Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Man hyser oftast betänkligheter mot användningen
av galvaniserade lintrådar, emedan genom
varmgal-vaniseringen de mekaniska hållfasthetsegenskaperna,
särskilt värdena från böjnings- och vridningsproven,
försämras betydligt. Vid jämförande
böjningsutmatt-ningsförsök med linor gjorda dels av blanka dels av
varmgalvaniserade trådar, erhöll man det
överraskande resultatet1, att linorna med de galvaniserade
trådarna höllo längre än linorna med de blanka
trådarna, där båda linorna hade samma brottbelastning.
Vid tunna galvaniseringsskikt var detta förhållande
alltid fallet. Först vid tjocka galvaniseringsskikt
blevo de galvaniserade linorna fortare utmattade än
linorna med blanka trådar. Förklaringen är
förmodligen den, att det tunna zinköverdraget tjänstgör
som smörjmedel och nedsätter den inre friktionen i
linan. Förutsättningen för att zinkbeläggningen
skulle erbjuda ett gott rostskydd är att
skikttjockleken är tillräcklig, dvs. att den alltefter
tråddiametern utgör minst 100—150 g pr m2 av trådytan.
Man anför vidare i Tyskland att utländska
förfaringssätt, vid vilka zinkskiktet utsättes för en viss
ytbehandling, t. e. en andra galvanisering varvid endast
ett ytterst tunt skikt pålägges, medföra bättre
korrosionsskydd. Genom denna andra doppning skulle de
porer och öppningar, som eventuellt finnas i det
första zinkskiktet, täppas, så att även tunna
galvaniseringsskikt skulle erbjuda gott korrosionsskydd. I
Tyskland har man inga erfarenheter härav, och
ställer sig därför tillsvidare avvaktande beträffande
dessa uppgifter. Enligt de utmattningsprov, som
gjorts, och de praktiska erfarenheter man har i
Tyskland, äro de lägre mekaniska
hållfasthetsegenskaperna hos linor utförda av varmgalvaniserade
lin-trådar oberättigade.
En sänkning av de mekaniska egenskaperna hos
galvaniserade trådar kan undvikas, om
galvanisering-en sker på våt väg. Med de goda erfarenheter, som
gjorts med linor av varmgalvaniserade trådar, är
emellertid nödvändigheten av elektrolytisk utfällning
av zinken starkt ifrågasatt.
Vid starkt sura atmosfärer, där zinköverdraget ej
utgör tillräckligt skydd kan man anbefalla
zinkbly-klädda trådar. Skyddet här lämnas av blyet, under
det att zinken blott tjänstgör som nödvändigt
bindemedel mellan järnet och blyet.
Utom genom galvanisering försöker man uppnå en
rostskyddande verkan genom en koppartillsats till
stålet, som visat sig gynnsam för konstruktionsstål
inom byggnadsindustrien. Vad beträffar gruvlinor
har man emellertid ej uppnått invändningsfria
resultat. I varje fall har galvanisering visat sig bättre.
Linor, där trådarna bestå av rostfritt material, kunna
f. n. framställas, men de ställa sig i allmänhet för
dyra. I linföreskrifterna uppgives, att för
galvaniserade trådar skall zinköverdraget provas. Före
provningen måste tråden omsorgsfullt rengöras så att fett
och olja avlägsnas t. e. medelst fettlösningsmedel
(eter, bensin etc.). Två prov utföras, varav det ena
går ut på att fastställa zinköverdragets tjocklek i
g/m-, samt det andra att utröna den likformiga
fördelningen av överdraget. Galvaniseringen anses
otillräcklig, om 30 % av alla trådarna vid provning
uppvisa lägre medelvärden än de i tabellerna
uppgivna.
Provet på zinköverdragets tjocklek i g/m2 utföres
på så vis att grupper av ca 10 trådprov om 10 cm
längd vägas och nedläggas i en lösning av 0,2 g
arseniksyra i 1 liter 2 %-ig svavelsyra. Zinken
upplöser sig då hastigt, under det att stålet förblir i det
närmaste opåverkat. Efter reaktionens slut
avsköl-jes varje tråd i vatten, doppas i alkohol och torkas.
Alla trådproven vägas ånyo. Viktskillnaden ger
zinkmängden på den provade trådytan, vilket värde
sedan omräknas till 1 ni2 av den galvaniserade
trådens yta beräknad med utgång från den nominella
tråddiametern. Minimivärden på överdraget framgå
av tabell 9. De angivna värdena anses som
medelvärden vid undersökningar av grupper om 10
trådprov och gälla ej för varje enskild tråd.
Tabell 9.
Tabell 10.
Nominell tråddiam., mm Zinkskikt g/m"
prövas
0,4 till 1 icke
över 1 „ 1,5 100
„ 1,5 „ 2 120
„ 2 150
Nominell Antal
tråddiam., mm doppningar
0,4 till 1 1
över 1 „ 1,5 1
„ 1,5 „ 2 2
„ 2 2
Doppförsöket, som användes för att prova
jämnheten hos zinkskiktet, genomföres på så sätt, att 20
cm långa trådar neddoppas under 1 minut i en 15c
varm kopparvitriollösning bestående av 1 del vitriol
på 5 delar vatten. Efter varje doppning avspolas
trådarna i vatten och avtorkas med rena, fettfria
dukar. Zinkskiktet måste visa sig stå emot i tabell 10
angivna antal doppningar, utan att några fläckar av
stålet blottas, vilket framgår av, att ett tjockt
kopparskikt utfälles på dessa fläckar. Efter det i tabellen
angivna antalet doppningar, få emellertid inga röda
kopparfläckar uppträda.
Med hänsyn till svårigheten att varmgalvanisera
tråd, bör man ej bedöma detta prov alltför strängt.
Sträckor på upp till 3 cm från båda ändarna falla
utom, då tråden inom dessa områden har kunnat
skadas vid provets uttagning. Vid otillfredsställande
resultat måste man vidare prova, om de ifrågavarande
fläckarna legat på linans yta, varest zinkskiktet har
kunnat skadas i linmaskinen. I sådant fall anställas
doppningsförsöken på sådana ställen av tråden, som
legat inåt kärnan.
England.
Den i England använda tråden till gruvlinor går
från 10—20"S. W. G. (Standard Wire Gauge)
motsvarande 0.128—O,’036 engelska tum i diameter.
Till-låtna avvikelser1 från den nominella diametern
framgå av tabell 11.
Lintråden skall bestå av homogent stål. Den skall
vara cylindrisk och fri från slagg, flagor, repor,
skåror och andra sår. Trådens brottgräns skall falla i
någon av de i tabell 12 nämnda grupperna.
Tråden underkastas även här en serie olika
hållfasthetsprov, men det anmärks, att dessa ej äro
tillräckliga, för en verklig bedömning av trådens lämp-
i Woernle, R.: Ein Beitrag zur Klärung der Drahtseilfrage,
ZVDI, 1929, nr 13, sid. 425.
i British Engineering Standards Association, London, nr
300, 1927, British Standard Specification for Round Strand
Steel Wire Ropes for Colliery Winding Purpose.
38
9 maj 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
