Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 2. Hyttproduktion 1938.
tr. s. A..................336 000
Australien ............227 300
Mexiko ..................219 000
Tyskland ..............185 200
Kanada ................182 900
Belgien ................86 000
Burma ..................81400
Ryssland ..............69 000
Italien ..................43 300
Frankrike ............39 000
Spanien ................36 000
Afrika (Tunis). . 27 300
[-Hytt-produktion-]
{+Hytt- produktion+} metr. ton år 1938 [-Hyttproduktion-] {+Hytt- produktion+} metr. ton àr 1938
Peru ......................26 100
Polen ....................13100
Japan ....................12 000
England ................11 000
Korea ....................10 000
Argentina ............9 900
Jugoslavien ..........8 600
Rumänien ............71000
Tjeckoslovakien 5 000
övriga länder ... 6 600
Summa metr. ton 1 641 700
Hyttproduktionen i de olika länderna framgår av
tabell 2. U. S. A. kommer på första platsen tack vare
betydande fyndigheter, som finnas i
Tri-State-distrik-tet, dvs. hörnet mellan Kansas, Oklahoma och
Missouri, i Montana, Idaho, Utah och flera andra av
väststaterna. Nummer två är Australien med
fyndigheterna Broken Hill och Mt. Isa. Mexiko har talrika
gruvor, som huvudsakligen ägas av bolag i U. S. A.
Tysklands produktion härstammar till ungefär
hälften ur egna malmer. Kanada har endast en nämnvärd
producent, nämligen Sullivangruvan i British
Columbia. Bland de mindre producenterna bör särskilt
Jugoslavien nämnas, där en betydande produktion kommit
igång efter 1938.
Världsproduktionens, konsumtionens och
noteringens variationer med konjunkturerna framgår av fig. 2.
Londonnoteringen var i juli 1939 282 kr/ton.
Jämföras kurvorna för bly med kurvorna för andra
metaller, finner man, att blykonsumtionen har en
tendens att öka i något lugnare takt än konsumtionen av
t. e. järn, koppar och zink, och att produktionen
påverkas mindre av konjunkturväxlingarna. Ur affärs-
jC/iiin.
synpunkt kan man också anse, att bly är en rätt
stabil metall.
Av de 1,6—1,7 mill. ton bly, som årligen produceras
i världen, förbruka ammunitions- och den kemiska
industrien endast några procent. Mycket stora
mängder ha tidigare gått till tillverkarna av blyvitt, men
denna fabrikation har fått se sin procentuella andel
i blykonsumtionen stadigt minskad, så att den nu
sannolikt ligger vid 10—15 %. De nuvarande
storförbrukarna äro kabelfabrikerna och
ackumulatorindustrien, som var för sig sannolikt använder 30—
40 % av världsproduktionen. Det kan också vara av
intresse, att blyförbrukningen per innevånare 1937 i
Storbritannien var ungefär 71/2 kg, i U. S. A.
ungefär 4 kg, i Tyskland och Sverige 3, i Italien och Japan
1 och i Ryssland 1/2 kg.
De flesta blyfyndigheterna innehålla också zink,
och många av dem äro lika väl eller ännu bättre
kända som zinkgruvor. Dessutom är koppar vanlig
i zinkblymalmerna och slutligen också silver, som i
de allra flesta fall följer med blyet i ekonomiskt
betydande mängder. Det var först vid flotationens
genombrott efter förra världskriget, som dessa
komplexmalmer fingo sin nuvarande stora betydelse. Det blev
möjligt att skilja bly, zink och kopparkiserna från
varandra och förarbeta dem var för sig. Också för
de rena blymalmerna blev flotationen av största
betydelse, främst beroende på att det enda viktiga
blymineralet, nämligen blyglansen, är mycket lätt
floter-bart. Det råmaterial, som hyttorna numera ha att
arbeta med, är också endast i sällsynta
undantagsfall styckemalm, i mindre grad koncentrat från
sätt-maskiner och skakbord, men till allra- största delen
flotationskoncentrat med i regel 50—60 % bly. Man
kan komma ända upp till 80 % och har då att göra
med en nästan ren blyglans, vars kemiska
sammansättning är 13,4 % svavel och 86,6 % bly.
De metallurgiska förfaringssätt, som nu användas
för blyframställning, härstammar från tiden före
flotationens genombrott. Man använder sig av två
principiellt skilda metoder, smältning i schaktugn och
smältning i härd. Schaktugnssmältningen var
ursprungligen avsedd för en relativt fattig styckemalm
och härdprocessen för rika och relativt grova
koncentrat från sättmaskiner och skakbord. Den
ständigt stigande mängden högprocentiga och finkorniga
flotationskoncentrat medförde svårigheter
särskilt-för härdprocessen, och anpassningen efter nu
rådande förhållanden kan knappast anses vara helt
slutförd i någotdera fallet.
Schaktugnsmetoden tillgår som bekant så, att man
först avlägsnar svavlet och överför sligen i
styckeform genom sintring. I sintret förekommer blyet som
blyoxid, som i schaktugnen reduceras med koks.
När nu blysligerna blevo allt rikare uppstodo
svårigheter vid sintringen, beroende på att
blyföreningarna äro mycket lättsmälta, och att det
inte är möjligt att fortsätta avsvavlingen
effektivt, om sintret smälter. Man kan med nuvarande
praxis inte sintra rikare koncentrat än sådant med
45—55 % bly. Sligen är ofta rikare, och man måste
då späda ut den med svårsmälta material, vilkas
uppgift är att bilda ett skelett, som säkrar chargens
porositet under sintringens fortgång. Främst tillgripes
den kalk, som i regel behövs för slaggbildningen i
schaktugnen, och räcker inte det, så blandar man in
År HO! 05 10 15 20 Z5 iO i5 }ä
Fig. 2. Blynotering och världsproduktion 1902—1938.
10
14 febr. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
