- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Bergsvetenskap /
43

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergsvetenskap

lag för utarbetandet av nya sådana föreskrifter. Så
ha t. e. Forest och Hopkins i ett arbete1 just försökt
få fram lämpliga metoder för bestämning av en s. k.
uthållighetsgräns. I den av dem använda
provmaskinen går tråden ut från en horisontell chuck, som
sitter på en motoraxel. Sedan går den från det
horisontella läget ett kvarts varv över en skiva till ett
vertikalt läge, och i trådens nedre vertikala del
placeras sedan vikter. Tråden roterar kring sin axel
med en hastighet av normalt 3 000 varv/min., men
man har även kört med hastigheter upp till 12 000
varv/min. Man börjar med belastningen ungefär vid
proportionalitetsgränsen och låter tråden rotera till
brott. Sedan sänkes belastningen successivt tills
man når punkter, där antalet varv vid brott är
mycket högt. Under de preliminära försöken körde man
till 10 000 000 varv. Uthållighetsgränsen sattes på
måfå, där en ökning av belastningen med 2 000 Ib pr
kvadrattum resulterade i en sänkning av 100 000
varv för erhållandet av brott. Här utgöres kurvan
praktiskt taget av en horisontell linje. Detta värde
inträffar för de flesta slagen av lintråd vid 500 000
upp till 1 500 000 varv. Försöken ha givit
värdefulla upplysningar om bästa utförandet av
patenteringen oöh kalldragningen för olika slags tråd.

Ett annat intressant amerikanskt arbete1 är en
undersökning av Shelton och Swanger. Det gällde
inflytandet av ytskadorna på trådens
hållfasthets-egenskaper. Utmattningsgränsen hos tråd med rå
yta var endast 40, 60 och 82 % av
utmattningsgränsen hos tråd med polerad yta. De använda
provningsmetoderna äro av största intresse och
huvudsakligen av denna grund har jag omnämnt arbetet
här.

Någon enhetlig provningsmetod för uppmätning av
utmattningsgränsen hos lintråd existerar ännu ej.
Goodman-diagrammet synes vara det lämpligaste
sättet att grafiskt återgiva utmattningsförsök och
bestämma ursprungshållfasthet. Ännu återstår dock
mycket arbete innan standardiserade föreskrifter för
olika slags provning av tråds lämplighet för
lintillverkning kunna uppställas. Genom
utmattningsbestämningarna har man emellertid fått fram en
förklaring till den ringa belastning i förhållande till
brott-gränsen. som man kan utsätta lintråden för i drift.

Den färdiga gruvlinan.

Lintrådarnas hopslagning till parter och linor kan
utföras på mångahanda sätt. Själva tillverkningen
av linorna faller utanför ramen av denna redogörelse.
Här följer en beskrivning av de standardiserade
lintyperna i en del länder samt de prov dessa linor
måste underkastas för att kunna godkännas som linor
till befordring av folk och uppfordring av malm ur
gruvor. Fordringarna på gruvlinorna äro stora och
provningsbestämmelserna äro i allmänhet mycket
skarpa. Då både människoliv och stora ekonomiska
värden äro beroende av gruvlinans säkerhet, har man
i de flesta länder med utvecklad gruvdrift isynner-

1 The testing of rope wire and wire rope, Proceedings
American Society for Testing- Materials, volym 32, sid. 398, 1932.

2 Fatigue properties of steel wire, Journal of Research of
the National Bureau of Standards, sid. 17, vol. 14, jan. 1935.

het under de senaste 20 åren oförtrutet genom
forskning och utprovning av nya konstruktioner sökt öka
såväl linornas säkerhet som deras livslängd. För
undvikande av missförstånd och missuppfattningar
anföres i första hand den nomenklatur och de
definitioner, som gälla för gruvlinor.

Den moderna gruvlinan, som 1834 uppfanns av
överbergsrådet Albert i Clausthal, består av ett större
eller mindre antal trådar, lintrådarna, som genom
tvinning fogats tillsammans till en lina.

Tvinnas två eller flera trådar tillsammans erhålles
en part, och spinnes flera parter i spiralform
tillsammans blir slutresultatet en normal lina, En s. k.
kabelslagen lina erhålles, om två eller flera normala
linor sammanfogas spiralformigt. Lägges däremot
linorna sidledes bredvid varandra så att ett band
uppstår erhålles en s. k. plattlina.

Parterna utgöras vanligen endast av trådar
tvinnade tillhopa. Vid större antal trådar brukar
trådarna läggas koncentriskt över en kärntråd eller över
en mjuk kärna bestående av hampa, manilla etc.

Understundom kunna flera lager av trådar läggas
koncentriskt utanpå varandra. Tråddimensionerna i
en part äro vanligtvis lika, men understundom kunna
flera dimensioner ingå i samma part. Består linan
av en enda enkel part benämnes den spiralslagen.
Till denna grupp höra spiralslagna kablar, staglinor
osv.

De vanliga gruvlinorna bestå överallt av 6 parter,
men även andra konstruktioner kunna
förekomma. Kärnan utgöres vanligen av hampa, manilla eller
annat dylikt mjukt material och tjänstgör som bädd
för parterna samt benämnes i detta fall kärnsnöre.
Detta funktionerar som magasin för smörjmedel för
linan samt ökar dennas böjlighet. Ersattes
kärnsnö-ret med en part eller normal lina stegras naturligtvis
linans brotthållfasthet, och den deformeras ej så lätt.
Är antalet parter stort t. e. 18 eller 30 parter, och
dessa läggas i två eller flera lager över varandra,
erhålles en så kallad multipellina, vilken genom de
olika parternas sammanfogning kan göras
rotations-fri, varmed förstås att linan under variabel
belastning icke snor sig trots frihängande last i enkel lina.
Dessa linor kräva dock stora trum- och
skivdiamet-rar. Kabelslagna linor och även plattlinor användas
numera sällan till gruvlinor.

Linan är dock ej bestämd endast av antalet parter.
Själva slagningssättet är minst lika viktigt. Slås
trådarna i en part åt vänster och parterna därefter
hopslås åt höger dvs. åt motsatt håll, erhåller man en
lina med vanlig tvinning, och då parterna äro
hopslagna åt höger, benämnes typen höger vanlig
tvinning. Äro trådarna däremot slagna åt höger och
parterna åt vänster, erhålles vänster vanlig tvinning.
Slås trådar och parter i en lina åt samma håll
erhålles en s. k. langslagen lina. Om parterna äro slagna
åt höger, benämnes konstruktionen höger langslagen
lina, om de äro slagna åt vänster, vänster langslagen
lina. Man kan även slå linor av parter, där parterna
växelvis äro tvinnade åt höger och vänster, och
erhåller då blandad tvinning. Även av denna
konstruktion finns en höger- och vänstertyp.

(Forts.)

9 maj 1942

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942b/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free