och då det är lösningen man
önskar använda, kan man icke som vid dissousgasen
med hjälp ;,v en porös massa utsläcka en eventuell
utifrån komnande explosionsvåg. Claude ansåg
därför att riskerna vid det praktiska tillämpandet av
detta uppsl ig voro alltför stora för att han skulle
vilja rekom nendera dess användning.
Samtidigt kände dock Claude på sig, att hans
tankegång varit riktig. Det gällde blott att finna ett
lämpligt lö sningsmedel för acetylengasen; ett
lösningsmedel som samtidigt med att dess
lösningsförmåga var tillräckligt stor även dess eget ångtryck
skulle vara av sådan storleksordning, att
acetylengasen utspyddes i sådan grad, att explosionsrisken
kunde anse i utesluten. Dessutom skulle det sökta
lösningsmedlet även vara brännbart.
Ett sådai.t "önske"-lösningsmedel fann Claude i
flytande ammoniak.
Ammoniaken, vars molekyl, NH3, består av 3
atomer väte oci 1 atom kväve, kan förbrännas med
syrgas men ic ce med luft. Vill man därför använda
ammoniakei t. e. som motorbränsle, finnes icke någon
18 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
