Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Griffith och Braggs1 erhöllo följande analys på en
80 mm lina:
C = 0,58 —0,90 %
Mn — 0,23 —0,58 %
Si = 0,13 —0,17 %
P := 0,016—0,033 %
S — 0,025—0,038 %
För linor av plow-steel med diametrar om 29 och
38 mm erhöllo de följande kemiska sammansättning:
C = 0,13 —0,% %
Mn — 0,22 —0,68 %
Si — 0,013—0,24 %
P = 0,021—0,053 %
S = 0,027—0,078 %
Av ovanstående sammanställning framgår, att de
tyska fordringarna på halterna av svavel och fosfor
i utgångsmaterialet synas vara de strängaste. Enligt
Lindebergs uppgifter ligga de svenska halterna
ungefär inom samma storleksområde under det att de
engelska däremot ligga betydligt högre. I de franska
och amerikanska standardiseringsnormerna finnas ej
några maximihalter på svavel och fosfor angivna.
Fordringar på tl§n färdiga lintråden.
Egenskaperna hos lintråden äro av största
betydelse för linans livslängd. Kraven på den färdiga
lintråden äro också stora. Därför underkastas den
överallt en minutiös granskning. Utom fastställandet
av trådens diameter och rundhet samt ytegenskaper
undersökas hållfasthetsegenskaperna på flera olika
sätt. De vanliga bestämningarna äro brottgräns,
böjnings- och vridningstal. Då en del trådar till
gruvlinor på grund av rostfara äro skyddade medelst
beläggningar, och dessa inverka på trådens
hållfasthetsegenskaper, granskas dessa trådar speciellt.
Dessutom finnas i forskningen på området
utmattnings-och andra prov utförda, liksom även en del
specialundersökningar, som hittills ej infogats bland de mera
driftsmässiga proven. I detta kapitel lämnas först en
redogörelse för tråd till gruvlinor och de mer eller
mindre officiella bestämmelser beträffande
lintråds-provningar, som existera i olika länder, och slutligen
meddelas några betydelsefulla forskningsresultat.
Sverige.
Den svenska stållinekatalogen innehåller de
svenska lintillverkarnas standardiserade uppgifter
angående linor.
Tabell 4. Svenska
uppgifter angående tråd till
gruvlinor.
Antal trådar Tråddiametrar i mm
42 1,30—3,00
72 1,40—2,80
114 1,20—2,80
222 0,55—1,40
Tabell 5. Tyska uppgifter
angående tråd till
gruvlinor.
Antal trådar Tråddiameter ’ i mm
42 1,4—2,2
84 1,4—2,6
114 1,6—3,0
180 2,0—3,0
198 2,4—3,0
222 2,4—3,0
1 Strength and other properties of wire ropes, Techn.
Papers, tJ. S. Bureau of Standards, 16 July 1919.
Av tabell 4 framgår a-tt fyra genom olika
trådan-tal skilda slag av gruvlinor tillverkas här. För de
tre första slagen ligga tråddimensionerna från 1,20
upp till 3,00 mm eller de mera normala dimensionerna
för lintrådar till gruvlinor. Det fjärde slaget upptar
även tunnare tråd än som normalt användas till
gruvlinor. Alla trådar levereras med brottgränserna 130,
160 och 180 kg/mm2.
Här provas först tråddiniensionen, dvs. den
framställda trådens diameter och ev. avvikelser från den
önskade diametern. Några siffror för toleransens
storlek finnas ej angivna, men den uppgives vara
större vid större tråddiameter. Även beträffande
avvikelserna från trådens rundhet är toleransen större
för större tråddiameter. De tillåtna avvikelserna från
rundheten äro i allmänhet mindre än de tillåtna
avvikelserna från den önskade diametern vid samma
tråddimension. Slutligen äro toleranserna beroende
på linans användningssätt, men i regel äro
toleranserna snäva. Ytan hos lintråden bör vara slät och
jämn, fri från flagor, gropar och repor eller övriga
märken, som kunna ge anvisning till brott.
Brottgränsen bestämmes genom trådens
avdrag-ning i dragprovmaskin. Divideras den för brott
nödvändiga belastningen uttryckt i kg med trådens area
i mm2 erhålles detta värde.
Vid utförandet av böjningsprovet i Sverige
inspän-nes tråden lodrätt, vanligen medelst en excenter. På
varje sida om tråden sitter en cylinder med given
diameter, över vilken tråden kan nedböjas medelst
en medbringare. Man börjar t. e. med att böja den
lodräta tråden över den högra cylindern till
horisontellt läge eller 90° från den lodräta riktningen. Denna
operation räknas som en böjning. Därefter föres
tråden tillbaka över det lodräta läget och vidare över
till den vänstra cylindern. Tråden har då böjts
180°. Varje 180° böjning räknas nu som en böjning
och upprepas förfarandet tills tråden brister. Antalet
böjningar tills brott inträder kallas trådens
böjningstal. Detta är huvudsakligen beroende av
böjningsradien eller radien hos de cylindrar över vilka tråden
böjes, tråddiametern och trådkvaliteten. Som
lämpliga böjniiigsradier angivas
för tråd > 2,30 mm diameter böjningsradie — 10 mm
„ „ 2,510—1,20 mm diam. „ = 5 „
För tråd under 1,20 mm diameter utföres
böjningsprovet genom lindning fram och åter omkring
trådens egen diameter. Några normgivande siffror på
böjningstal angives ej.
Vridningsprovet för lintråd utföres så att en viss
längd av provet infästes mellan två backar, vilkas
avstånd från varandra vanligen är 200 mm. Den ena
backen är vridbar och den andra kan förskjutas fritt
i provets längdriktning. Vridningen, som
verkställes omkring provets längdaxel, tillgår sä att den
vridbara backen svänges runt ett helt varv, vilket
betecknas såsom en vridning. Vridningen sker nu åt samma
håll till dess tråden går av. Antalet varv angiver då
vridningstalet. Ej heller för detta prov uppgives
några brukliga fordringar.
För vissa slags linor, som utsättas för stark
röstning, överdrages lintråden oftast med ett tunt lager
zink medelst s. k. varmgalvanisering. Härvid sänkes
brottgränsen i någon mån, men olika på så sätt, att
för material med högre kolhalt och kraftig neddrag-
9 maj 1942
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
