Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
tvinning uppgiva, a-tt de äro driftsäkrare, emedan
friktionen mellan trådarna blir mindre och därmed
även nötningen. De påstå, att linor med omvänd
tvinning nötas invändigt och slutligen brista, utan att
något fel kunnat upptäckas utvändigt.
Tyskland.
De tyska statliga linföreskrifterna1 äro betydligt
mer omfattande än de svenska. Då man där i stor
utsträckning har uppfordring med koepespel följer
en del speciella föreskrifter för linor till dessa.
Följande punkter måste där iakttagas:
1) Yid beställningen av en lina skall uppgivas
uppfordringens art, om det är spel med linkar eller med
koepeskiva.
2) Bestämning av lindiametern. För rundlinor är
en avvikelse om ± 5 % från det vid beställningen
angivna nominella värdet på lindiametern tillåtet. För
plattlinor är toleransen vad beträffar bredden ± 5 %
och vad gäller tjockleken ±10 %,
Till denna punkt följer en del upplysningar:
Att den teoretiska lindiametern ofta överskrides är
en följd av kärntrådens diameter. Då en tillräckligt
stor kärna är av betydelse för förhindrandet av inre
slitning, bör endast i de fall, då det är alldeles
nödvändigt (t. e. vid linkar, som knappt äro tillräckliga
för linans upplindning), särskilt värde lägges på en
liten lindiameter.
För koepelinor i anläggningar, hos vilka ofta
trådbrott uppstå i linlåsen eller strax över dessa, är en
riklig kärna och i samband därmed ökad lindiameter
värdefull. Lindiametern bör därför fastställas i
samråd med lintillverkaren. Den fastlagda toleransen om
± 5 % hänför sig till det med tillverkaren
överenskomna lindiametern. De teoretiska lindiametrarna
gälla blott, när särskilda överenskommelser ej finnas.
Lindiametern mätes med skjutmått på så sätt, att
då antalet parter är jämnt, måttet tages över två
diametralt motsatt liggande parter, och, då antalet
parter är udda, mellan ytterkanten av en part och
mellanrummet mellan två parter på den diametralt
motsatta sidan. Till detta senare mått måste vid
sju-partiga linor 4 % och vid fempartiga linor 6 % av
det uppmätta värdet läggas till, för att den verkliga
lindiametern skall erhållas.
3) Längd. Linans längd gäller såsom minsta mått
om det uppmätes i ospännt tillstånd. Avvikelser upp
till -‡- 5 % av linlängden, högst dock + 30 m, äro
tillåtna. Till denna punkt lämnas den upplysningen,
att man måste lägga märke till att längden gäller för
det ospända tillståndet, och att linan töjer sig
omkring 1 % efter uppläggningen och belastningen. I
tveksamma fall beräknas längden ur vikten.
4. Tvinning. Hos de i drift belastade linorna måste
trådarna ligga fasta och väl inneslutna. En ringa
glappning hos parterna så att man kan se kärnan är
dock tillrådlig.
Linor till blindschakt böra icke hålla över 19 trådar
i varje part. Tvinningsriktningen för samtliga
trådlager i en part skall om möjligt vara densamma.
Förekomma endast två trådskikt, måste tvinningsrikt-
1 Drahtseile, Technische Lieferbeding-ungen für
Förder-seile, DIN Berg- 1254, november 1938. Leitsätze für die
Seil-fahrt 1m Preussischen Bergbau, Berlin 1928.
Berg-polizei-verordnung- für die Seilfahrt im Verwaltungsbezirk des
Preuss. Oberbergamts in Dortmund, 21.7.1927 resp. 23.12.1936.
ningen absolut vara densamma. Om bryt- eller
linskivor med små diametrar förekomma, är det
nödvändigt att använda langslagen lina, för att
motstånds-förmågan mot böjningspåkänningarna skall bli så stor
som möjligt. Detta är dock endast möjligt, när ingen
kinkbildning vid fritt hängande lina uppträder.
5) Kärnan. Denna skall bestå av nytt, långt och
motståndskraftigt elastiskt fibermaterial och vara
spunnet två gånger (garn till parter, parter till lina)
och indränkt med syrafritt skyddsmedel mot rost och
förstöring. (Trätjära får ej användas.) Fordras
undantagsvis kärna av ståltråd, måste denna vara
om-spunnen med ett fiberlager, som uppfyller
ovanstående fordringar. Till denna punkt lämnas följande
upplysningar. Kärnor bestående av ståltråd äro
snarare ofördelaktiga än fördelaktiga, då de höja
egen-vikten och förminska upptagningsmöjligheten för
smörjmedel. Är det omspunna fiberlagret icke
tillräckligt, sönderrivas fibrerna lätt och anledning till
formförändringar uppstå. Vid ett sådant fiberlager
omkring en ståltråd är blott en spinning av garn till
parter möjlig.
Kärnorna till linor, vilka upplindas på linkar,
dränkas alltid med normalt fett, under det att
koepelinor-nas kärna smörjes med ett hårt, klistrigt fett. Är
faran för glidning hos koepelinor ringa (som t. e. vid
spel uppställda i lavarna), så kan också en måttlig
fettindränkning rekommenderas även här.
6) Smörjning av linans inre delar. Varje enskilt
lager av trådar måste smörjas omsorgsfullt. För
koepelinor rekommenderas en fernissa, som icke
hårdnar fullständigt.
7) Dragprovning för bestämning av
brottbelastningen hos linan kan alltid anbefallas. Vid
företagandet av detta prov bör man ej taga den sista delen
av en ny lina, då tvinningen här oftast är lösare. Vid
denna provning1 bör inspänningen ske så att alla
trådar deltaga i belastningen. Provet kan företagas med
den inspänningsanordning, som linan skall ha i drift.
Användas gjutna linlås för inspänningen, måste man
se till att gjutmetallen bildar en god förbindning med
de uppflätade trådarna. Vid användning av
bly-tennlegering som gjutmassa böra trådarna först förtennas.
Försökslängden bör minst vara 30 gånger linans
diameter, men får ej understiga 600 mm. Belastningen
skall ökas kontinuerligt på så sätt, att
belastningsökningen ej bör överstiga 1 kg/mm2 pr sekund.
Töj-ningen mätes på en längd av minst 500 mm.
Avläsningarna böra företagas vid varje belastningssteg
motsvarande 1/10 av den väntade brottbelastningen.
De börja vid 1/50-del av brottbelastningen och
genomföras till 60 % av densamma. För att fastställa den
verkliga töjningen avlastas efter varje
belastningssteg. Man avläser på 0,1 mm när. Brottbelastningen
angives på 1 % när. Belastningens storlek vid första
trådbrottet, brottets läge på provlängden och antalet
brustna trådar observeras ocli antecknas. Föreligga
inga särskilda bestämmelser över inspänningens art,
beräknas försöket som lyckat endast under den
förutsättningen att brottet inträffat på den fria
försöks-längden, alltså antingen inom eller vid gränserna för
inspänningen.
Göres ej denna dragprovning beräknas den genom
försök erhållna brottbelastningen ur de experimen-
1 DIN, DVM 1201, Drahtseile, Richtlinien für
Prüfver-fahren, nov. 1934.
11 april 1942
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
