Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
olika cellerna såväl beträffande intag som uttag äro
helt skilda från varandra. Inomhus uppställda
transformatorer och reaktorer äro ej sällan kylda med
forcerat drag genom fläktar. Belastningen på
transformatorerna är ju ofta varierande, och det forcerade
draget kräves endast då högre belastning är rådande;
vid andra tillfällen kan det naturliga draget genom
stillastående ventilationsfläkt vara tillfyllest. Detta
gäller i än högre grad för t. e. samlingsskenereaktorer.
vilka normalt utnyttjas endast med en bråkdel av sin
kapacitet. Det kan därför vara lämpligt att i sådana
fall låta ett i cellen uppsatt termiskt relä ombesörja
in- och urkoppling av ventilationsfläkten. Naturligen
är det också nödvändigt, att i lokaler av detta slag
med brännbara ämnen automatisk avställning av
fläkten och stängning av ventilationsluckorna äger
rum vid brandfara.
Ställverksdetalj er.
I vårt land äro ställverken — speciellt
huvudställverken — i regel av s. k. öppet utförande. De
kapslade ställverken ha dock onekligen vissa fördelar
framför de öppna, såsom frånvaro av beröringsrisk,
mindre rengöringskostnader och mindre
utrymmesbehov, åtminstone i längdriktningen. Särskilt
lämpliga äro de naturligen på platser, där luften är starkt
förorenad. Å andra sidan kan ej förnekas, att de
vanliga öppna ställverken äro långt mera så att säga
smidiga, dvs. medgiva utförandet av reparationer,
tillfälliga omkopplingar, utbyte av strömtransformatorer
etc., i mycket högre grad än de kapslade.
Kapslade ställverk ha emellertid under de senare
åren här och där kommit till en ganska vidsträckt
användning framför allt såsom underställverk; detta
kanske huvudsakligen beroende på deras mindre
utrymmesbehov. Ställverk av detta slag med oljelösa
brytare torde ännu ej ha förts i marknaden. Detta
är ett förhållande, som eventuellt kommer att,
åtminstone tillsvidare, dämpa efterfrågan på de kapslade
ställverken.
Beträffande utförandet av själva ställverksstommen
i övrigt ha väl några markanta förändringar under de
senaste åren knappast inträffat. En detalj kunde
kanske dock vara värd omnämnande. Förr brukade
man i ställverk med stora kortslutningseffekter
anordna mellanväggar även mellan fasledningarna i
samlingsskenor och även i gruppledningar; i Amerika
framför allt gick man ofta så långt, att man helt
inbyggde samlingsskenefaserna i murade kanaler med
luckor framför isolatorer och anslutningsställen.
Numera har man nog i allmänhet frångått detta
utförande och garderar sig mot samlingsskenekortslutningar
genom att taga vederbörlig hänsyn till
egensväng-ningslängderna och dimensionera isolatorerna
kraftigare. I medelspänningsanläggningar av hög effekt
kan man få se sådana av jättedimensioner i jämförelse
med vad förr var brukligt.
Man vidtager numera kanske i högre grad än förr
skyddsåtgärder mot vandrande ljusbågar, speciellt
sådana, som kunna uppstå genom oavsiktligt
öppnande av frånskiljare med last. Ovanför vertikalt
anordnade sådana ocli på ömse sidor om dem vid
horisontell montering brukar man i nämnda syfte
anordna skärmväggar med genomföringar.
Hittills har jag mest uppehållit mig vid
inomhus-anläggningar och detta av den anledningen, att det
torde vara på det gebitet, som de största och
påtagligaste förändringarna ägt rum under de senare åren.
Emellertid ha de oljelösa och tryckluftmanövrerade
brytarna och frånskiljarna gjort sin entré även inom
utomhusställverken, vilket dock, i stort sett, ej
medfört några större förändringar beträffande
ställverkens utförande i övrigt.
Vinsten i anläggningskostnad på grund av
försvinnandet av oljedräneringssystem för brytarna, då
sådana väljas av trycklufttyp, är här ännu mer
framträdande än vid inomhusanläggningar. Å andra sidan
ha därvid tillkommit kanaler för tryckluftledningar,
som ofta utföras gångbara, framför allt i
anläggningar, där man begagnar sig av vatten för släckning av
oljebrand i transformatorerna, varvid kanalerna även
användas för framdragning av vattenledningsrör ocii
betjäning av pådragsventilerna för vattnet. Då
kanaler för dessa ändamål anordnas, utnyttjar man dem
naturligen också mecl fördel till förläggning av
manöverkablar.
I utomhusställverken är det av ännu större vikt än
vid inomhusanläggningarna att förebygga
vattenutfällning i tryckluftssystemet, då man här har att
räkna med frysningsrisken. Manöverapparaturen med
ventiler, backventiler etc. brukar man därför
placera i uppvärmda skåp eller anordna separat
uppvärmning för den.
En fråga, som kanske ej direkt berör ämnet
men dock har ett visst sammanhang därmed, är den.
vid vilken spänning man med fördel kan övergå från
inomhus- till utomhusutförande av ställverken.
På den frågan kan naturligen ej givas ett fullt
generellt svar, enär valet av ställverkstyp är beroende
av vid varje särskilt fall förhandenvarande
omständigheter, av markkostnad, av utrymmesbehovet
liksom av andra faktorer, som variera från tid till
annan. Ett något så när godtagbart
genomsnittsvärde, en s. k. "tumregel", kanske dock kan angivas.
Jag har från olika håll hört den åsikten framföras,
att beträffande större och medelstora ställverk
utom-husutförandet giver den mest ekonomiska lösningen
först vid en spänning av 50 à 60 kV. Härvid tages
naturligen även hänsyn till underhållskostnaderna,
som med nödvändighet ställa sig högre vid
utomhus-utförandet.
För ett 30 kV medelstort ställverk för en
under-statlon, som jag själv nyligen haft befattning med,
pekade en överslagsberäkning tydligt i den
riktningen, att inomhusutförandet ställde sig billigare.
Ett annat karakteristiskt drag hos de moderna
ställverken är den starka utökningen av relä
utrustningarnas omfång. Så länge de vanliga
maximal-reläerna, eventuellt sekunderade av ett och annat
bakströms-, jordfels- eller nollspänningsrelä, utgjorde
den huvudsakliga uppsättningen, krävdes för dem ett.
åtminstone enligt nutida begrepp, ganska blygsamt
tilltaget utrymme, i allmänhet bakom manövertavlan,
även om de — vilket dock långt ifrån alltid var
fallet — voro kompletterade med en s. k.
reläprovnings-utrustning.
Reläuppsättningens expansion är resultatet av
skilda faktorers inverkan, såsom anläggningarnas och
nätens ökade omfattning, stundom ytterligare
accentuerad genom sammankoppling med främmande nät,
reläteknikens utveckling — allt i förening med de
stora anspråk, som numera ställas beträffande snabb
10
3 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
