Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
betstemperatur, den ringa beskickningshöjden och
den lägre kolförbrukningen. Den högre temperaturen
underlättar framför allt slaggarbetet. Man kan
använda kalkhaltigare slagger och därigenom uppnå en
bättre avsvavlning, frånräknat att också vid lika
sammansättning av slaggen avsvavlningen blir
fördelaktigare vid stigande temperatur. Med samma slags
kol som i blästermasugnen inkommer mindre svavel
i ugnen, emedan kolåtgången är mindre. Man kan
således använda kol med högre svavelhalt.
Men den lägre beskickningshöjden medger
gentemot blästermasugnen även en annan avsvavlning,
nämligen avsvavlning via gasfasen, varvid svavlet
avgår i form av siliciumsulfid. Även vid
blästermasugnen inträder reaktionen
SiO, + FeS + 2 C = SiS + Fe + 2 CO,
men den kan ej göra sig gällande, då siliciumsulfiden
sublimerar i de övre kallare zonerna och på så sätt
åter tillföres stället. Den utomordentligt goda
avsvavlningen i den elektriska lågschaktningen beror
förmodligen i huvudsak på denna avsvavlning via
kiselsyra. Den behöver ingen basisk slagg, den gynnas
tvärtom av stigande kolsyrehalt, om slaggen endast
är tillräckligt tunnflytande.
Användningen av elektrisk smältning hindras av
att priset på elektrisk kraft oftast är högre än priset
på kol. Under det vittgående och riktiga antagandet,
att verkningsgraden vid värmealstring i smältugnen
är densamma vid användande av kol eller elektrisk
energi, så ger 1 kg kol ungefär samma värme som
8 kWh. Härav följer ett förhållande mellan priset
för 1 kg kol och för 1 kWh av 8 :1, dvs. 1 kWh får
endast kosta 1/8 av priset på 1 kg kol. Denna
slutsats förutsätter, att man vid båda
smältningsmetoderna arbetar med lika dyra kol, vilket emellertid ej
är förhållandet. Blästermasugnen fordrar fysikaliskt
och kemiskt bättre kol; därtill kommer, att högre
krav ställas även på malmen, och att
anläggningskostnaderna äro högre. Om man tar hänsyn till alla
dessa förhållanden, så uppstår ett lägre
paritetsförhållande, som torde ligga vid i medeltal ca 6:1. Om
de lokala förhållandena äro särskilt gynnsamma för
elektrisk smältning, så bör detta medeltal kunna
sänkas till ca 4:1.
Kolfattiga länder, som äro rika på vattenkraft,
komma emellertid ej att besluta sig för den ena eller
den andra metoden enbart i enlighet med dessa
privatekonomiska funderingar. Det kan vara
fördelaktigare för ett land att använda inhemsk ström för
värmealstringen, även om den är dyrare än
importerade kol.
På lång sikt talar emellertid ett hela
mänskligheten berörande resonemang för användande av
elektrisk smältning. Den vattenkraft, som alstrar den
elektriska kraften, blir ständigt förnyad, under det
att vi taga kolen från ett förråd, som praktiskt taget
icke förnyas. Vi måste därför sträva efter att
hushålla med kolen och att huvudsakligen använda dem
som råmaterial och icke som bränsle. För
förverkligandet av denna tanke fordras emellertid en viss
urskillning hos människorna och en väldig stegring
i alstrandet av elektrisk energi. Den elektriska
smältningen tillgodoser emellertid detta resonemang i
högre grad än blästermasugnen: den förbrukar en
mindre kvantitet kol och sämre kol.
Kväveballasten kan även avlägsnas därigenom, att
man blåser utan kväve, således endast med syre. Man
får bäst klarhet beträffande verkningarna av ett
dylikt tillvägagångssätt, om man tar i betraktande
inflytandet av en småningom skeende stegring av
syrehalten i blästern. Om syrehalten i den inblåsta
luften i en masugn med en gastemperatur av
exempelvis 300° så småningom ökas, så avtager i
motsvarande grad den i stället bildade och till beskickningen
uppstigande specifika gasmängden, och därmed
också den med gasen uppåt överförda värmen.
Temperaturfallet mot beskickningen blir brantare,
gas-temperaturen sjunker och därmed även förlusten i
värmeinnehållet. Denna värmebesparing tar sig
uttryck i en minskning av bränsleåtgången.
Detta förlopp försiggår så länge tills
gastemperaturen sjunkit till ca 100°. Vid en ytterligare höjning
av syrehalten, förskjutes denna undre gräns för
temperaturen nedåt i ugnen; ingen ytterligare gasvärme
kan således inbesparas: den övre, ovanför denna
100°-zon liggande schaktdelen arbetar ej mer. För
befintliga ugnar tjänar det således inom ramen för
detta resonemang ingenting till att gå ännu längre
med syreanrikningen, men väl när det gäller
uppförandet av nya ugnar. I samma mån som 100°-zonen
förskjutes nedåt, kan ugnen byggas lägre; vid
tillsättande av uteslutande syre bör den kunna byggas
endast några få meter hög.
Minskningen av den specifika gasmängden och
det brantare temperaturfallet ha emellertid även en
annan inverkan. Minskningen av gasmängden beror
på avlägsnandet av kvävet, gasen blir i motsvarande
grad koloxidrikare och reducerar kraftigare under
eljest likartade förhållanden, understödd av den lägre
gashastigheten; den indirekta reduktionens andel i
den totala reduktionen blir större, och
bränsleåtgången sjunker. I motsatt riktning verkar det
brantare temperaturfallet. Vid en viss syreanrikning
komma dessa motsatt verkande förhållanden att
uppväga varandra; vid längre gående anrikning blir den
indirekta reduktionen åter svagare, och
bränsleåtgången stiger. Vid mycket kraftig anriknfng och
följaktligen i en lägre ugn är den indirekta
reduktionen endast obetydlig, såsom framgår av den
elektriska smältningen. Reduktionen sker i huvudsak
direkt, således genom fast kol vid motsvarande hög
bränsleåtgång.
Denna högre bränsleåtgång behöver emellertid ej
vara till nackdel. Ugnen har behov av en viss värme,
vid vanlig masugnsdrift utnyttjas ungefär hälften av
kolens värmevärde i ugnen, den andra hälften finnes
i gasen. Om vid lika värmeåtgång mera bränsle
förbrännes, så sjunker dess skenbara värmevärde i
ugnen, och en motsvarande större rest går in i gasen.
Värmevärdet går ej förlorat, det förskjuter sig endast
i högre grad till gasen. Vid vanlig masugnsdrift med
koks eller träkol, är detta bränsle mycket dyrt, och
dess kalori är värdefullare än kalorien i gasen. I
samma grad som det fasta bränslet blir lågvärdigare,
förskjuter sig även detta förhållande; en mycket låg
ugn medger ett mycket lågvärdigt bränsle, och det
kan t. o. m. vara fördelaktigt att förgasa så mycket
som möjligt av detta bränsle, att således låta
smältugnen arbeta som generator.
Gasen från en sådan drift blir av samma
sammansättning som gasen från en elektrisk lågschaktugn,
70
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
