Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vidare anföres att åsikterna om kriteriet på att en
gruvlina tjänat ut äro så skilda, att
standardiseringskommittén vägrat giva sig in på några föreskrifter
härvidlag.
I Förenta staterna används således som gruvlinor
huvudsakligen linor med vanlig tvinning och runda
parter. Standardiseringsföreskrifter för andra typer
av linor ha så vitt förf. har sig bekant ej utgivits,
trots att konstruktionerna till en del speciallinor
ursprungligen äro uppfunna här.
Livslängdens beroende av användningen.
Vid användningen av en gruvlina utsättes den för
flera påkänningar, som alla på sitt sätt medverka till
en begränsning av linans livslängd. I stort sett
kunna dessa påkänningar delas i tre grupper: 1)
Växlande drag- och böjningspåkänningar. 2) Nötning
och deformation. 3) Rostbildning.
Det motstånd en lina gör mot var och en av dessa
påkänningar är beroende dels av lintrådsmaterialet
och dels av linkonstruktionen men dessutom och icke
minst av den behandling linan utsättes för i driften.
Den moderna linforskningen, i vilken man dels på
statistisk väg undersöker linornas livslängd i drift
under olika förhållanden och dels genom
laboratoriemässigt utförda långtidsförsök söker utsätta linan för
liknande påkänningar som i praktiken, har ställt ett
oerhört rikt undersökningsmaterial till vårt
förfogande. Då det förefaller, som om dessa
forskningsresultat ej äro mera allmänt bekanta här i Sverige,
vill jag i detta kapitel försöka lämna en något så när
fullständig orientering på området.
1. Växlande drag- och böjningspåkänningar.
Br ag påkänning en ad erhålles på så sätt, att linan
betraktas som ett knippe parallella och lika belastade
trådar, som ej inverka på varandra. Om linan
belastas med vikten P erhålles följande samband
P =
1-0,1
(1)
Fig. 11.
Livslängden hos linor av
samma
konstruktion vid två olika
säkerhetsgrader o.
varierande
brottgräns hos
lintråden.
där i ~ antalet trådar och 6 — tråddiametern.
Bortser man från den inre trådfriktionen i linan
samt linkärnans elasticitet och betraktar påkänningen
i trådarna på ett ställe av linan, som är beläget
tillräckligt långt från angreppspunkten för P, kommer
töjningen och därmed även dragpåkänningen i de
olika trådarna att vara beroende av trådarnas olika
lutning mot linaxeln. Dragpåkänningen i de olika
trådarna kommer därför att variera. Då lintrådarna
till följd härav ej röra sig lika i förhållande till
varandra vid anbringandet av den statiska lasten, kan
man ej bortse från en viss inre friktion. Likaså kan
man ej heller negligera kärnans elastiska egenskaper.
Således blir det mycket svårt att beräkna den
verkliga dragpåkänningen i olika trådar eller delar av
linans tvärsnitt.
Storleken av ad brukar också uttryckas genom
formeln
P
°d = ß–kg/mm2 (1 b)
4
vari ß = 1,05 upp till 1,15 betecknas som
slagnings-förlust, vilken således är en extrapåkänning i
trådarna, som uppstår på grund av trådarnas gentemot
lasten vinkelställda riktning och yttrar sig i ett
sidotryck i trådarna. Beroende på den säkerhet, som är
föreskriven, uppgår tillåten ad till 5—20 kg/mm2 och
är således rätt liten.
På grund av linans tvinning finns alltid i tråden
en kraft som önskar räta ut den vid
tvinning-en påtvingade skruvlinjen. Storleken av denna kraft
kan beräknas enligt formeln för skruvfjädern. Den
ligger mellan 0,4—0,2 kg/mm2. Jämfört med
drag-och böjningspåkänningarna är denna kraft så liten ur
hållfasthetssynpunkt att den kan försummas.
Enligt Meebold1 ha vissa långtidsförsök vid
Seil-prüfstelle der Westfählischen Berggewerkschaftskasse
i Bochum givit vid handen, att livslängden hos linor
vid samma statiska säkerhetsgrad beräknad ur
dragpåkänningen, men vid i övrigt lika
försöksbetingelser, minskat med tilltagande brottgräns hos lintråden.
Livslängden hos en och samma lina blir större ju
högre den ovannämnda säkerhetsgraden är. För alla
linor, vars provningsresultat visas å fig. 11, gällde
följande specifikation: diameter 19 mm, omvänd
tvinning, hampkärna och 6 parter om 7 blanka trådar
var med 2,0 mm diameter. Linorna provades dels
med 5-faldig dels med 7-faldig säkerhet. De båda
kurvorna utgöra medeltal av ett stort antal försök,
varvid linor med samma brottgräns framställdes av
flera olika linfabrikanter. På abskissan har avsatts
brottgränsen hos lintrådarna för de provade linorna
och på ordinatan det antal böjningar, som
erfordrades, tills linorna visade 20 trådbrott pr 0,5 m längd.
Man ser tydligt den avtagande livslängden med
tilltagande brottgräns hos lintråden. Vidare visar
kurvan för 7-faldig säkerhet en större livslängd än
kurvan för 5-faldig säkerhet. De tunna linjerna
förbinda nu sådana punkter hos båda kurvorna, som
motsvara samma statiska belastning. Önskade man t. e.
ersätta en lina med trådbrottgränsen 120 kg/mm2,
som provats vid 5-faldig säkerhet (punkt I i fig. 11)
mot en som vid samma belastning och
tillverkningssätt visade en 7-faldig säkerhet, skulle brottgränsen
120X7
hos denna lina bli
= 168 kg/mm2 (punkt P).
i R. Meebold, Die Drahtseile in der Praxis, Berlin 1939.
74
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
