Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
specifik belastning av 17,5
kg/mm-men under i övrigt samma
försöksbetingelser framgå resultaten av
tabell 42. Försöken ge vid handen
att av metaller är gjutjärn den mest
passande för linbanor i brytskivor.
Betydligt bättre än alla metaller
är dock en linbana av packat,
plastiskt trä, i vilket linan kan
forma sin egen bana. I England
har man provat semiplastiska och
elastiska material för linbanor och
spår i brytskivor. Man kom till
slut fram till att ett gummi av viss
hårdhet skulle vara bäst. Men då
linorna, såväl under ovanstående
försök som i praktisk drift, alltid
äro smorda, visade det sig att
gummi ej var lämpligt. Då
övergick man till packat trä, soiri enligt
ovanstående undersökning visat sin
överlägsenhet. .Som slutresultat
omnämnes att en lina med 114 trådar
och 2 tums omkrets vid en total
belastning av 2,28 ton och utsatt
för upprepade böjningspåkänningar
över en skiva med 711 mm
diameter höll för 283 920
böjningsväxlingar, då linbanan utgjordes av
gjutjärn, men endast två trådar
voro brustna efter 1035 000
böjningsväxlingar då materialet i
linbanan utgjordes av packat trä. Försöket måste
avbrytas, i senare fallet beroende på att träpackningen
blev totalt försliten och hotade gå sönder. I Sverige
har man länge begagnat linskivor, i vilka spåret
packats med hårt trä, t. e. ek. Spåret till en sådan skiva
framgår av fig. 41 b.
Även i Tyskland har en mångfald undersökningar
utförts för fastställandet av lämpligt material i
linbanan till brytskivor, för att linornas livslängd skulle
ökas. Den första mera omfattande utredningen
gjordes av G. Benoit1, som påpekar att då brytskivorna
beklätts med läder ökades livslängden högst
väsentligt. Trådbrotten uppträdde runt hela linan tämligen
jämnt fördelade och ej såsom då järnskivor
användes, då de talrikaste trådbrotten uppträdde på den
inemot skivan löpande sidan av linan. Benoit
uttalar som sin åsikt att lädret
åstadkommer en ökning av
livslängden hos linan, som medför
att dennas livslängd något
mera närmar sig livslängden
hos en otvinnad lintråd. Detta
måste bero på yttrycket, som
blir mindre vid läderunderlaget
än vid hårdare underlag.
Woernle2 publicerar en serie
undersökningar beträffande
formen på linbanan eller linspåret.
Fig. 42 visar en undersökning
av den lämpligaste bottenra-
Pig. 41 b. Linskiva
med spår packat med
trä enl. svensk praxis.
Tusen
Fig. 42. Sambandet mellan livslängden för en 16 mm
rundlina om 114 trådar och bottenradien hos banan eller spåret
i brytskivan.
dien till linbanan från R = 8,5 mm upp till R ■= 50 mm
för en rundlina av vanlig tvinning med 16 mm
diameter. För en lina med denna diameter anvisade DIN
690 att linbanans bottenradie skulle vara 12 mm.
Högsta livslängden erhölls för R e= 8,i5 mm. Redan
vid R.= 12 mm hade livslängden sjunkit betydligt
och höll sig sedan nästan konstant till R 50 mm.
Brytskivans diameter var vid provet 400 mm och
lintrådens brottgräns 130 kg/mm3, under det att spec.
belastningen var 30 kg/mm2. Fig. 43 visar under
samma försöksförhållanden livslängderna för vanligt
tvinnade och langslagna rundlinor med 16 mm
diameter och bestående av 114 trådar. De langslagna
linorna ha största livslängden och brytskivan med
linbaneradien R =z 8,!5 mm giver de bästa resultaten.
Fig. 44 visar samma förhållanden hos en 42-trådig
lina. Även här äro resultaten likartade.
Woernle1 har även påvisat den roll vinkeln mellan
flänsarna hos brytskivan spelar. Fig. 45 visar en
serie olika flänsvinklar och deras inflytande på linans
livslängd. För små vinklar, där linan kläms mellan
flänsarna, verka nedsättande på livslängden. Bästa
resultatet erhålles med den skiva, där vinkeln mellan
flänsarna är 60° och linbanans radie R = 8,15 mm
vid en lindiameter av 16 mm. Linbanans radie
R = 1,’öfi X linans radie. I denna skiva ligger linan
i en bana eller ett spår, som mycket nära passar till
linans omkrets.
Inriktningen av brytskivor så att linan kommer att
ligga mitt i spåret är mycket viktig, ty annars er-
1 ZVDI. band 74, 1930, sid. 185.
Tusen
Skivdiamefer
Fig. 43. Sambandet mellan livslängden för en 16 mm
rundlina om 114 trådar och olika bottenradier till linbanorna
hos brytskivor med diametrar från 100 upp till 600 mm.
Fig. 41 a. Den
med plastiskt trä
packade
linskivan. Linan har
format sin egen
bana, i vilken
man ser
avtrycken av såväl
enskilda trådar som
parter.
-13= -
1 Die Drahtseilfrage, Karlsruhe
1915, sid. 111.
2 ZVDI, band 73, nr 13, sid. 420,
1929.
98
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
