Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
sprickor i berggrunden, slamvulkaiier eller slutligen
uppträdandet av jordgas. Utsipprande olja kan
ibland påträffas i form av naturliga oljekällor,
vanligen då i dalstråk eller invid flodbäddar.
Skall en undersökning igångsättas för
lokalisering-av en oljefyndighet, måste en ingående geologisk
kartering utföras. Då oljan, som förut nämnts,
främst följer antiklinaler inom den oljeförande
horisonten, är en tektonisk undersökning av största vikt.
Då jordytan sällan lämnar några upplysningar
angående de tektoniska förhållandena på djupare nivåer,
igångsattes först systematiska provborrningar. Dessa
borrningar utföras med enklare maskiner och sällan
till några större djup. Från dessa borrhål uppritas
kartor angivande stupning och strykning. Dessa
kartor användas för en tektonisk analys av området
ifråga i och för lokalisering av antiklinalernas
förlopp, närvaron av eventuella saltdomer etc. Först
när detta arbete är avslutat, bör den egentliga
brunnsborrningen företagas, vilket är ett ytterst
dyrbart och hasardartat företag. Påträffas verkligen
olja i en sådan lokaliserad antiklinal, blir det i
fortsättningen väsentligt lättare att riktigt placera nya
borrhål. Är veckningen av de oljeförande lagren ojämn
eller ha de varit utsatta för förkastningar, försvåras
givetvis detta i hög grad. Risken att t. e. påträffa
saltvatten i stället för olja är alltid mycket stor och
ett sådant borrhål är ej endast obrukbart utan kan
minska tillflödet i närbelägna, produktiva borrhål.
Yid upprättandet av tektoniska kartor över oljefält
har man sedan ett 10-tal år tillbaka haft god hjälp
tack vare de geofysikaliska
prospekteringsmetoder-na. På det oljan alltid åtföljande saltvattnets högre
ledningsförmåga för elektrisk ström grundar sig
sålunda de elektriska och elektromagnetiska
förfarandena. Av praktiska skäl ha emellertid de
elektriska metoderna numera helt utträngts av de
gravi-metriska och framför allt de seismiska metoderna,
vilka senare numera nästan uteslutande komma till
användning vid oljeletning. Pendelobservationer
över tyngdkraftens fördelning kunna ge upplysning
om närvaron av saltstockar eller saltdomer, då
saltets specifika vikt är lägre än omgivande bergarters.
De seismiska metoderna grunda sig främst på den
varierande fortplantningshastigheten för seismiska
vågor hos olika lagerserier. Genom mätning av dessa
vågors resp. refraktion och reflexion kunna såväl
jorddjupsbestämningar som strukturella
undersökningar företagas.
På samma sätt, som man talar om petrografiska
provinser för områden där bergarterna äro genetiskt
likartade och metallogenetiska provinser för malmer,
liar man använt termen petroleum provinser
(petro-liferous provinces) för områden, där olja uppträder
under likartade geologiska betingelser.
Bland jordens oljeproducerande länder intar
Förenta Staterna den ojämförligen främsta platsen i och
med att över 60 % av hela världsproduktionen
kommer därifrån. Vid en översikt av landets
oljetillgångar kunna de producerande områdena väsentligen
sammanföras till 5 oljeprovinser, nämligen
1. Appalachernas oljefält,
2. Mid-Continents „
3. Gulf-Coast’s „
4. Rocky Mts „
5. Pacific Coast’s „
De appalachiska oljefälten ligga i en stor
geosyn-klinal väster om Appalacherna. Oljan påträffas
längs mindre antiklinaler inom denna ungefär 1 500
km långa zon, vilken i huvudsak är orienterad
parallell med bergskedjans veckaxel. De äldsta
oljeförande bergarterna inom detta område utgöres av
ordovicisk kalksten, den s. lt. Trenton limestone i Ohio.
Av silurisk ålder är Clinton sanden, ävenledes i Ohio,
vilken emellertid ej lämnat så mycket olja men
däremot är världens största producent av jordgas. De
stora oljefälten inom staterna Pennsylvania, New
York och West Virginia tillhöra devon och karbon.
De oljeförande horisonterna äro främst bundna vid
sand och konglomerat, mera sällan vid kalkstenar. I
förhållande till de stora pennsylvanska kolfälten
ligga de oljeförande horisonterna i allmänhet betydligt
djupare. Väsentligt fattigare på olja äro de södra
delarna av området, som falla inom staterna
Kentucky och Tennessee. De oljeförande lagren utgöras
här till stor del av devonisk kalksten.
Den andra stora oljeprovinsen omfattar staterna
Oklahoma, Kansas och Missouri och benämnes the
Mid-Continent field. Denna provins tillhör
Epikon-tinental-typen och är ej orienterad i förhållande till
någon bergskedja. Antiklinalerna och domerna äro
endast svagt utbildade, då veckningen varit
obetydlig. Oljan förekommer till största delen i den
s. k. Bartlesville sanden, tillhörande Cherokee serien
och av karbonisk ålder (Pennsylvanian). Den är 10
—30 m mäktig och har en genomsnittlig porositet av
20 %. Inom stora delar av Kansas och Oklahoma
överlagras de av mäktiga permiska serier, vilka
endast sällan innehålla olja eller gas. I nordvästra
Louisiana och nordöstra Texas förekommer
oljeförande sand tillhörande övre kritan.
Norr om Mexikanska golfen ligga staterna
Louisiana och Texas och här stryker en oljeförande zon
fram längs kusten, vilkens fyndigheter sammanfattas
under benämningen Gulf-Coast fälten. De äro
ävenledes av Epikontinental typ, men ha genom närvaron
av mäktiga saltlager, erhållit sin speciella struktur.
Oljan förekommer invid eller i närheten av
saltdo-mer, vilka från underliggande lager genom
tryckpåverkan trängt upp och deformerat överliggande
sedimentserier. I uppresta lager omkring dessa saltdomer
liar sedan oljan ansamlats. De oljeförande skikten
bestå av sand ocli kalksten med salt- och gipslager
och tillhöra eocen och miocen. Fälten äro de största
och mest produktiva i världen.
Oljefälten i Rocky Mountains ligga huvudsakligen
inom staterna Wyoming och Montana. De äro
lokaliserade till mindre antiklinaler och domer inom
hög-slättsområden. Den viktigaste oljeförande sanden
inom detta område tillhör kritsysteinet (övre kritan),
men även karbon och perm kunna innehålla
oljeförande sand.
Vad slutligen Kalifornien eller Pacific Coast fälten
beträffa äro dessa belägna i södra delen av staten
nära mexikanska gränsen. De förekomma här dels i
California valley, mellan Sierra Nevada och Coast
Range, dels i kustzonen söder därom. De enskilda
fälten äro i allmänhet små, men ytterst rika, deras
veckningsstruktur mycket komplicerad och stora
förkastningar äro vanliga. De oljeförande lagren ha
huvudsakligen påträffats i miocen.
De rika oljefälten i Mexiko äro belägna i Tampico-
10 jan. 1942
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
