Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
visade, att livslängden var störst för linor, för vilkas
lintråd brottgränsen var 130 kg/mm2. Vid högre
värden än 150 kg/mm2 på brottgränsen började
livslängden starkt förkortas. Av det statiska materialet
däremot framgick, att för linor med ogalvaniserad
tråd livslängden i stort sett var konstant från
ab —150 kg/mm2 till ab — 190 kg/mm2. Hos linor
med galvaniserad tråd kunde inom samma område
en kontinuerlig sänkning av livslängden avläsas (se
fig. 16).
För att en gruvlina skall kunna användas i drift
måste den uppfylla vissa fordringar. I de flesta
länder gäller, att en viss s. k. säkerhetsgrad1 måste
vara uppfylld för att linan skall kunna begagnas.
Säkerhetsgraden är vanligtvis förhållandet mellan
linans brotthållfasthet och dess största statiska
belastning. Denna siffra varierar mellan 6 och 12 i olika
länder. Då en lina är ny måste den således ha en
större säkerhetsgrad än den stipulerade, ty linans
brotthållfasthet sjunker under hela användningstiden
och den stipulerade säkerhetsgraden är ett
minimimått. Hur mycket större brotthållfastheten bör vara,
då en ny lina insättes, för att en tillräckligt stor
livslängd skall erhållas, därom finnas endast
föreskrifter i Förenta staterna. I Europa går man efter vissa
erfarenheter. Man samlar in och bearbetar en
vidlyftig statistik över orsaker till kassation av
gruvlinor. I de flesta länder finnas sådana utredningar2
gjorda. Med tillhjälp av resultaten från dessa
arbeten kan man dels bedöma hur lång livstid en viss
lina bör kunna erhålla, dels vilka förbättringar som
kunna göras för att öka linornas livslängd. Härur
kan man då beräkna den ungefärliga brotthållfasthet,
som en lina bör ha, när den insättes, för att
brotthållfastheten, när den är förbrukad, skall ligga vid
eller något ovan den gällande säkerhetsgraden.
Gruvlinornas godhet eller livslängd angavs
ursprungligen i det antal ton, som kunde uppfordras
med varje lina. Denna uppgift räckte emellertid
endast till för en jämförelse mellan linor, som
användas på samma ställe och för samma
uppfordringshöjd. För att få en mera objektiv bedömningsgrund
ändrades de tidigare enkla tonuppgifterna inom den
tyska statistiken till det antal tonkilometer som
uttryck för det uppfordringsarbete, som linan presterat.
Prof. Herbst3 har meddelat några siffror rörande 364
stållinor med runda parter, som 1910 avlagts i
Ruhr-distriktet. Resultaten framgå av tabell 44.
Även detta uttryckssätt möjliggjorde ej heller en
invändningsfri jämförelse för livslängden hos linor
arbetande i olika uppfordringsverk och under olika
förhållanden. Vid Seilprüfstelle der Westfälischen
Berggewerkschaftskasse i Bochum utarbetade man
Tabell 44. Gruvlinornas livslängd i Ruhrdistriktet
1910 uttryckt i tkm.
1 000 tkm
0—100 100-203 200 - 400 över 400
266
uppfordringsan-läggn. med linkar 54,5 % 32,4 ’% 10,5 !% 2,6 %
98
koepeuppfordrings-anläggningar .... 35,6 1% 25,5 % 29,8 ’% 9,1 %
ett nytt system, enligt vilket man skulle erhålla mera
objektiva jämförelsegrunder. Man uttryckte det
arbete linan uträttat i tkm pr kg linvikt. För
beräkningarna av uppfordringsarbetet under olika
förhållanden uppställdes följande formler:1
1) för uppfordringsverk med linkar
rø + Qs)S
A 1 L N ^ _
A = „–1—TT^n—tkm/kg
B \ T
1 000 ■ Tp
2) för uppfordringsverk med koepeskivor
R Q + Qe)S
I N _
tkm/kg
■BIT
A =
1 000 -Tp
A ■— totala uppfordringsarbetet,
Q •— „ vikten av det uppfordrade godset i
ton,
Qs — „ „ „ ned och upp befordrade
personer i ton,
B — „ „ „ det uppfordrade berget i ton,
S — brottbelastningen för linan i ton,
N ■— nyttiga lasten för en hisskorg i ton,
T = uppfordringsdjup i km,
p ;= metervikten av linan i kg/m.
H. Herbst har i sin tidigare omtalade utredning till
Pariskongressen 1935 angående linor från
Ruhrdistrikten 1921-^-1930 meddelat de statistiska värden,
som framgå av tabell 45.
Tabell 45. Medelvärden på utfört uppfordringsarbete
för olika typer av linor.
Langslagna linor Vanligt slagna linor
Runda . parter [-Triangulära-] {+Triangu- lära+} parter Elliptiska parter
Uppfordringsarbete, tkm/kg .......... 268 272 200 182
Antal undersökta
linor .............. 1025 223 18 229
1 Se Jernkontorets annaler, vol. 125, 1941, sid. 615—650.
2 Se t. e. Fr. Herbst: Ergebnisse der preussischen
Statistiken der Schachttörderseile fttr das Jahr 1910, Glüekauf
1912, sid. 333.
H. Herbst: Fördereinrichtungen und Förderseile in den
Schächten des Oberbergamtsbezirks Dortmund während der
Jahre 1915—1919, Glüekauf 1922, sid. 527.
H. Herbst: Influence de divers facteurs sur la durée des
cables d’extraction, Paris 1935.
M. F. Deprince—Ringuet: Des cables d’extraction en acier,
étudiés a la lumière des statistiques des essais en service
et du travail effectué. Annales des Mines 1927, sid. 259.
Dixon, Högan, Roberts: The deterioration of colliery
winding ropes in service. Dondon 1928.
3 Bergbaukunde, Zweiter Band, Berlin 1923, sid. 478.
Dessa anläggningar voro alla av koepetyp. Fr.
Herbst har i sin lärobok2 angivit följande
genomsnittliga resultat från Dortmunddistriktet:
för uppfordringsverk med linkar 180 tkm/kg
„ „ „ koepeskivor 300 „
För 12 stycken linor från några moderna svenska
uppfordringsverk har jag genomfört beräkningarna
enligt formel 1 och kommit till ett medelvärde av
i E. Meebold: Die Berechnung der Förderarbeit von
Schachtförderseilen. Glüekauf, årg. 71, sid. 423, 1935.
- Bergbaukunde, Zweiter Band, Berlin 1932, sid. 587.
11 april 1942
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
