- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Elektroteknik /
30

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Skivhjul av stål till rotor.

samtidigt som en kolsyreanläggning träder i funktion.

Varje generator har en huvud- och en hjälpmatare,
som monterats på armkorset ovanför bärlagret.

Syntetiska kabelmantlar. I Elektroteknik nr 1,
1940, omnämndes resultaten av de tyska strävandena
att ersätta bly för kabelmantlar med aluminium. Man
har emellertid även gått fram andra vägar. Man har
gjort omfattande försök med kabelmantlar av
syntetiska material. Man har nu förlagt sådana kablar på
vanligt sätt i jorden och har goda driftserfarenheter
efter 2Vz års drift.

Den nya kabeltypen lades på en 35 km lång sträcka.
I samma grav lades en kabel med blymantel, så att en
jämförelse mellan de bägge typerna alltid skulle vara
möjlig. Den nya kabeltypen är uppbyggd på följande
sätt. Omkring kärnan, som är ca 18 mm och består
av ett antal pappersisolerade ledare, är lindat
pappersband, därefter ett lager aluminiumband och sedan
textilband. Därefter kommer ett 1,7 mm tjockt lager
protodur W. Utanpå denna mantel kommer ett
textilband, ett aluminiumband och ett 1,8 mm tjockt lager
av protodur H. Utanpå denna mantel kommer vanlig
bandjärnarmering.

Protodur W är förhållandevis mjukt. Det har
mycket låg diffusionskonstant, jfr tabell 1. Det kan
nämnas, att man ej funnit några icke-metalliska ämnen
med dif fusionskonstan ten 0.

Tabell 1. Diffusionskonstant för olika material.

Paraffin ..................... 0,02

Oppanol ..................... 0,15

Protodur "W ................. 0,06

Protodur H .................. 3,4

Naturkautschuk .............. 6,3

Protodur W är en blandning av oppanol med ett
särskilt slags sot. Oppanol är ett syntetiskt ämne,
som erhålles genom polymerisation av isobutylen
/ CH2 \

. Oppanol är mjukt och elastiskt och

\CH3—C—CH3/

oberoende av praktiskt förekommande temperaturänd-

ringar. Det är emellertid utomordentligt segt. Man
fick konstruera en särskild maskin för att spruta på
massan på kabelkärnan.

Manteln av protodur H skyddar kabeln mekaniskt.
Ämnet har hög hållfasthet. Det består av en
blandning av igelit med uppmjukande ämnen. Igelit är en
polymerisationsprodukt av vinylklorid (CH2 = CHC1).
Igelit är ej brännbart.

Vid montaget uppträdde en hel del problem, vilka
dock alla kunde lösas fullt tillfredsställande. Man
måste sammanfoga de olika kabellängderna, insätta
pupinboxar osv. Man använde för splitsställena
uppskurna muffar av protodur W, vilka med värme och
tryck kunde svetsas till manteln. En stor fördel vid
montaget var kabelns ringa vikt.

Tabell 2. Isolationsmotstånd.

Protodurmantel Blymantel

1.9.1938 ........... 288 000 Mfl/km 295 000 Mß/km

22.3.1939 ........... 286 000 „ 300 000

22.9.1939 .......... 290 000 „ 260 000

23.8.1940 ........... 275 000 „ 262 000

28.1.1941 .......... 261 000 „ 261 000

Resul’tatet av isolationsmätningarna på den nya
kabeln och den parallellt gående blykabeln framgår av
tabell 2. Härav framgår sålunda att den nya kabeln
tillsvidare är fullt likvärdig med blykabeln i
isolations-hänseende. (Rihl, Heering, ETZ nr 9, 1941.)

E. L.

"Elektroväxeln." Kraftöverföringen mellan
förbränningsmotorn och hjulen i bussar och bilar är ett
besvärligt problem, och någon idealisk lösning har
ännu inte synts till. Den vanliga växellådan är
fortfarande förhärskande. För fordon som stanna ofta,
t. e. bussar, ha dock hydrauliska växlar fått insteg.
Likaså förekommer elektrisk överföring av kraften.
Den sistnämnda metoden är ifråga om moment och
hastighetsvariation idealisk men ger stor viktökning
och försämrar verkningsgraden. I USA har
framkommit en kombination av elektrisk och mekanisk
överföring, "electrogear", här kallad "elektroväxeln".
Drivmotorn samt två elektriska seriemaskiner äro
förbundna med varandra och fordonets drivaxel över en
planetväxel, fig. 1. Motorn och den ena maskinen BA
äro förbundna med ytterringen i planetväxeln, den
andra elmaskinen med solhjulet och drivaxeln med
planethjulet. De elektriska maskinerna äro kopplade
i serie med varandra, fig. 2. ß-maskinens
magnetlindning shuntas av en liten elmaskin, regulatorn, som är
fastkopplad till drivhjulen.

5

Hü3
-i-

os

Fig. 1. Schema över elektroväxeln, BA,
RA, REG elmaskiner, D planetväxel, E
drivmotor, OS drivaxel.

Fig. 2. Kopplingsschema över elektroväxeln
för gång framåt. BA, RA, REG ankare,
BF, RF, REGF fältlindningar, RI
kom-muteririgslindningur.

30

7 febr. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942e/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free